Sven Hanson: Därför försvann galoppen på Åby

– Det var en intressant artikel om Göteborgsgaloppens historia som Jockeyklubbens hemsida nyligen presenterade, men jag skulle vilja komplettera framställningen på en punkt, där jag var med. Nämligen om avvecklingen av galoppen på Åby.

(Bildtext ovan: Sven Hansons första stjärnsto: Fair Salinia. I sadeln Greville Starkey, Foto: fairsalinia.com)

Så säger Sven Hanson, en av Sveriges mest internationellt kända galopphästagare och uppfödare, känd inte minst genom de flerdubbla Grupp 1-vinnarna Fair Salinia och Pride.

– Att säga att det var ekonomiska realiteter som ledde till att det var sluttävlat för galoppen på Åby 1976 är förenklat.

– Det var kärva tider för galoppsporten, men Åby var den enda galoppbana som gick med vinst vid denna tid. Spelökningen var varje år 35 procent, medan spelat på Täby Galopp och Jägersro backade. Bakgrunden till detta var mycket hårt lokalt arbete. Vi visste att det bara var spelet som kunde få fart på galoppsporten. Jag hade många diskussioner med Malte Ramel som var ordförande i Skånska Fältrittklubben om detta, och försökte få honom att förstå att det inte räckte med att bara satsa på göra ett svenskt derby som ett socialt evenemang.

Sven Hanson satt vid denna tid i ledningen för Västsvenska Galoppsällskapet, som då var tävlingsarrangör för galopptävlingarna på Åby.
– Vi bearbetade travspelarna. Inte minst i mina dåvarande hemtrakter i Kungsbacka, som var känt som ”Sveriges Kentucky” på grund av alla stuterier, mest i travbranschen. Vi sponsrade bussar till och från Övrevoll för att få hit deras spelstarka intressenter. Vi satsade på en ny internationell storlöpning, Göteborgs Stora Pris, som reds 1976 – det som blev finalåret – med en prissumma på 70 000 kronor. Det vanns av Swell Fellow, tränad av Jeremy Hindley. Jag tror det var första gången
en engelsktränad häst vann i Sverige.

– Man ska hålla i minnet att den här positiva spelutvecklingen skedde, trots att Åbygaloppen bara hade fem tävlingsdagar, alla på hösten, de sista åren. Västsvenska Galoppsällskapets lilla kontor var inhyst på mitt företag. Alla jobbade ideellt. Den enda professionella hjälpen var att Jägersros tävlingssekreterare Stig Holm kom upp en gång i veckan och hjälpte till.

– Men det hjälpte inte hur vi jobbade. I diskussionerna med ATG framkom att vi saknade stöd både från Täby Galopp och Jägersro. Utan det var vi prisgivna. Banorna var sig själva närmast.

Kom att lämna Sverige

Sven Hanson började sitt galoppäventyr hos tränare Börje Olsson och det blev denne som introducerade honom för galoppsporten på kontinenten. Nedläggningen av Åbygaloppen blev nämligen en ”blessing in disguise” för Sven Hanson som beslöt att i stället satsa utanför Sveriges gränser och följde med Börje till Frankrike, där han introducerade Sven för Åge Paus. Denne tränade hästen Loosen Up till en gruppseger för en svensk ägare.

Detta ledde vidare till att Sven Hanson bestämde sig för att köpa några åringar. De skulle vara tidiga hingstar och de fick i snitt kosta högst 7 000 guineas. Men han kom att se en nära släkting till en annan häst som tjusat honom, Liloy. Felet var bara att det var ett sto och hon beräknades kosta 25 000 guineas. Sven fullföljde dock budgivningen en tidig morgontimme och fick stoet – högt över budgeten – men det stannade vid 13 000.

Stoet som var efter Petingo döptes till Fair Salinia, med hälsning till Sven Hanssons affärsverksamhet i saltbanschen. Salt heter ’sal’ på latin.

Två år senare ståtade Fair Salinia med tre Grupp 1-segrar: Engelskt Oaks, irländskt Oaks och Yorkshire Oaks. Hon kom sedan att bli en viktig faktor i den stuteriverksamhet som Sven Hanson byggde upp i Frankrike. Bland annat är hon mormor till Reliable Man (e Dalakhani), som blev vinnare av Prix du Jockey Club 2011 och nu är en framgångsrik avelshingst, som använts av många i Skandinavien, där han bland annat lämnat Sankt Peder, Reliable Carlras och Leo The Lion.


Drottning Elizabeth II gratulerar Sven Hanson till segern i Oaks 1976. Foto: Fairsalinia.com

Fair Salinia har också gett namn till Sven Hansons galopprörelse, Fair Salinia Ltd, som han driver med hustru Carina Klingberg Hanson.

Stoet var en stor stjärna men det skulle komma en som var minst lika stor, det egenuppfödda stoet Pride (e Peint Celebre-Specificity). Stoet gjorde under fem säsonger 25 starter och segrade nio gånger. Bland annat vann hon Hong Kong Cup som sexåring. Förstapriset motsvarade då drygt 11 miljoner svenska kronor. Hon hade varit tvåa i denna löpning året innan. Hon slutade också tvåa i Prix de l’Arc de Triomphe 2006 och vann Grupp 2-löpningen Prix Corrida. Totalt sprang hon in ca 29 miljoner kronor och utsågs till världens bästa sto 2006.

I aveln lämnade Pride bland andra sonen One Foot In Heaven, som var Grupp 1.vinnare i Frankrike och tog en tredjeplats i Hong Kong Vase.

Sven Hanson sålde stuteriet i Frankrike 2016. I dag har han sina ”märrar” som han uttrycker det i Irland och sina tävlingshästar hos Pia Brandt i Chantilly.

– Några hästar har jag också skänkt till Sverige, bland annat Shaken Not Stirred, som nyligen vann på Bro Galopp i Patrick Wahls ägo och träning.

Kontakten med Sverige är fortfarande stark trots alla år i Frankrike, Schweiz och Irland. Han är medlem i Jockeyklubben sedan 2006.

Och vi enades om att Åbys galoppbana, med sitt 600 meter långa upplopp, var en högklassig tävlingsarena.

Björn Eklund

Pride med groom. Foto fairsalinia.com

Pride med groom. Foto fairsalinia.com

Sven Hanson och Carina Klingberg Hanson. Foto Alamy Stock Photo
Ur programmet till Prix de l’Arc de Triomphe 1976. Pride står ovanför den oväntade vinnaren Rail Link.

 

Scroll to Top