Födda föl i galoppens barndom: Så här var det! 

Jag fick en fråga härförleden: Var inte fölårgångarna större i galoppens barndom än nu?
Svaret är lätt att ge: Nej.
Det framgår av siffrorna nedan, som går jämnt 100 år tillbaka. 1923 var nämligen ett genombrottsår för galoppsporten – åtminstone ekonomiskt.

Fullblod hade visserligen börjat införas i Sverige redan på 1800-talet. Några få stuterier anlades kring sekelskiftet, men de var bara enstaka ljusbloss i fullblodsmörkret. De fullblod som importerades användes mest av militärer för att delta i officerssteeplechaser eller som remonter till kavalleriregementena. Slätlöpningarna var få. Intresset vaknade när Svenskt Derby infördes 1918, men den stora vändningen kom just 1923 genom att förbudet mot att spela på hästar lyftes bort av riksdagen. 

Plötsligt var sporten inte längre enbart beroende av statens insatser och hästägarnas anmälningsavgifter. Det tillkom nu andra och större pengar, men fullblodsuppfödningen var ännu begränsad som framgår av dessa siffror från åren 1923-1932:

ÅR – FÖL

1923 _39 
1924 _ 46
1925 _ 39
1926 _ 40
1927_  52
1928 _ 63
1929 _ 74
1930 _ 71
1931 _ 61
1932 _ 64

Det fanns bara ett stort stuteri, Knutstorp i Skåne, vars ägare greve Claes Wachtmeister 1939 skulle ge  en ingående bild av dessa formativa år i boken ”Fullblodsavel och galoppsport”.

När andra världskriget bröt ut 1939 hade det precis blivit fart på föluppfödningen, men sedan gick siffrorna ner när det blev både ont om foder och arbetskraft, som framgår av siffrorna för följande tio år:

ÅR – FÖL

1933 _ 70
1934 _ 72
1935 _ 50
1936 _ 50
1937 _ 55
1938 _ 46
1939 _ 84
1940 _ 79
1941 _ 80
1942 _ 74

Men när förhoppningarna om slut på kriget väcktes blev det snabbt uppgång i fullblodsaveln och än mer de kommande åren:

ÅR – FÖL

1943 _ 66
1944 _ 72
1945 _ 92
1946 _ 93
1947 _ 105
1948 _ 110
1949 _ 125
1950 _ 157
1951 _ 165
1952 _ 154

Claes Wachtmeister avled 1944 men han fick snabbt en efterträdare genom Eric Fredlund som köpte nästan alla Knutstorps hingstar, ston och unghästar och anlade Hägerneholms stuteri i Rydbo norr om Stockholm. Stor betydelse för utvecklingen fick även Flyinge stuteri i Skåne, som hade fått medel genom en donationsfond, skapad av P O Liedberg i slutet av 1930-talet men staten hade även tidigare varit engagerad genom sina satsningar på fullblodshingstar.

Det dröjde några år innan donationsfonden gav resultat, men i slutet av 1940-talet importerades stoet Amacita, som bland annat lämnade 1949 års derbyvinnare Amigo och en av 50-talets största stjärnor,  Stratos.

Därefter stod utvecklingen och stampade lite. Dansk avel och sport hade hämtat sig efter kriget och den danska uppfödningen var åter en stark konkurrent till den svenska aveln. 

ÅR – FÖL

1953 _ 161
1954 _ 158
1955 _167
1956 _ 137
1957 _ 119
1958 _106
1959 _ 112
1960 _ 109
1961 _ 111
1962 _ 129

Men utvecklingen vände till det bättre i Sverige. På Vasaholm hade makarna Wettermark tagit över Gösta Dalmans verksamhet som bl a gav Hurricane, 1951 års derbyvinnare och en av de absolut främsta klassiska vinnarna. 1966 var första året som antalet föl översteg 200, ett tal som bibehölls fram till 1971:

ÅR – FÖL

1963 _ 142
1964 _ 147
1965 _ 187
1966 _ 238
1967 _ 236
1968 _ 253
1969 _ 242
1970 _ 255
1971 _ 195 
1972 _ 204

Skapandet av ATG gav trygghet och stabilitet

Under de kommande tio åren sjönk årssnittet något. Bara en gång noterades mer än 200 föl. Några stjärnor i likhet med tidigare ess som Clubman Junior (född 1944), Hurricane (1948), Stratos (1953) och Wonderboy (1956) – eller ännu äldre tiders Sidenhuset II (född 1932), syntes inte. Även om Moonbeam (född 1969) från Vasaholm och Algarve (född 1972) från Flyinge  var derbyvinnare som utvecklades även under kommande säsonger.

