Räcker pengarna?

DEBATT:   Anders Unnerstad 

På Jockeyklubbens Forum nr 1:2019 skriver Lars Herlin insiktsfullt om galoppsportens framtid. Han framför flera konstruktiva förslag till åtgärder som kunde förbättra sportens konkurrensförmåga, framför allt vad gäller presentationsteknik och spelinformation. Det är väl bara att hoppas att detta kan realiseras. Men, som Herlin mycket riktigt påpekar, det kommer att kosta pengar. Om man då lägger ihop detta med en mängd andra aktuella investeringsförslag, så tycks summan bli oöverstigligt stor. Jag tänker på:

* Hinderbana på Bro
* Läktare m m i Göteborg
* Ny DT-bana på Bro (om vi ska kunna ha vintergalopp, vilket jag tycker är absolut nödvändigt)
* Helt ny bana i Skåne.

Allt detta, förmodligen flera hundra miljoner, ska tydligen finansieras med medel från markförsäljningen i Täby. Samtidigt finns det tydliga tecken på att dessa pengar kan komma att dröja många år eller att de blir väsentligt lägre än man tidigare räknat med.

Ska man då låna pengarna? Som gammal bankman ställer jag mig tvivlande till att det är möjligt. Säkerheten skulle visserligen vara de banor vi har och det eventuellt kommande flödet från Täbymarken. Men bankmän i dag – visa av skadan – analyserar noga ränte- och återbetalningsförmågan, som i sin tur hänger intimt samman med löpande överskott från rörelsen. Och då aktualiseras det som även Herlin tar upp, nämligen betalningsviljan hos de stora spelföretagen, främst ATG. Man kan fråga sig hur stor den är när spelomsättningen på galopp i Sverige stadigt sjunker. Och när det gäller säkerheterna, vilket värde har Bro-anläggningen om det inte bedrivs galoppverksamhet där? En bråkdel av nedlagt kapital.

Som sagt ovan, jag tror på Herlins förslag till åtgärder. Men de måste kompletteras med en koncentration – läs neddragning – av sportens ambitioner. Som jag ser det är det bara realistiskt med en stor galoppbana i Sverige, där tävlingsverksamhet sker i princip hela året om (en månads uppehåll under vintern kan man tänkas sig). Investeringsvilja hos hästägare, tillgång till hästar (bl a inhemsk uppfödning) samt spelintresse från allmänheten räcker helt enkelt bara till en bana (Gärdet och Strömsholm kan nog fortleva på sina speciella meriter).

Sammanfattningsvis finns galoppsportens problem inom följande fyra områden, alla lika viktiga:

* Likviditeten, hur ska man få fram pengar till alla aktuella projekt?
* Lönsamheten, hur ska man få tillräckligt stora intäkter?
* Hästägare, hur ska man attrahera tillräcklig många nya sådana?
* Tävlingshästar, den svenska uppfödningen är otillräckligt stor och importerna är dyra.
* Spelintresset. Omsättningen på galopp har minskat med ca 30 % de senaste 10 åren.

Konsekvensen av detta borde bli att man skrinlägger alla planer på en ny bana i Skåne, liksom på förbättringar i Göteborg. Verksamheten på Jägersro kan fortsätta så länge avtalet om hyra av banan gäller. Inga nya större investeringar bör göras i Göteborg, och även den banan måste kanske på sikt läggas ned. Alla medel och allt arbete måste koncentreras till att få banan i Bro i toppklass med så mycket verksamhet som möjligt året runt. Skulle den planerade nya banan i Skåne kunna finansieras helt utanför SG:s balansräkning – och även driften säkras – kunde saken komma i ett annat läge. Men hur skulle det gå till?

Jag är fullt medveten om att detta förslag väcker ont blod i framför allt Skåne. Själv född i Skåne, släkten därifrån och med mitt första galoppminne från Derbyt 1949, då Amigo vann, skulle jag inte ha något emot om det varit tvärt om, dvs om det redan fanns en egen bana i Skåne som kunde bli centralpunkten för sporten. Men nu är det inte så, och planer måste anpassas till verkligheten, inte tvärt om.

Anders Unnerstad

Täby Galopp innan det begav sig, före premiären 28 augusti 1960 och innan området kommit i galoppsportens ägo.

Åsikterna i artikeln speglar som alla debattartiklar författarens egna åsikter och utgör inget ställningstagande för redaktionen

Save