Samtliga Jägersrotränare försvinner om ”travspåret” blir av

Planen från Svensk Galopps styrelse på att samlokalisera galoppen i Skåne med travet på ”Nya Jägersro” har väckt mycket starka känslor i Skåne. Vid en rundringning är bilden enstämmig: Travspåret betyder att alla proffstränare på Jägersro slutar eller flyttar utomlands.

En rundringning bland de professionella tränarna på Jägersro visar att inte en enda av dessa har för avsikt att vara kvar i den svenska galoppen om Svensk Galopps styrelse driver igenom projektet med att göra galoppen till hyresgäst på Nya Jägersro.

Enkäten som gjordes under måndagen visar följande:

Oscar Berneklint: Flyttar utomlands
Francisco Castro: Flyttar till Danmark/Klampenborg
Annika Delinder: Flyttar till Danmark/Klampenborg
Nina Lensvik: Lämnar Skandinavien 
Jessica Long: Flyttar utomlands 
Jessica Ohlson: Flyttar från Skåne, ej bestämt var
Roger Osberg: Flyttar till Frankrike
Ricardo Ramallo: Lägger ner sin verksamhet helt
Fredrik Reuterskiöld: Lägger ner sin verksamhet helt 
Vanja Sandrup: Lägger ner sin verksamhet helt 
Lennart J:r Reuterskiöld: Flyttar till Danmark/Klampenborg eller lägger ner helt

– Det är skrämmande att man från den helt Stockholmsdominerade styrelsen inte har någon som helst insikt i hur man tänker i Skåne, säger Jockeyklubbens ordförande Benny Carlsson.

– Om alla dessa tränare försvinner så är det bara en tumme kvar av den svenska galoppsporten och då är dess snara död ett faktum.

En del menar att detta bara är ”tomma hot” och att tränarna kommer att krypa till korset när väl en ny anläggning är klar.

– För det första är det inte så långt mentalt till kontinenten från Skåne, och till Klampenborg är det bara någon mil.

– Men det hela handlar om mycket mer än ”bara en bana”, fortsätter Carlsson.

– Detta är kulmen på en lång ekonomisk och sportslig favorisering av galoppaktiva i Stockholm som man i Skåne accepterat för att man haft en bild av att man en dag skulle kunna bygga sin egen verklighet.

Carlsson tar upp en rad exempel som han menar att ingen vågat nämna vid namn:

– Tänk om galoppen i Stockholm bedrivits som hyresgäst hos några som bestämde när det skulle gå att träna, man hade plöjt upp gräsbanan, sålt hinderparken, ställt in all vintergalopp, minskat antalet tävlingsdagar, höjt alla stallhyror och ställt hårda krav på egen städning av ytor runt stallarna.

– Hade man i det läget ändå kunnat ha flest hästar i träning och dominera resultatlistorna? För galoppen i Skåne bedrivs nämligen under just dessa förhållanden.

– Trots att man sitter med alla dessa fördelar så har man från Stockholms sida ändå hårdnackat drivit kravet att Skåne ska få ÄNNU sämre förutsättningar än vad man har idag.

– Nu vill Skånsk Galopp skilja sig från resten av den svenska galoppen och det är i mina ögon den enda vägen. Här finns affärsmässighet bland både aktiva och andra på ett sätt som är unikt. Och en vilja att kavla upp ärmarna och arbeta framåt av egen kraft.

– Det äktenskap som ingicks när Svensk Galopp bildades var bra på pappret, men det fungerade inte i verkligheten. Nu kräver den ena parten sin frihet åter – även om det betyder en tuff period så är det i alla fall frihet att fatta sina egna beslut. Och det är något som alla måste få lov att göra.

– Tvångsäktenskap hör aldrig hemma i en demokrati.

Mats Genberg
mats@genberg.se