ÅR – FÖL

1973 _ 176
1974_  183
1975 _ 193
1976 _ 196
1977 _ 170
1978 _ 145
1979 _ 179
1980 _ 198
1981 _ 228
1982 _ 220

Trots att de bästa derbyvinnarna under de kommande åren, Humbug och Rossard, var danskuppfödda, hade det ingen negativ påverkan på den svenska uppfödningen. Förmodligen hade skapandet av ATG 1974 större betydelse. Det gav galoppsporten och uppfödningen större trygghet och ekonomisk stabilitet. Fölsiffrona fortsatte att växa. 1988 nåddes för första gången siffran 400. Och 1991 noteringen 459 som då var all time high  och i dag verkar närmast ouppnåelig.

ÅR – FÖL

1983 _ 241
1984 _ 298
1985 _ 348
1986 _ 363
1987 _ 388
1988 _ 400
1989 _ 438
1990 _ 408
1991 _ 459
1992 _ 427

Under några år droppade siffrorna något men var fortfarande på en hög nivå, för att 1999 åter nästan nå upp till rekordsiffran för 1991.

ÅR – FÖL

1993 _ 375
1994 _ 343
1995 _ 366
1996 _ 380
1997 _ 368
1998 _ 370
1999 _ 451
2000 _ 401
2001 _ 420
2002 _ 446

I början av 2000-talet diskuterade Galoppförbundets styrelse att i sitt måldokument införa en strävan att föda upp minst 450 föl om året. Men så blev det varken i dokumentet eller verkligheten. I stället sjönk siffrorna stadigt:

ÅR – FÖL

2003 _ 384
2004 _ 333
2005 _ 307
2006 _ 314
2007 _ 307
2008 _ 331
2009 _ 309
2010 _ 265
2011 _ 257
2012 _ 247

Den negativa bilden förstärks …

Stor betydelse för sjunkande siffror har nedläggningen av fullblodsaveln på Flyinge haft. Stuteriet har inte bara svarat för kvalitativ uppfödning utan även för import av betydelsefulla avelshingstar som Darbhanga, Slide On, Montal, Moderne och Carnoustie, som stått till tjänst för överkomliga betäckningsavgifter. 

Sverige största stuteri, Lambada, lades ner kring år 2010, vilket bidragit till fölminskningen. Ägaren Sten Thynells entusiasm saknas också.

Den mest stabila uppfödaren sedan 1980-talet har varit Rävdansens stuteri, vars ägare Ivan Sjöberg tagit emot priset som ledande uppfödare hela vid hela 14 tillfällen. 

Tittar man på de senaste tio åren förstärks den negativa bilden:

ÅR – FÖL

2013_ 224
2014 _ 191
2015 _ 199
2016 _ 227
2017 _ 209
2018 _ 234
2019 _ 195
2020 _ 177
2021 _164
2022 _ 159

Det har alltså funnits många år med större fölproduktion än under de senaste åren. Det handlar om åtminstone 45 år. Fölsiffran från 2022 är den lägsta sedan 1964.

Det kan också konstateras att en av de blott två svenska uppfödare som fött upp en derbyvinnare under 2000-talet (Double Net), Bo Helander, nu har avvecklat sin uppfödningsverksamhet.

Även om Ayani i år bevisat att det går att föda upp en derbyvinnare i Sverige – med rätt resurser och kunskap – går det knappast att övertyga någon som anser att galoppsporten i Sverige behöver en bred uppfödningsverksamhet om att det var rätt att öppna Svenskt Derby 1995, för hästar födda utanför Skandinavien. 

Inte heller denna skribent.

Björn F Eklund

Fotnot: Artikelförfattaren vill tacka Monica Wolf på Svensk Galopp, för assistans med fölsiffror.