Lyckad avelsworkshop – men vad händer nu!?

Förra månaden anordnade Jockeyklubben och Svensk Galopp en avelsworkshop i Malmö.
Frågan många ställer sig är kanske: Vad händer nu?
Men träffen i sig har redan börjat ge ringar på vattnet…

Tjugosju fullblodsprofiler och vissa från andra hästnäringar, deltog i avelsworkshopen i början på november. Med Jockeyklubbens Petra Arlert och Svensk Galopps Anna Öhgren som moderatorer.

Även några personer som har sin yrkeserfarenhet från arbete med andra hästraser deltog alltså och en av dessa är My Håkansson som driver My’s Stuteri och Kennel i Björkvik utanför Katrineholm.

Stuteriet bedriver uppfödning av SWB-hästar inom hoppning, dressyr och fälttävlan. Och i år har 13 SWB-hästar fötts på gården.

Men: efter deltagandet på workshopen förra månaden så har My nu även köpt in sitt första fullblodssto! Iyana, en halvsyster till 2023 års derbyvinnare Ayani.

Planen är nu att Iyana (e. Mastercraftsman u. Inaya / High Chaparral) ska betäckas nästa år.

— Jag har inte bestämt mig för någon hingst än. Jag har tittat på hingstar i Tyskland, Danmark och eventuellt i Sverige, berättar My.

My blev inspirerad av avelsworkshopen i Malmö, hade funderat på att köpa in ett travsto tidigare, men övertalades av Petra Arlert som sitter i Jockeyklubbens styrelse att satsa på ett fullblodssto istället.

— Jag har tittat på dräktiga ston, kontaktat några personer och tittat i en Tattersalls-katalog. Men så snubblade jag över en möjlighet, som jag fick tack vare en kontakt med tränaren och uppfödaren Jessica Long på avelsworkshopen, berättar hon.

Du fick lite inspiration från avelsworkshopen, då!?

— Ja, det kan man säga, absolut. Framförallt så knöt jag kontakter där. Jag fick lyssna på människor som är väldigt insatta i sporten. Tränare av fullblod… och även uppfödare. 

Kraftig bonus vid första segern?

Förra månaden arrangerade Svensk Galopp och Jockeyklubben alltså en avelsworkshop i Skåne, i samband med kriteriehelgen. Som förarbete inför workshopen skickades en enkät ut till alla aktiva i Sverige, men även några personer i Danmark och Norge.  Det kom in svar från 169 personer, och sammanställningen från enkäten blev en otroligt värdefull bakgrund till det man arbetade på under dagen. 

Under workshopen delades deltagarna upp i fem olika grupper baserat på de huvudsakliga ämnena från enkäten som handlade om vad vi behöver göra för att skapa större efterfrågan på den svenskuppfödda hästen och gynna nuvarande uppfödare men även locka nya. Många intressanta idéer kom fram, en självklar fråga är nu, vad kommer att hända med alla de förslag och synpunkter som lyftes fram?

My Håkansson deltog i två grupper: “Hur rekryterar vi nya uppfödare?” och “Ökad kunskap och professionalism”.

— Jag deltog som referensperson för att bidra med perspektiv utifrån. Men vad gäller rekrytering av uppfödare, så halkade vi snabbt in på att det som behövs, är en rekrytering av hästägare. Finns det hästägare så finns det köpare och då kommer det också att finnas uppfödare.

Med sin “utifrån-blick” så gör My Håkansson en angelägen notering.

— Knappt hundra fullblodsston i avel till nästa år är skrämmande låga siffror. Och risken är då om man försöker få in nya ägare, att det helt enkelt inte finns nya hästar att köpa, om man inte gör något åt båda sakerna samtidigt.

Hasse Backe från Jockeyklubben deltog i gruppen “Hur rekryterar vi nya uppfödare” och han konstaterar också krasst:

— Det viktigaste för galoppsporten just nu är att rekrytera nya hästägare. Då tror jag att alla de andra bitarna kommer att falla på plats.

Lina Söderberg på en gård i Norrtälje-området är bland annat, tillsammans med sin sambo Daniel Wirenstål, uppfödare till Gazelle (e. Devil’s Drink u. Caravelle / Fraam) som i år kommit upp i handicaptalet 90. Hon deltog i gruppen “Förbättring av kommunikationen”.

Ett viktigt tema från enkäten var vi måste förbättra kommunikationen för att skapa framåtanda och efterfrågan, och här framkom det synpunkter som “Utbredd uppgivenhet och negativ ton minskar engagemang och rekrytering”, “För låg synlighet för svenskfödda hästar och uppfödare”, “Oklarheter kring ekonomi och bonusar” och “Nya aktörer får för lite stöd”.

