Av de tre som i år fick Jockeyklubbens Förtjänstmärke, är Hans Engblom nog den som haft mest inflytande på rekryteringen av nya ryttare. Förutom att vara mångårig fanbärare för Amatörryttarna har han även en stor del av äran till att det finns en hindersport i Sverige idag.
– Jag tänkte direkt, när jag fick beskedet att detta är en bekräftelse på Amatörryttarklubbens betydelse, kommenterar Hans Engblom sin utmärkelse. För Hans har länge varit aktiv i ARK.
– Det började i mitten av 1980-talet. ARK behövde en sekreterare och jag accepterade. Björn Zachrisson var då ordförande. Min fru Ylva hade ju varit amatörryttare och var medlem i ARK, så det varit inte något främmande steg.
– När sedan Kjell ”Lillis” Olsson tog över klubban, ville han ha mig som vice ordförande, vilket jag var i tolv år, tills jag själv tog över som ordförande 2001. Det uppdraget behöll jag till 2019 då Anna Öhgren tog över.
Men Hans fortsätter att hålla i ARK:s nyhetsbrev och är även alert på många andra fronter.
– Det händer ju hela tiden saker. Nytt folk kommer in och saknar ofta bakgrundskunskap. Då får man ju påtala det. Vilket kanske inte alla uppskattar.
– Vad som ofta glöms är Strömsholm. Banan hamnar ofta i kollision med amatör- och hinderlöpningar på andra banor. Hästmaterialet tål inte detta.
– Amatörsporten har i ett längre perspektiv haft en positiv utveckling, men nu är läget katastrofalt. Rekryteringen är alldeles för låg. Pandemin har ju inte underlättat. Jag hoppas restriktionerna släpper, för vi behöver få igång en aktiv kursverksamhet där vi kan mötas. Folk måste också kunna komma till banorna, se hästarna, träffa tränare och andra aktiva.
Hans Engbloms engagemang går långt tillbaka i tiden
– Jag var med på den stora dagen 1955 på Jägersro, då den internationella amatörlöpningen gästades av prins Aly Khan och den brittiske flygöversten Peter Townsend, vars romans med drottning Elizabeths syster Margaret var en massmedial toppnyhet. Jag satt på pappas axlar bland ca 15 000 besökare, minns Hans.
– En senare ingångsport blev min ridlärare Paul Lindow, som liksom jag höll till i Kristianstadstrakten. Han var även var assistent åt måldomaren på Jägersro, Karl-Erik Martinsson. På det sättet fick jag mina första uppdrag som 17-åring.
Senare följde uppdrag som tävlingssekreterare på Jägersro, galoppdomstolsledamot på Täby Galopp, ledamot i Avelsnämnden med mera. Och även om 70-årsdagen har passerats, lär engagemanget i galoppsporten fortsätta, som det gör hos passionerat galoppfolk.