Sven Hanson: “Alla behöver vara vänner om svensk galopp ska fungera”

Sven Hanson är en av Sveriges mest framgångsrika hästägare i utlandet genom åren. Fair Salinia segrade i Epsom Oaks redan 1978. Och sedan dess så har det bland annat blivit en seger i Hong Kong Cup med stoet Pride 2006 – och i det franska derbyt, Prix du Jockey Club med Reliable Man 2011.
— Alla behöver vara vänner om svensk galopp ska fungera, säger han.

Sven Hanson och hans fru Carina Klingberg Hanson sålde sitt stuteri i Normandie 2016, men de är fortfarande väldigt aktiva inom sporten. De har tävlingshästar hos Pia och Joakim Brandt i Chantilly och uppfödning pågår fortsatt, även utan det egna stuteriet.

— 2023 har vi betäckt tio ston, berättar Sven som har varit bosatt i Schweiz sedan 1982. 

Sven Hansons bästa ston har varit engelska Oaks-vinnaren Fair Salinia (e. Petingo u. Fair Arabella / Chateaugay) och Pride (e. Pentre Celebre u. Specificity / Alleged). Pride, som trots en ettrig och virvlande spurt fick nöja sig med en andraplats i Prix de l’Arc de Triomphe 2006. Pride fångade in den japanske stjärnan Deep Impact före mål, men nådde inte den franske treåringen Rail Link. Senare det året segrade hon i Hong Kong Cup (Grupp 1).

— Pride lämnade nästan bara hingstar, tyvärr. Hennes bästa avkomma var One Foot In Heaven.

One Foot In Heaven (e. Fastnet Rock) vann bland annat en Grupp 2 i Chantilly 2016. Samma år slutade han trea i Hong Kong Vase (Grupp 1) i ett starkt 14-hästarsfält.

Lämnade svensk galopp för länge sedan 

Sven Hanson besökte Svenskt Derby på Jägersro i år och såg således Benny Anderssons Ayani (e. Starspangledbanner), tränad av Jessica Long, vinna Jägersros blå band.

Men Svens engagemang inom den svenska galoppen upphörde för nästan 50 år sedan. Då hade Svens Göteborgs-hjärta krossats. 

— Jag jobbade mycket med galoppen på 70-talet och försökte behålla Åby. Det var motståndet mot det, Svenska Galoppförbundets och Skånska Fältrittklubbens med Malte Ramel i spetsen på den tiden, det var det som gjorde att jag beslutade mig för att köpa åringar utomlands istället. Det var 1976. Det var min stora lycka, det var då jag fick fram Fair Salinia som segrade i Epsom Oaks. Så det var precis lika mycket käbbel inom den svenska galoppen då, som det är nu.

“Ta lärdom av den historia som varit”

Sven fortsätter:

— Och därför har jag inte haft någon tanke sedan dess på att ha någonting i Sverige. Jag tycker att det bara är käbbel hela tiden. Och jag tycker att det är tråkigt, när man har bra med prispengar och har tillräckligt bra möjligheter, att man inte kan komma överens. Det är väldigt tråkigt.

Sven Hanson tycker att alla som är verksamma inom den svenska galoppen idag, ska försöka ta lärdom av den historia som varit.

— Generellt sett kan jag inte förstå att vuxna människor inte sätter sig ner och pratar igenom saker. Om man ska ha en sport i Sverige, även med fungerande avel, så måste man vara vänner. Galoppsporten i Sverige är så liten i förhållande till travet. De aktiva i Sverige måste kunna säga, “Vi kanske tycker olika, men nu måste vi jobba tillsammans med detta”. Svensk galopp kan inte överleva med en bana. Det funkar inte. Det fungerar kanske i Norge, eftersom det rent geografiskt är så konstigt där.

Du besökte Svenskt Derby i år. Som vanns av en svenskuppfödd häst, Ayani. Vad är din syn på den gamla debatten, om att importerna ska få vara med i Svenskt Derby eller inte?

— Jag tror att det enda som fungerar, trots allt, är att ha en god kvalitet på sporten. Jag tyckte redan på 70-talet att importer i Svenskt Derby borde tillåtas. Men det ska vara slutgiltig anmälan till Svenskt Derby när hästarna är åringar, även för importerna.

Vad fick du för intryck av derbydagen?

— Jag tycker att nuvarande Jägersro Galopp är en gräslig kapplöpningsbana. Den är så opersonlig. Och det är värre nu, än när det var en gräsbana förr i tiden. Men jag tycker att det var väldigt trevligt att Benny Andersson fick vinna Svenskt Derby, med en avkomma till ett eget sto som han betäckt med en fin hingst på Irland.

Sven Hanson har respekt för den inhemska aveln, men förstår att den är utsatt.

— Hingstbranschen har blivit så oerhört specialiserad. Det är väldigt svårt att hålla hingstar, om du inte har tillgång till ett batteri med jättebra märrar.

Tänker inte pensionera sig 

Detta fick Sven personlig erfarenhet av, efter att hans och Pride Racing Clubs Reliable Man (e. Dalakhani u. On Fair Stage / Sadler’s Wells) segrat i “det franska derbyt”, Prix du Jockey Club, 2011:

— Reliable Man hade problemet att hans fader Dalakhani i uppfödarvärlden anses vara en feminin hingst. Det hjälpte inte att Reliable Man själv är väldigt maskulin. Det enda stället som tog honom var Tyskland. Och när du får så få bra märrar som han fick, så finns det inga marginaler, i hans fall råkade de två bästa i den första kullen båda skada sig.

15-årige Reliable Man stod fortfarande i aveln på Gestut Röttgen i tyska Köln så sent som 2022. Sedan den här säsongen står han på Westbury Stud i Nya Zeeland. Han är bland annat far till tre Grupp 1-segrare och sisådär 20 Grupp/Stakes-segrare. 

Sven Hanson har nått den aktningsvärda åldern 82 år. Men han är inte pensionär, det är inte bara hästarna som han fortfarande engagerar sig i tillsammans med frun Carina, utan även familjeföretaget Salinity där han fortsatt är “Senior Advisor”.

— Det är ett familjeföretag som har funnits i 200 år, så det går inte att bara vända det ryggen och gå i pension. Ibland finns det mer att göra, ibland mindre. Jag tillhör tyvärr den klicken som är dålig på att stänga av och njuta av “livet som pensionär”. 

Hästarna erbjuder en balans – och annat att tänka på.

Hur många fullblod äger ni just nu, totalt sett? 

— Oj, det kan jag faktiskt inte svara på, på rak arm. Då måste jag titta i pärmarna, haha…

Robert Okpu
redaktor@jockeyklubben.se