 — Det jag tycker själv är att aktiva ska få veta mer och vara mer delaktiga i det som händer. Till exempel en podd med mer fokus på saklig information, från Svensk Galopp. Idag finns det en svensk galopp-podd i privat regi, som även har fokus på att vara lite underhållande, säger Lina Söderberg.

Hon fortsätter:

— Det behövs även mer information om den internationella marknaden med hingstar. Jag tycker att det finns ett behov av få veta vilka hingstar som finns, vad dom har lämnat och sådana saker. Men den svenska avelsföreningen tycker inte att detta är deras bord.

Även synpunkter utanför gruppernas egna rubriker diskuterades av workshopens deltagare.

— Många var positiva till att lägga mycket av svenskbonusens pengar, redan på hästens första seger. Alltså en bonus på 150 000 kronor eller 200 000 kronor till ägarna, när hästen vinner sitt f-ö-r-s-t-a lopp konstaterar Lina Söderberg som själv inte var så positiv till just detta.

— Jag tror att det kommer att slå väldigt ojämnt. Det finns till exempel hästar som startar i Svenskt Derby, som inte har vunnit lopp än, men som uppenbarligen är väldigt bra. Risken är att om hästägarna får en “tvåhundring” nästan direkt eller vad det nu blir, och hästen inte fortsätter att utvecklas särskilt starkt, att hästen sen försvinner ur träning efter ett par år. Eftersom det kommer att kosta mer att ha hästen i träning, utan de där bonuspengarna längs vägen. Vad gäller bonus så behövs det nog en viss långsiktighet.

“Svensk auktion eller bara en skandinavisk?”

Jacqueline Henriksson, uppfödare i Skåne, deltog i gruppen “Förbättring av avelsmaterialet”.

Hennes grupp var av en annan åsikt än den som Lina Söderberg uttrycker.

— Vi ville se en lite annan fördelning på svenskbonusen. Och vi vill hellre ha en stor bonus tidigt för de hästägare som vågar satsa på svenska unghästar.

Men Jacqueline konstaterar att det viktigaste trots allt, även om synpunkterna kan vara olika, är att träffas och diskutera viktiga frågor.

— Workshopen var bra. Det var ett bra initiativ. Det var bra att vi fick träffa varandra, från alla delar av Sverige. Det tror jag var jätteviktigt. Vi har olika uppfattningar om olika saker, så är det. Och då är det bra att man i alla fall yttrar dom.

Regelbundna kontakter – och kompromisser – behövs för att hitta en väg framåt.

— Det gäller att komma fram till någon form av konsensus i viktiga frågor. Det är ge och ta. Vi måste vara lösningsorienterade. Det går inte att bara komma med en massa klagomål, säger Jacqueline Henriksson.

Eva Isacsson-Sjunnesson från Brottby utanför Stockholm deltog i workshopen i gruppen “Svenskuppfödda åringar på auktion”.

— Min inställning är, att det är så få uppfödda hästar i Skandinavien, att vi bör ha en auktion dit alla köparna kommer. Dit tränarna och alla ägarna kommer, med alla åringarna på en plats, säger Eva. 

— Men i vår grupp diskuterades det två olika alternativ, där det antingen var auktion bara i Danmark, eller att vi också har en svensk auktion, och meningarna var olika kring bästa upplägg. Det som konstaterades var att om det blir en auktion i Sverige så måste det finnas en kontinuitet, ett incitament till uppfödarna för att välja den auktionen, samt ett proffsigt event på rätt dag, för att kunna locka de stora köparna. Om det bara skulle bli ett samarbete med Danmark krävs ett engagemang från Sverige och ett bra samarbete då det är viktigt att svenska köpare får en bra erfarenhet. Och de svenska uppfödarna får någon slags kompensation, för de ökade kostnaderna för att sälja i Danmark. Gruppen enades om att målet är att Sverige skall kunna ha en egen auktion, men om det skall vara möjligt redan 2026 behöver det finnas tillräckligt med hästar, samt ett attraktivt upplägg för alla parter.

Eva konstaterar dock:

— Men det krävs en förändring av upplägget, om det ska fungera fullt ut med den svenska auktionen. De danska och norska tränarna kom inte, med något undantag, på den svenska auktionen i år.

Utmaningarna är många, konstaterar Eva.

— Vi behöver även locka de svenska hästägarna att köpa svenskuppfödda åringar. Istället för att köpa “Breeze Up”-hästar och utländska hästar.

Även Eva deltog i diskussionerna om att svenskuppfödda åringar skulle få en rejäl bonus på upp till 200 000 kronor när de vinner sitt första lopp som 2-åringar eller 3-åringar.

Men då ska de andra bonusarna, som finns nu, försvinna?

