Bengt Böckman, konstnär med derbydröm.

Ur ”Uppis” fotoarkiv”.

Konstnären Bengt Böckmans stora dröm handlade inte om målningar utan om att äga en riktigt bra galopphäst. Drömmen kom att infrias 1980. För 40 år sedan.Stefan Uppströms bild har fångat ögonblicket då drömmen gick i uppfyllelse.

(Bildtext ovan: Bengt och Heddi Böckman jublar efter segern i Svenskt Derby 1982 på Stefan Uppströms bild.)

Bengts tränare Hans Adielsson som hjälpte honom att förverkliga drömmen berättar:

– Som för många andra konstnärer var Bengts inkomster mycket ojämna. Han var med mig på Egestedgård Stutteri i Danmark och såg fuxstoet Humbug (e Jimmy Reppin-May Bug). Vi blev mycket förtjusta i stoet, men det var för dyrt för Bengts budget. Men så slog slumpen till. Bengt hade en annan ganska enkel häst som hette Servus. Hon skenade iväg på banvallen fick en fraktur på strålbenet och galoppkarriären var över. Men försäkringspengarna gjorde det möjligt för Bengt att köpa Humbug.

I den bok som gavs ut med alla bilder i Bengts kända grafikserie ”Galopp Projektet” har Bengt själv berättat om Humbugs karriär. Boken innehåller alla de 40 bladen som ingår i serien samt texter om galopp. Här är några utdrag:

”Resultatmässigt efter tvåårssäsongen kunde man konstatera att hon gjort en godkänd insats. Två segrar på åtta starter och aldrig sämre än fyra. Generalhandikapern placerade henne runt 15:e plats bland tvååringarna, hela 14 kg efter den främste – Glenfiddich som vunnit både danskt och svenskt kriterium. I stallet viste man dock att man hade en utmanare när det gällde de klassiska öppen och distanserna och vintervilan blev inte lång.”

Även Glenfiddich tränades av Hans och Mai Adielsson. Att fortsätta att träna hästarna under vintern var då en ganska ny tanke som Hans fångat upp från Thorwald Nordquist, championtränare på Jägersro. Tidigare var det vanligt att hästarna skickades ut på landet för vila.

Treårssäsongen inleddes den 25 april med en lätt seger med 15 längder över 2.200 meter i ett ganska lätt sällskap. Bengt Böckman skriver vidare:

”En månad senare var det dags igen och nu mötte hon lite mer kvalificerat motstånd i Derbyserien för hästar anmälda till och kvarstående i Svenskt Derby. Segermarginalen blev 13 längder och nu började verkligen intresset fokuseras på henne. Var hon verkligen så överlägsen i årskullen? Hade hon hittat formen för tidigt? Var det verkligen de bästa hingstarna hon mötte här?”

Nästa start för Humbug blev Mowerinalöb på Klampenborg, Danmarks 1000 Guineas. Utan att helt vara i toppform tog hon sin första klassiska seger med tre längder.

Humbug stod över både Dianalöpning, svenskt 1000 Guineas, och Dansk Derby, som vanns av MacEwen, tränad av Sam Friberg. Svenskt Derby blev nästa start. Bengt berättar vidare:

Derbydagen

”Det var en för svenska förhållanden strålande varm och solig dag när Derbyt skulle ridas. I ledvolten fick jockey Lars Kelp de sista instruktionerna av Hans Adielsson: ‘Du vet att hon brukar vara snabb ut – gå fram och finn en bra position 3-4:de plats och sen 600 kvar gå ifrån dem!’

Allt såg väl ut på väg ner till starten och jag visste att det var nu det gällde. Det var detta ögonblick vi hade siktat på sen jag såg Humbug för första gången för två sedan. Händerna skakade så jag hade svårt att se i kikaren. – Så gick starten och jag såg genast att nånting måste ha gått fel – Humbug som alltid varit snabb ut, låg sist, tappade 3-4 längder och flocken rusade i väg. Det fanns ingen möjlighet att rida henne enligt order och i första kurvan styrde jockeyn ner henne bakom klungan in i sprutet, som jag visste hon ogillade.”

Första gången förbi målet var Humbug fortfarande bland de sista , men på bortre långsidan hade hon äntligen hamnat i den position, där hon skulle ha suttit lugnt från start och väntat på marschorder. Bengt berättelse fortsätter:

”Kunde hon ha krafter kvar eller skulle hon stanna där när de andra började röra på sig? I täten gick Benson med G. Starkey i täten och utanför var det nu Humbug och in i sista kurvan hade de två ett par längder till resten. 100 kvar var det bara Humbug 2… 3… 4… många längder före. Skulle det hålla? Hon klarar det? Ja! Överlägset! Lars Kelp kan resa sig upp i stigbyglarna och med handen i luften passera målet. Hon vann! Fyra längder före Xavier och sju till Mac Ewen. Kunde ha varit mer. Benson fyra och Filibloom femma.”

(Inom parentes kan påpekas att resultatet innebar att de tre hästarna närmast Humbug alla var tränade av Sam Friberg.)

Tre veckor senare vann Humbug i Svenskt Oaks sin tredje klasssiska seger. Den fjärde kom i Dansk Oaks, som hon vann med 15 längder, minns Hans Adielsson, och den femte i Svenskt St Leger, trots att hon gått ner i form efter den senare Oakssegern.

Sedan kom en inbjudan till den tidens största internationella uppgörelse i USA, Washington D C International. Hon var inte i ordning, säger Hans Adielsson:

”Hon var ‘gone for the season’.” Plötsligt gick hon jämnt med stallkamraten Hvide Baronen som hon tidigare lekt med i träningsjobben. Jag tyckte vi skulle avstå från resan, men Bengt var en sann sportsman och sa att vi tar det som en utflykt.”

Mycket riktigt var hon en blek kopia av sitt tidigare jag och slutade oplacerad i loppet. Men hennes tidigare meriter innebar att  hon såldes för en bra slant till storhästägaren Nelson Banker Hunt.

Sammanlagt segrade hon nio gånger på 16 starter.

”The Shoe”

Någon häst av liknande kapacitet fick förstås inte Bengt senare men många andra goda hästar kom att tävla i hans vita färger med ett gult och brunt lodrätt band på bröst och rygg.  En av dem hette Coquin, en egen uppfödning efter Akarad-Donalca, som segrade sju gånger, tränad av hustru Heddi.

Den mest uppmärksammade vinsten tog den då 6-årige Coquin den 3 juli 1989, efter lednning från start till mål. Det var en löpning för bronseliten, som bar namnet SF-Bio efter dagens sponsor. SF var också värd för dagens gästryttare, den amerikanske och legendariske jockeyn Willie Shoemaker. Kallad ”The Shoe”.  Denne hade tre uppsittningar och vann två av dem, även på Benny Anderssons Davinski.
Bengts dotter Filippa satt i segersadeln vid två av Coquins vinster.

Bengt Böckman var också föreningsaktiv och bland annat ledamot i Skånska Fältrittklubben. Han blev invald i Jockeyklubben 1983. Han avled 2014, 88 år gammal.

”Bengt var en första klassens hästägare och första klassens gentleman”, slår Hans Adielsson fast.