dela artikeln
Lisa Staples berättar om sin fenomenala femling
I Sverige var hon Lisa Bivemark, lärlingen och sedan jockeyn som kunde rida låga vikter och som slog till när man minst anade det.
Nu heter hon Lisa Staples och är proffsjockey i Australien sedan många år tillbaka.
I lördags vann hon fem av sex lopp på banan Esperance Bay Turf Club.
-En bra dag på jobbet!
Så beskriver Lisa sin femling från i lördags.
“Staples on fire with five of six races on offer”, var rubriken i lokaltidningen.
Många av Täby Galopps stammisar för sisådär 15 år sedan minns Lisa Bivemark. Som blev av med sin lärlingslicens och kom igång som proffsjockey 2007.
Och som i november 2008 tillsammans med väninnan Therese Andersson bestämde sig för att åka till Australien på vinst och förlust.
-Det var lite för tråkigt på vintrarna i Sverige. Vi red ett löp i veckan. Så vi bestämde oss för att åka iväg på arbetssemester. Till Australien.
När de väl kom fram visste de inte vart de skulle ta vägen: Perth, Melbourne eller Sydney?
Perth verkade förenat med mindre kostnader, än de andra två alternativen. Så dit blev det.
-Via en kontakt på Facebook så fick vi jobb som arbetsryttare ganska snart. Folk var så oerhört vänliga och hjälpsamma. Så är det rent generellt här. Vi hälsar på folk som vi inte känner med ett leende!
Lisa satsade på en jockeykarriär. Therese Andersson nöjde sig med att jobba som arbetsryttare.
-Men hon har tränarlicens. Även om hon bara tränar en häst just nu. Hon bor också i Perth.
Lisa började snart fara och flänga över ett stort antal banor i “Western Australia”. 2013 gifte hon sig med jockeyn Craig Staples och de bor idag i en villa i utkanten av Perth.
-Jag har en egen häst, men det är en pensionerad galoppör, en sällskapshäst.
Fem säkra segrar
Lisa har inte haft några problem att försörja sig som frilansande jockey. Även om det är ett tufft liv, precis som många andra jockeys så har hon haft sin beskärda del av skador.
-Men det går verkligen att försörja sig och leva på det. Och den situationen hade jag inte när jag lämnade Sverige.
Redan för sisådär tio år sedan lyckades Lisa vinna fyra lopp samma dag (med en andraplats), på en bana som heter Leinster och som bara har en tävlingsdag om året.
Men i lördags på Esperance Bay blev det snäppet värre: Fem segrar på sex ritter! Lisa vann i tur och ordning med:
Shadow Shifter (tränare Gary Burger)
Wheatstack Thief (Jane Hossell)
Alcina (Josh Brown)
Fair Justice (Rod Brown)
och Warzachantz (Gary Burger).
-Det var alla hyfsade ritter på förhand, men verkligen inga jättefavoriter. Det var bara en av hästarna som jag verkligen kände att jag skulle vinna med, Alcina i en handicap, det var en fyraoddsare.
Hon fortsätter:
-Men det blev rätt så säkra segrar, den minsta segermarginalen var en halv längd.
Hur ser en normal vecka ut för dig?
– Då är det tävlingar onsdag, torsdag, ibland fredag, sedan lördag och söndag. Men det varierar. Det finns oerhört många banor som tävlar här och säsongerna för dem är lite olika. Esperance Bay Turf Club till exempel där jag tog min femling nu, är en så kallad provincial track som har en “sommarsäsong”. Från november till mars.
Ingen semester för Melbourne Cup
Australien är det land i världen med flest galoppbanor, det finns faktiskt över 300! Under en säsong är över 30,000 fullblod igång i träning och tävling (USA har färre banor men faktiskt aningen fler hästar).
-Det är alltid löp här. Det är som natt och dag jämfört med Sverige. Folk klär oftast upp sig när de går på tävlingar. Det som sitter i skiljedomstolarna har det som yrke. Allting är oerhört professionellt.
Lisa har inte bytt ut Täby Galopp, Jägersro och Göteborg Galopp mot en handfull banor “down under”. Nu är utbudet betydligt större, nu rider hon regelbundet på banor med namn som: Ascot, Belmont Park, Pinjarra Park, Bunbury, Northam, Broome, Derby, Albany, Geraldton och Esperance Bay. Och sporadiskt på en uppsjö av banor med färre tävlingsdagar, eller som helt enkelt ligger lite längre bort – och dit hon bara reser ibland.
På vissa banor krävs det nästan en “full bok” med ritter för att det ska vara värt att göra den långa resan.
Är ni i Melbourne på Melbourne Cup-dagen?
-Nej, nej. Då skulle jag missa två eller tre tävlingsdagar i hemmaregionen. Några sådana semestrar får man inte som jockey här!
Robert Okpu
redaktor@jockeyklubben.se