En bortglömd tränarkarriär?

Det är sällan någon svårighet att hitta artikelstoff inom galoppsporten. Uppslagen ger ofta sig själv, men ibland är ingångarna lite oväntade.

För en tid sedan fick Jockeyklubben förfrågan om en tidigare tränare och ryttare vid namn Ivan Andersen. Frågeställaren Per Söderhielm som driver företaget Pratboken, ska göra en dokumentär om Andersen.

Namnet Ivan Andersen är säkert okänt för de flesta galoppentusiaster i dag. Men på 1930- och 40-talen var han en känd profil, främst på Jägersro.

Ivan Andersen var dansk till ursprunget men kom som 17-åring till Axel Thorngrens framgångsrika stall på Jägersro, som ryttare och stallman. Nästa anhalt var tränare Torsten Jönsson vars karriär blev kort. Han ung till följd av en lungsjukdom.

1930 fick Andersen en amatörtränarlicens som komplement till ryttarlicensen. Hans stall låg i Hindby, där också Georg Killick höll till.

Ivan Andersen koncentrerade sig på den löpningstyp, som till början kallades för ”löpning för mindre jordbrukare”.

Ryttarutrustningen var enkel, vikterna höga och hästarna mest halvblod. Så småningom blev det mer och fullblod och löpningarna blev ofta en plantskola för professionella jockeys och tränare. Några exempel var Thorvald Nordquist, Einar Jardby, Gustav Holst och Ingvar Åsheim.

Löpningarna var inte längre bara för ”mindre jordbrukare” och kom att heta Jägersrolöpning eller uppkallades efter olika skånska ortnamn. Men i folkmun kallades de oftast ”bonnalöpningar”. De låg vanligen sist i löpningsprogrammet och var populära spelobjekt, eftersom utgången ofta var oviss och gav goda odds. Därmed en chans att vinna tillbaka förlorade pengar.

Ivan Andersen dominerade ofta bonnalöpningarna, därför att han startade flest hästar i dem. Hans mest kända häst hette Vildfågel, som under åtta säsonger startade 107 gånger – i en tid som bjöd betydligt färre tävlingstillfällen än i dag. Segrarna blev 22, antalet andraplatser 18 och tredjeplatser lika många. Segrarna togs även i andra löptyper än ”bonnalöpningarna”

Vid 16 av segertillfällena red Ivan Andersen själv i sin vit-gröna dress Vildfågel till seger, sista gången den 10 april 1948. Vildfågel bar 79 kilo, inte ovanligt i dessa löpningar. Men den följande starten den 30 april det året blev fatal. Enligt Jockeyklubbens Årsbok förlorade Vildfågel sin ryttare I. Andersen och diskvalificerades. Det blev Ivan Andersens sista start till följd av den skada han drabbades av.

Enligt ett pressklipp Per Söderhielm skickat blev hästen ”hårt trängd, man hörde någon ropa till, och sekunden efteråt störtade ryttaren till marken.”

Det bedömdes som en olyckshändelse, men det var inte allas uppfattning.

Ebbe Cronberg, Jockeyklubbens minnesrika medlem i Skåne, som var en ung pojke då men redan mycket galoppintresserad, minns att många talade om händelsen och sade att det var en hämnd mot Andersens sätt att ”dirigera” utgången och därmed spelet ii bonnalöpningarna. Han tränade ofta majoriteten av de startande hästarna, som förutom av honom själv reds av unga, fattiga lärlingar, som inte hade råd att säga nej till de ridorder de fick. Skötte de sig inte fick de inte betalt eller helt enkelt sparken.

-En av de unga ryttarna, som sedan blev mycket framgångsrik i sporten, var så fattig att han fick nöja sig med att sova i Andersens källare, kommenterar Ebbe Cronberg.

Men i löpningen den 30 april hade man bestämt att ge Andersen en minnesbeta, som fick ett mer dramatiskt förlopp än vad som förmodligen var avsett.

Ebbe understryker att det handlade om rykten. Ingen ställdes till svars.

Ett par av de ryttare som red i bonnalöpningarna var också inblandade i den så kallade ”ryttarskandalen” som avslöjades året innan. Efter en omfattande utredning konstaterades att ett antal, enklare, löpningar på Ulriksdal varit uppgjorda. Flera ryttare och tränare blev avstängda. Det bör påpekas att Ivan Andersen inte hörde till dessa.

Efter olyckan på Jägersro var ryttarkarriären över men han fortsatte några år till som tränare. Bland annat startade han Vildfågel även när hästen var som tio 1950. Då blev det en andraplats som bäst.

Ivan Andersen, tränare och ryttare. Foto: privat

Men bilden av Ivan Andersen bör balanseras. Så här skrev en känd hästsportjournalist vid Andersens 50-årsdag:

”Numera är Andersens stora duglighet som hästkarl, ryttare och tränare av icke minst svårbemästrat material allmänt erkänd av både sakkunskap och publik. De s.k. icke offentliga slätlöpningarna på sin tid dominerade han nära nog ensam.”
Dokumentären om Ivan Andersen beräknas visas den 16 november, bland annat på Pratbokens hemsida.

Pressbilder från olyckan 1949. Foto Skånska Dagbladet

---

 

Save