— Det kanske inte går att ha både och. Men det får man ju se. Det här förslaget kan vara intressant att diskutera vidare.

Eva Isacsson tycker också att hästar som anmäls till Svenskt Derby borde anmälas redan i december, som föl, för att undvika att ett stort antal utlandsfödda hästar kommer att anmälas senare. 

Detta som en sporre för svensk uppfödning. Att avelsföreningen SFAF gick med på ett “öppet derby”, för 30 år sedan, var kopplat till en tidig anmälan till Svenskt Derby, påminner Eva Isacsson. 

Denna diskussion har dock pågått länge inom den svenska galoppen… och förutsättningarna för anmälan till Svenskt Derby har ändrats längs vägen.

Ny bana i Skåne fortsatt stötesten

Generellt sett så verkar många överens om att det svenska avelsmaterialet har förbättrats väldigt mycket genom åren, framgick det av workshopen.

— Det är väl hingstsidan som ligger efter. Ett förslag som kom upp var att det skulle finnas en liten pool med hingstar som byts ut, i Svensk Galopps regi och kanske Jockeyklubbens regi. Eller kanske bara en eller ett par hingstar. Och där går det att hitta intressanta stammar, där hingsten i sig fallit i pris på grund av skada eller andra orsaker, resonerar Lina Söderberg.

Jacqueline Henrikssons grupp kom fram till att ett mål ska vara att öka stosidan till minst 200 ston varav minst 40 procent ska ha handicapnivån 80 plus, så snart som möjligt, gärna redan 2027/2028.

— Och för att nå ditt tror vi på fortsatt givande av stöd för import av dräktiga ston. Men vi vill också att möjligheten finns att köpa stoföl utomlands, ta in dom till Sverige samma år som fölet är fött och kunna svenskregistrera fölet inom det året som fölet är fött. Detta för att snabbare kunna öka stosidan med bra kvalitet. Snabbare få in de här stona, det här är ett sätt för att snabbare nå det här definierade målet.

Gruppen föreslog en prövotid på tre år för detta. 

Lina Söderberg tycker å andra sidan, att det finns ett lite för stort fokus på fölstonas handicaptal.

— Vi behöver inte stirra oss blinda på stonas handicaptal. Vi är uppfödare till Gazelle och hennes mamma hade förvisso 78 i handicap, men det var ingen märkvärdig häst. Och Espen Hills mamma till exempel var en 65-handicapare. Jag upplever att ett bra stammat sto som har väldigt bra syskon är bättre att avla på än ett sto som är attraktiv bara för att hon själv har 82 eller mer i handicap. Men man får inga bidrag för att köpa ett sådant sto.

Jacqueline Henriksson säger:

— Vi tyckte att man ska premiera ston som lämnar avkommor som kommer upp i 80 plus i handicap. Inte bara de ston som själva har 80 plus. Och det finns ingen anledning att fortsätta premiera ston som inte producerar.

Men den absolut viktigaste förutsättningen för en ökad avel är framtida framsteg i Skåne och Södra Sverige, vilket också framgick av många enkätsvar, är Jacqueline Henriksson tydlig med:

— Det är att vi kan tillgodose oss en anläggning i Skåne för träning och tävling. Blir det ingen sådan anläggning, så är allt det andra som vi diskuterat bortkastat, det kommer inte att öka någon efterfrågan annars.

Såväl SG, SFAF, samt deltagarna på workshopen har fått ta del av rapporten från såväl enkät samt workshop, och det jobbas nu febrilt hos såväl SG som JK, för att kunna implementera en del av de synpunkter och idéer som kommit fram i detta omfattande åsiktsmaterial. 

Med målet att den svenska aveln skall vara en starkt bidragande del av den framgångsrika galoppsporten. 

Mer konkreta resultat kommer rapporteras i januari-februari 2026.

Anna Öhgren från Svensk Galopp summerar:

— Det är i vissa fall vitt skilda åsikter om bland annat vilka åtgärder som bör göras, och vårt (SG, JK och SFAF:s red anm) jobb nu blir att försöka sammanstråla alla dessa förslag och åsikter i ett par konkreta mål som vi alla gemensamt arbetar mot. Det kan vara allt från att genomföra ett par aktiviteter under 2026 till mål som ska nås om fem år. 

Anna summerar:

— Personligen blev jag oerhört inspirerad av denna workshop och mötena med de olika aktiva som deltog. Både av den gemenskap som trots allt finns och att oavsett, ibland skilda åsikter, så är alla helt förälskade i det engelska fullblodet och i galoppsporten. Och samtliga har samma målmedvetenhet och önskan om att hjälpas åt att vända den nedåtgående trenden inom aveln och sporten.

Robert Okpu
redaktor@jockeyklubben.se

---