Jockeyklubbens Bodil minns de roliga åren

Att säga att Bodil Hallencreutz är en av Jockeyklubbens mer färgstarka medlemmar är verkligen ingen överdrift.

Hon tog ut sin proffslicens först 1994, men hon är en veteran vad gäller ett liv med hästar i fokus.

-Jag har ridit sedan jag var liten, berättar hon.

Malmö-bördige Bodil Hallencreutz är mest känd för hästar som Russian Ivory, Magic Fact och Let’sgoforit.

Och på senare år även för Pramms-vinnaren Jazz Explosion, som verkar bli hennes sista stjärna. I alla fall som tränare.

På grund av halsproblem tvingas han som femåring nu avsluta tävlingskarriären… och Bodil hoppas att hästen istället kan bli avelshingst.

-Han borde vara intressant här i Skandinavien. Kanske inte i första hand för sin fina pappa Red Jazz (e. Johannesburg). Men morfar Candy Ride var obesegrad, har varit en av USA:s bästa tävlingshästar och 

avelshingstar. Det är nog morfars förtjänst att Jazz Explosion blev så bra, analyserar hon.

För någon vecka sedan avslöjade jockeyklubben.se att Bodil nu bestämt sig för att sluta för gott. Och att hennes hästar flyttats till Jägersro-kollegan Fredrik Reuterskiöld.

Har någon svensk uppfödare hört av sig?

-Jag har fått ett par förfrågningar från Danmark. Men inget från Sverige. Uppfödarna tror kanske att vi vill sälja hästen. Men jag vill i första hand att han ska ha det bra. Han har gjort så mycket för mig och för oss, han förtjänar det.

Du är alltså beredd att ge bort honom?

-Ja, under förutsättning att han aldrig tävlar mer. Det finns ingen anledning att utsätta honom för operationer som har dåliga förutsättningar att lyckas.

Jazz Explosion är ett av många “fynd” som Bodil Hallencreutz hittat under sin karriär.

-Jag köpte honom för 7 000 pund som tvååring i Doncaster. Billigt, billigt, haha. Han galopperade väldigt trevligt, även om han inte var stor. Han var liten, det var därför som han inte blev dyrare. 

Skattmästare i Jockeyklubben

Bodil är som sagt en “ridtjej” sen barnsben. Men det tog lång tid att komma fram till beslutet, att börja träna fullblodshästar.

-Jag var fastighetsmäklare. Och jag hade en man som fick jobb på Nobelstiftelsen. Jag hamnade i Stockholm och bestämde mig för att satsa på att bli tränare.

Tack vare en häst vid namn Russian Ivory så kunde Bodil inleda en karriär som proffs på Täby Galopp.

-Russian Ivory, den fina Russian Ivory, var efter Nureyev. Han hade en “krumelur” i katalogen när jag köpte honom i Newmarket. Det betyder att hästen är opålitlig. Jag upptäckte sedan att han gick av banan ibland, helt enkelt. Men han hade problem med halsen. Tack vare en duktig veterinär, Åke Åsheim, blev han av med det.

Det var med egenägda Russian Ivory (e Nureyev) som den första segern som proffstränare kom, den 23 juni 1994 på Jägersro. Vid ett tillfälle så hade Russian Ivory sex raka segrar på Täby Galopp.

Bodil har totalt noterat 297 segrar, enligt Svensk Galopps statistik. Året med det högsta segerantalet var 2011, då stallets hästar vann lopp 26 gånger.

Hästar kan vara en ekonomisk berg-o-dalbana. Har du varit pank någon gång under karriären?

-Nej. Jag är ganska bra på att hålla i pengar, haha. Jag har ju varit skattmästare i Jockeyklubben. Men jag satte mig faktiskt ner en gång och räknade på utgifter och inkomster totalt sett, under hela min karriär. Jag tror att jag kom fram till ett minus på två miljoner kronor. Men det har varit under lång tid… och det har samtidigt varit en väldigt rolig hobby! Även om det också har varit ett jobb.

Bodil har tre söner och en dotter. Av dem är det bara dottern, Emelie, som är intresserad av hästverksamhet.

-Det kanske beror på att mina söner Adam, Robin och David är väldigt ekonomiska, haha. Men derbydagen på Jägersro gillar dom. Då kommer dom till Jägersro, uppklädda med sina fruar.

Och din dotter?

-Emelie Wachtmeister… hon är tio år yngre än pojkarna. Hon är gift och bor på en stor gård. Hon har hästar och rider ut i skogen där. Hennes dotter Antonia är åtta år och rider på en ponny. Hon har fått en galoppsadel av mig. Så vi får se…

Hur hamnade du i Jockeyklubben?

-När jag flyttade upp till Stockholm, för att min man hade fått jobb där… då ringde Gustaf de Geer mig. Och frågade om jag ville engagera mig i Jockeyklubben. 

