Ur Uppis fotoarkiv: Stefan Kajari hyllas

 

Stor uppvaktning på Stefan Uppströms bild av Stefan Kajaris kollegor på Täby Galopp. På bilden igenkänns bland andra (fr v) Gerald Allen, Lilian Beil, Lotta Rudert, Kristina Lokrantz, Bobby Killick och Axel Thorngren junior (längst t h)

På denna bild uppvaktas Stefan Kajari av tränare Britta Strokirk och hennes assistent Wiking von Schantz. I bakgrunden skymtar Bruno Nilsson.

 

Stefan Uppström är osäker på när bilderna togs men tror att det sannolikt var på Kajaris 50-årsdag, vilken inföll 1971, närmare bestämt den 23 oktober.

Vem var Stefan Kajari som rönte så stor uppskattning bland kollegorna?

Stefan Kajari kom som flera andra ryttare under orostiderna i Öst-Europa, där nazismen avlösts av kommunismen, i slutet av 40-talet till det lugnare Sverige, som var skonat från Andra Världskrigets fasor.

Redan 1946 kom bröderna Albert och Josef Klimscha från Ungern. Senare från samma land anlände Michael Weiszbach och Anton Kolonics och från Polen Stanislaw Jagodzinski. 1949 hade Stefan Kajari tagit sig hit.

Han hade ett gott renommé och fick genast rida för de stora stallen, som till exempel Georg Wiedesheim-Pauls. Det är för denne han debuterade den 24 april 1949 och för samme tränare togs den första segern en vecka senare på Mr Rubbertex (e Wunderhorn). På den gode Mr Rubbertex kom raskt även den första klassiska segern i Jockeyklubbens Jubileumslöpning.

Det gick så bra för ungraren att han även blev championjockey denna första säsong i Sverige. Den kunnige skribenten Frank Marin beskrev honom i sin skrift ”Ryttare och Hästar” som ”björnstark”.

Han fortsatte rida framgångsrikt för Wiedesheim-Paul men även för Eric Fredlund på Hägerneholms Stuteri och Carl-Erik Peterson för Ingeborgs Säteri.

Uppbackad av stora hästägare som Erik Söderberg i Mr Ascot och bröderna Sachs i Stall Saratoga fick Stefan Kajari 1959 tränarlicens men fortsatte även som jockey.

Redan första säsongen blev det nästan full derbypott. Det skedde genom Stall Martinettes (Johan Bonnier) två lovande treåringar, de danskfödda (fru Kiss Carl) Salut (e Sayajirao) och Sailor (e Sailing Light), båda moderlivsimporter.

Salut slutade tvåa i Dansk Derby (efter svenskfödde Orm) men vann sedan Svenskt Derby, riden av Stefan Kajari, medan Sailor blev fyra. Därefter hemförde Salut Norsk Derby med Sailor närmast. I Svenskt Derby startade inte Salut, i vars frånvaro Sailor vann löpningen som reds på Åbybanan.

Salut

Fyra år senare inföll nästa stora derbyuppvisning i svenska Blå Bandet.

På Jägersro startar den 21 juli 1963 19 treåriga hingstar för att göra upp om 65 000 kronor. Tre av dem kommer från Stefans stall: Prince Fair (e Fair Copy), Independent (e Daily Mail och Sorrento (e Hyperbole). Den sistnämnde rids av tränaren själv medan Prince Fair sadlas av engelske gästjockeyn Willie Snaith, som hoppat in som ersättare och anlänt till Malmö tre timmar innan löpningen skulle ridas.

Både Price Fair och Sorrento ägdes av Stall Saratoga, bröderna Ragnar och Herbert Sachs. Favorit är danske Gaston men han får nöja sig med femteplatsen – bakom fyra svenskfödda hästar. Främst av dem slutar Prince Fair, efter en mästerlig ritt av Willie Snaith. Independent blir trea och Sorrento fyra. Men mellan dem kilar den segerlöse Dacapo (e Hyperbole) in sig, med ett eventuellt segerodds på 97,34. I Britta Strokirks träning utvecklar sig Dacapo till en högklassig häst.

Familjen Sachs stora dag bjöd också på seger i häcklöpningen H M Drottningens pris genom Köningsaar, riden av Herbert Sachs son, den nyligen bortgångne Lennart.

Riden av tränaren blir Prince Fair tvåa i St Leger, slagen av danske Paradox (e Orthodox).

Bara ett drygt år senare förändras Stefan Kajaris liv. I kvällens sista löpning den 30 juli 1964, en Täby-handikap över 1600 meter, ska Stefan rida stallets 4-åriga skimmelvalack Ecaroh (e Vilmorin), men på bortre långsidan faller Ecaroh och slungar sin ryttare ur sadeln. På Mörby lasarett konstateras att Stefans ryggrad är bruten och jockeykarriären över.

I fortsättningen får Stefan förlita sig till kryckor och senare rullstol för att ta sig fram. Som tränare fortsätter han fram till 1976 men behöver assistans och får det i form av norrmannen Åge Paus, som så småningom tar över stallet helt och etablerar det som det största i Sverige.

Men Stefans erfarenheter tas tillvaro även sedan tränaryrket upphört och han blir under många år en uppskattad ledamot av lokala skiljedomstolen på Täby Galopp.

Han avlider den 11 maj 1992. Begravningen är välbesökt av hans många vänner.

BFE

Scroll to Top