Rausing: “Barockt att ens fundera på en 1400-metersbana”

Skånskan Kirsten Rausing är en av världens mest respekterade uppfödare och hästägare. Hon är bördig från Lund – och följer turerna kring ärendet

“Ny bana i Skåne” på avstånd. Men ett av alternativen ser hon som oseriöst:
— Det vore barockt och helt orealistiskt att år 2023 ens fundera på att bygga en 1400-metersbana som fullblod ska tävla på, säger Kirsten.

Ärendet “Ny bana i Skåne” har dragit ut på tiden.
Uppfödaren Kirsten Rausing är sedan 45 år bosatt i England, men hon har sagt i en tidigare intervju med Jockeyklubbens redaktör, att hon mest av allt fortfarande känner sig som en skåning. Kirsten är fortfarande mån om galoppen i Sverige och Skåne. Och förutom att hon sponsrar löpningar i England, på Irland och i Skandinavien så har hon ett eget stipendium i Sverige. Hon deltar ibland digitalt, i exempelvis den svenska avelsföreningens möten.
Eftersom galoppen på Jägersro måste flytta vid årsskiftet 2026/2027, så följer många uppfödare ärendet med intresse.
Det finns för närvarande två alternativ till en ny bana i Skåne, som diskuteras.

Lämpar sig bara för ponnygaloppörer

Dels huvudspåret Bara i Svedala kommun, som precis har utretts under ledning av projektledare Jan Carlson. Carlson säger att projektgruppens underlag kommer att vara klart att presenteras för fullmäktige, i slutet av denna månad. Ambitionen är att bygga en bana i Bara som är minst 1600 meter i omkrets. Detta eftersom den nuvarande dirttrack-banan på Jägersro anses vara alldeles för snäv, den mäter 1460 meter i omkrets.
Alternativ två, som Svensk Galopps styrelse tidigare har presenterat, är en flytt tillsammans med travbanan på Jägersro till det närliggande området Husiefältet, lite öster om dagens banområde.
Men denna diskussion har så här långt handlat om en bana innanför den nya travbanan. Och även om den nya travbanan ska ha en större omkrets än den gamla, så kommer en eventuell ny galoppbana på “Nya Jägersro”, i så fall att få en omkrets på cirka 1400 meter.
Oseriöst, anser Kirsten Rausing.
— En 1400-metersbana är fullständigt orealistiskt, om man vill ha en galoppbana som går att jämföra med sporten i andra länder. En sådan bana lämpar sig bara för ponnygaloppörer.

Internationella gäster avskräcks

Kirsten tycker att djurskyddet är en aspekt som inte får underskattas:
— Jägersro-tränarna har helt rätt, inte minst med tanke på att med en sådan snäv bana, så ställer man orimliga krav på hästarnas benstomme och senor.
Det finns även fler nackdelar med en bana så snäv som 1400 meter, förklarar Kirsten:
— Med en 1400-metersbana avskräcks internationella gäster. Och det vore väldigt sorgligt, att isolera den svenska galoppsporten från internationella jämförelser.

Kirsten Rausing har över 50 års erfarenhet av uppfödning och tävlande med fullblod. Hon är verksam på allra högsta internationella nivå. Förra året segrade hennes sto Alpinista (e. Frankel u. Alwilda / Hernando) i Europas största löpning, Prix de l’Arc de Triomphe i Paris. Alpinista är både uppfödd (i fyra generationer) och ägd av Kirsten, som bara 2022 fött upp 132 vinnare över hela världen.
Hon fick även en klassisk seger 2022 i engelska St Leger i Doncaster, som vanns av hennes uppfödning Eldar Eldarov (e. Dubawi u. All At Sea / Sea The Stars).

Kirsten gav sig in i sporten redan som 16-åring och driver sedan länge stuterierna Lanwades, St Simon och Staffordstown. Och sedan 1984 har Lanwades i Newmarket fött upp cirka 170 segrare av Listed- eller Grupp-löpningar världen över.
Förra året hade Lanwades Grupp 1-segrare även i länder som Australien, bland annat champion-milern Zaaki (e. Leroidesanimaux u. Kesara / Sadler’s Wells) och Caulfield Cup-segraren Durston (e. Sea The Moon u. Caribana / Hernando).

Och Kirsten har de två senaste åren utnämnts till “Breeder of the Year” av den ledande brittiska branschtidningen Racing Post.

Inne i en ond cirkel

Kirsten Rausing, som är hedersmedlem i den svenska Jockeykluben sedan många år tillbaka, har kontinuerlig kontakt med uppfödare i Sverige.
— Vad som är oerhört problematiskt nu, vilket jag fått berättat för mig av mina vänner i Svenska Fullblodsavelsföreningen, är att leva med denna oerhörda osäkerhet som de nu gör. De får inga besked av Svensk Galopp. Och uppfödarna är de i sporten som har längst framförhållning av alla. Idag planerar de för treåringarna 2027. Och de vet just nu inte, om det finns någon bana i södra Sverige år 2027.

Kirsten förklarar hur uppfödarens ekvation ser ut:
— De som ska bli treåringar 2027, det är de ston som betäcks idag, som får de fölen. Och det jag hör av sydsvenska uppfödare, är att de är väldigt, väldigt bekymrade. Många av dom väljer att inte betäcka sina ston. Eller att lämna sina ston i utlandet. Och då är man inne i en ond cirkel.
Resultatet av detta torde vara lätt att räkna ut, tycker Kirsten:
— Uppstår det en förtroendekris bland uppfödarna, så blir det färre och färre svenskfödda hästar. Så då har ni färre hästar i träning. Och färre starthästar i fälten… och så vidare. Och utan en inhemsk avel, så tror jag inte att galoppsporten kan överleva i Sverige.

Robert Okpu
redaktor@jockeyklubben.se

Fotnot: Kirsten Rausing är sedan 1993 medlem i brittiska The Jockey Club. Hon har varit ordförande i The Thoroughbred Breeders’ Association (brittiska avelsföreningen) och även The European Federation of Thoroughbred Breeders Association, EFTBA, med säte i Paris. Sedan 2017 är hon ordförande i The International Thoroughbred Breeders Federation med 26 medlemsländer på sex kontinenter.