Inför säsongen: Vad händer med hindersporten?

Inför säsongen 2024 så slutade ATG att ta spel på hindergalopp. Och inför kommande säsong så har hindersportens prispengar skurits ner med 30 procent.
— Det här är den största krisen sedan 2005, då vi gjorde en “crowdfunding” för att hålla igång hindersporten, konstaterar hindertränaren Anders Herlin. 

Den svenska galoppsporten brottas med en del ekonomiska utmaningar för dagen. Och nu känner företrädare för hindersporten att de är på väg att “kastas under bussen”.

Tränaren Anders Herlin, som har varit engagerad i hindersporten sedan slutet på 90-talet, har ganska nyligen skrivit ett inlägg om detta på sajten Skandinavisk Hindersport.

— Jag känner att Svensk Galopp inte riktigt omfamnar oss. Som att vi skulle vara lite “pestsmittade” eller “kastlösa”, konstaterar Anders Herlin som vann Svenskt Grand National 2018 med hästen Truckers Glory (som reds av Christopher Roberts). 

— Den förhållandevis lilla summan som hindersporten kostar, tror man ska rädda allt annat. Men det är inte där problemet ligger. Problemet ligger på en helt annan nivå, för att få hela galoppsporten att fungera. Och då kan vi inte bli färre aktörer.

Anders Herlin tycker att det är fel att hantera hindersporten som en renodlad kostnadspost.

— Det finns en ekologi, ett ekosystem för galoppsporten som är ganska komplext. Fokuset ska vara på hästägarna, men vi inom hindersporten är ju hästägare också. Man få ju även se på, varifrån kommer människorna in i galoppsporten? 

Anders Herlin konstaterar:

— Om du tittar på de tre mest framgångsrika licensierade svenska tränarna för dagen. Alla har ju en bakgrund i hindersporten. Lennart Reuterskiöld Junior, Patrick Wahl, Roy Arne Kvisla. Och före dom finns det en lång, lång lista. Tränare som Widesheim Paul, Åge Paus och John Huber som tränade Nicke, till exempel. Och det finns nya exempel, som Tobias Hellgren som är “up and coming” och som har ett stort engagemang i hindersporten. 

Anders Herlin, en rätt typisk amatörtränare som brukar ha en eller ett par hästar i taget, påpekar att hindergalopp inte bara är en paralleldisciplin utan även ett komplement, till slätgaloppen.

— Vi får via hindersporten fram fler äldre hästar, som kan fortsätta i galoppsporten. Och de fortsätter till gammal ålder, många av dom. Och de kan fortsätta till de är tio, tolv år gamla. Och vinna. Och finnas där för publiken och för att glädja de, som är med i “ekosystemet” också.

Enligt Anders Herlin så blir det svårt att driva en meningsfull verksamhet för de som är engagerade i hindersport i Sverige, med de villkor som gäller inför den här säsongen.

— 30 procents neddragning är mycket. Det finns en rimlig tävlingsstruktur inom hindersporten just nu. Det finns fem, sex löp för novishästarna. Och lika många för de äldre häckhästarna. Och sedan lika många, sex eller sju stycken, för steeplechase-hästarna. 

“Då finns det inget incitament att fortsätta”

Anders Herlin menar att den här strukturen redan nu saknar marginal för nedskärningar.

— Börjar man dra ner på den här tävlingsstrukturen, så är det ingenting kvar. Tar man bort 30 procent av de här löpen, så finns det inget incitament att fortsätta. Det fungerar inte med tre, fyra löp för varje kategori. Det går inte att satsa på de få tillfällena under loppet av en hel säsong. Och sänker man prispengarna i varje lopp istället, så blir utväxlingen för lite, det kostar ju att hålla på med det här.   

Risken för olyckor och skadestatistiken används ofta som ett argument mot hindersporten!?

— Det är klart att loppen är längre, det ska hoppas också, så risken för hästarna är lite större. Men det är viktigt med förebyggande arbete, att banorna vattnas ordentligt, så att de inte är för hårda. Nu har vi haft loppen tidigt på dagen på senare tid, för att utnyttja den kvarstående markfukten, och under de senaste två åren så har vi inte haft några förolyckade hästar.

Jessica Long är verksam som galopptränare i samma region som Anders Herlin. Hon tycker inte att det finns tillräckligt bra anledningar för hindersporten att vara kvar i den svenska galoppen.

— Jag ser det som ett nödvändigt ont att lägga ner hindersporten nu. Ska vi ha råd med den här sporten i framtiden, så måste vi göra vad som blir drastiska besparingar, för en del. För en del blir det besparingar där det märks som mest. Jag kan samtidigt tycka, att det är synd att man inte har gjort det här tidigare.

Du menar att hindersporten helt enkelt borde ha lagts ner, tidigare?

— Ja. Vi är i ett läge nu där det kommer att göra ont. Men vi måste börja dra åt ett håll där vi säger att “Ska sporten överhuvudtaget överleva här nere, ska vi ha råd med en bana i Skåne?”. Det är inte hindersporten ensamt som kommer att betala för den, men även de pengarna skulle kunna bidra en del till att sporten överhuvudtaget finns kvar här nere. 

Jessica Longs huvudargument är att en nedläggning av hindersporten faktiskt berör ganska få aktiva, inom den svenska galoppen.

Till skillnad från frågan om tävlingsmöjligheter i Skåne överhuvudtaget, från 2028.

— Ett sådant här beslut skulle beröra ett ganska fåtal antal individer. Som alla är välkomna in i slätlöpningssporten. Och som, många av dom, redan har en karriär och framtid i slätlöpningssporten.

“Stämmobeslut behövs för att ändra sportens struktur”

Jessica säger att hon har haft samma åsikt om hindersporten under hela sin tränarkarriär.

— Hindersporten i Sverige har hela tiden varit på gränsen mot en långsam död. Så min tanke är att styrelsen och fullmäktige kunde ha agerat både tidigare och tydligare.

Enligt Jessica Long bör Svensk Galopps långsiktiga huvudfokus vara att värna om den svenska fullblodsaveln och sporten.

— Vi har ingen avel för hinderhästar i Sverige. Och när man lyssnar på att vi förlänger karriären för en del hästar, absolut, men det är ett väldigt begränsat antal hästar idag. 

Anders Herlin håller inte alls med Jessica Long om att Svensk Galopps styrelse eller fullmäktige haft mandat att gå hårdare åt hindersporten, eller att verka för att lägga ner den:

— Ska man ändra hela sportens struktur, så måste man ha ett stämmobeslut bakom sig. Det försökte man hösten 2024. Och då fick man inte det. Och då kan man inte säga att “Även om vi inte fick den två tredjedels majoritet som krävdes, så var en enkel majoritet emot hindersporten och då kan vi fortsätta att arbeta i den här riktningen”. Det är fel sätt att tolka beslutet. Beslutet var, att förslaget om att avveckla hindersporten avvisades.

Fotnot: Anders Herlins exakta formulering krings hans åsikter i artikelns sista mening – och hela hans blogginlägg i Skandinavisk Hindersport, kan läsas HÄR: 

Robert Okpu
redaktor@jockeyklubben.se