Bodil fortsätter:

-Det var tider. Det var styrelsemöte i mitt kök en gång. Det var Gustaf de Geer och Malte Ramel och Erik Söderberg och Otto Silfverskiöld som var väldigt engagerade på den tiden. Men den bäste ordförande som vi haft under tiden som jag verkligen varit engagerad i jockeyklubben, var Hodder Stjernswärd. Han var oerhört duktig.

Magic Fact första stora stjärnan

Bodil berättar att Jockeyklubben i hennes tycke har varit en ganska konservativ församling långt in på 90-talet.

-Jag tror faktiskt att en av anledningarna att Gustaf de Geer ringde och frågade mig om jag ville engagera mig, är att jag är kvinna. Och att de kände ett behov av att förnya sig och skapa en modernare organisation. Det kanske inte låter så smickrande för min del, men jag och Christina Odenberg hade i alla fall oerhört roligt under våra år i styrelsen. Förhoppningsvis uträttade vi ett och annat också. 

Men huvudfokus för Bodil var naturligtvis på tävlingsbanan hela tiden. Hon försökte hålla igång ett stall på tio-tolv hästar där hon verkligen hade koll på allt själv. Första storloppsvinnare blev Magic Fact (e. Factual), som hon ägde tillsammans med Margit Pramm och Inga Lundström.

Let’sgoforit fick 97 i formtal

Magic Fact slutade trea i Jockeyklubbens Jubileumslöpning som treåring. Han fortsatte att utvecklas och slutade som äldre tvåa i Swedish Open Mile både 2003 och 2004. Som åttaåring 2005 segrade Magic Fact i Polar Mile Cup på Övrevoll. 

En annan klart lysande stjärna var skimmeln Let’sgoforit (e. Verglas), som med 97 i formtal (kallas numera för handicaptal) blev Bodils högst handicapade häst i karriären.

Let’sgoforit var framgångsrik redan som treåring, med segrar i lopp som Sofierolöpning, Rosengårdlöpning och Mischa Kahns Minneslöpning.

Fick skjuts av främlingar i Dubai

Let’sgoforit segrade i totalt 21 lopp, bland dem Zawawi Cup både 2014 och 2015. 2016 segrade han i Jägersro Sprint och kom tvåa i Zawawi Cup.

Precis som Magic Facit före honom blev Let’sgoforit inbjuden att tävla i Dubai. Och något som Bodil Hallencreutz verkligen betonar är att hon har blivit rik på erfarenheter under alla åren med hästarna.

Har du ingen rolig anekdot att berätta från tiden med alla intressanta hästarna?

-Jodå, visst har jag det. Många! Men 2016 var jag och min väninna Barbro Lucie Wehtje i Dubai med Let’sgoforit. Vi hade varit och tittat till hästen på förmiddagen… och så skulle vi tillbaka till hotellet på Meydan. Vi hade bestämt oss för att promenera. Vi inbillade oss att det inte var så långt att gå. Men när vi väl började gå, så upptäckte vi att hotellet var längre bort än vad vi hade trott, haha.

Tack och lov så hade damerna i alla fall inga högklackade skor, eftersom de hade varit på stallbesök. Men de började få ont i fötterna…

-Då kom det förbi en fin bil och stannade och vevade ner rutan och frågade om “ladies” ville ha skjuts. De lät som amerikaner, far och son. Vi blev glada och tackade ja och bestämde oss för att bjuda herrarna på en drink i baren, eftersom de bodde på samma hotell som oss.

Det visade sig att de amerikanska herrarna också tränade häst. De insisterade att själva ta barnotan.

Barbro och Bodil blev givetvis nyfikna på vilka dessa herrar var. Då framkom det att de hade häst i huvudloppet, Dubai World Cup.

-Art Sherman heter jag… och det här är min son Alan. Vi tränar en häst som heter California Chrome. Han är rätt bra…

Bodil skrattar fortfarande åt att hon och Barbro hade erbjudit sig att bjuda dessa välbeställda herrar på drinkar.

California Chrome (e. Lucky Pulpit u. Love The Chase / Not For Love) vann givetvis Dubai World Cup det året.

-Sedan kom ägarna också. Och vi hade jättetrevligt. De sa att “om ni kommer till USA någon gång måste ni komma och hälsa på oss”, haha.

Minns du något om hästen?

– Jo, jag såg honom när han cantrade och tränade. Man ser direkt, att det är en annan klass av häst. Sådana har vi inte i Sverige, tyvärr.

Bodil Hallencreutz är faktiskt lite orolig för galoppen här hemma framledes. På sikt i alla fall.

-Vi måste få med den unga generationen! Det har vi misslyckats med. Där är danskarna mycket bättre. Visst, vi har bättre prispengar än danskarna. Men i Danmark går de yngre ut på galoppbanan på helgerna, innan de åker vidare in till stan sedan. Det finns fortfarande ett intresse bland de yngre. Intresset för sporten är viktigt. Försvinner det så faller allting!

Fotnot: Biskop (emerita) Christina Odenberg var ordförande i Jockeyklubben 2009-2014

Robert Okpu

redaktor@jockeyklubben.se