Berättelsen om Sveriges största stuteri – Hägerneholm

Del II (av II)

Inger Eriksson blev en alltmer framgångsrik amatörryttare. Både 1954 och 1955 var hon segerrikast i landet. Hon gifte sig med Josef Klimscha och de flyttade till Norge, där de bland annat var engagerade i det stora Stall Dalen. Till det stora evenemanget vid Täby Galopps finaldag 2016, mötte hon upp som engagerad åskådare.

Vid det här laget hade Eric Fredlund insett behovet att höja kvaliteten på tävlingsmaterialet – samtidigt som de importrestriktioner som funnits sedan världskriget lindrades.

Det ledde 1953 till importen av två fyraåringar från England, stoet Corn Rose (e Combat-Lycia) och hingsten Norse (e Pappageno II-Orsova). Under den första svenska säsongen segrade de tre gånger var. Dock inte i någon av de största öppna löpningarna. Som importer fick de bära extra vikttillägg i löpningarna. Norses bästa prestation var en tredjeplats i Stockholm-löpning bakom nya stjärnan Stratos, en halvbror till 1949 års derbyvinnare Amigo (undan Amacita).

Men 1954 kom genombrottet för Norse. Han noterade fem segrar i Sverige på åtta starter. Bland segrarna märktes Uppland-löpning – med stallkamraten Esquire på tredje plats – och Skånska Fältrittklubbens Jubileumslöpning. 

Norska Cecilie besegrade han denna säsong även på hennes hemmaplan Övrevoll  i nya storloppet Polio Cup med 60 000 kronor till vinnaren.

Följande säsong, 1955,  tog hingsten fyra segrar i Sverige. Av dessa märktes en annan, ny storlöpning, Skandinaviskt Grand Prix,  fem längder före svenskfödda stjärnan Stratos (e Darbhanga). Förstapriset var 20.000 kronor.

Men det högre prisbeloppet i Stockholm-löpning, 60.000 kronor,  gick han miste om. Det hamnade hos tyske gästen Atatürk före landsmannen Stani, medan Norse fick nöja sig med fjärdeplatsen bakom tidigare derbytvåan Amarant (även han undan Amacita). Båda de tyska gästerna tillhörde toppskiktet i Tyskland.

Tidigare på säsongen hade Norse hemfört H M Drottningens hederspris före en annan högklassig import, Mr Ascots franskfödde Croydon (efter Un Gaillard).

Men huvudnumret på hemmaplan var triumfen i Stockholm Cup, med en segerpremie på 54.000 kronor. Efter en hård kamp hela upploppet ner avgick hägerneholmaren med segern, en hals före Mio, en annan tysk gäst av hög kaliber.

Dagens Nyheters referent, ”Hippo”, uttryckte stor beundran för ridande Bengt Allan Lindqvist som inte rörde sitt spö medan rumänen Cucu på Mio använde det frenetiskt.

Norse segrade även i Oslo Cup detta år. Norse gästade även Klampenborg vid ett par tillfällen under dessa år och segrade i Eclipse Stakes och Skandinaviskt Grand Prix.

1957 blev en ny toppsäsong. I Malmö-löpning besegrades Clarke, derbyvinnare året innan, och i Skånska Fältrittklubbens Jubileumslöpning Croydon.

Mot slutet av 50-talet blev starterna färre. Norse verkade alltmer även i aveln, men 1958 triumferade han både i Uppland-löpning och Skånska Fältrittklubbens Jubileumslöpning. I båda fallen var Croydon runner up. 1959 kom fjärde segern i Uppland-löpning, nu före Tredje Mannen. Det blev även seger i Ulriksdals Jubileumslöpning.

Det blev också en start 1960, då Norse var elva år, men det var mer en symbolisk start. Det skedde i Täby Premiärlöpning som var huvudnumret vid invigningen av Täby Galopp. Norse hade då inte startat på ett år och fick nöja sig med en sjundeplats bakom segrande Sailor. Men Eric Fredlund var ju initiativtagaren till Täby Galopps tillkomst och ville nog vara representerad denna stora dag, med närmare 10 000 åskådare på plats.

Fredlund drabbades av dålig hälsa

Sammanlagt blev det 26 segrar  i Skandinavien och 409.000 kronor i insprungna pengar, vilket i dag skulle motsvarar drygt 5 miljoner kronor. Man bör då också hålla i minnet, att som import fick Norse inte delta i de penningstinna storloppen Stockholms Stora Pris och Kapplöpningssällskapets Stora Pris.

I aveln blev succén inte riktigt densamma. Bästa avkomman var Wat 62 som slutade trea i Jockeyklubbens Jubileumslöpning 1965 och tvåa i Stockholms Stora Pris 1968. Radames blev trea i i Vinterfavoriternas Pris 1960, liksom i  Jockeyklubbens Jubileumslöpning 1961.

Som Kurt Graaf skriver i ”Galopp, Kapplöpningar och Fullblodsavel” att hingsten blev en besvikelse i aveln kom ”dock inte som en överraskning, eftersom hans härstamning inte höll riktig toppklass. Stammen har ofta i avelsarbetet större betydelse än prestationerna.”

Eric Fredlund var som tränare ansvarig för Norses hela imponerande löpningskarriär. Ryttarna växlade, men den mest frekvente i sadeln var Bengt Allan Lindqvist. Andra goda partners var Josef Klimscha och Hans Berndt liksom lärlingarna ”Beje” Nilsson och Stig ”Snickarn” Nilsson.

1956 debuterade en ny Englandsimport för Hägerneholm. Det var 4-årige Queen’s Proctor (e  Court Martial), som under Gunnar Pettersson efter strid med Mr Ascots franska stjärna Croydon gick segrande ur en handicap, men så bar Hägerneholmaren tio och ett halvt kilo lägre vikt. Det blev ytterligare en seger detta år och en andraplats i Uppland-löpning men till Norses format nådde inte fuxhingsten. Dock blev han en bättre avelshingst. För att citera Kurt Graaf igen:

”Frågan är om inte Queen’s Proctor ändå vid en sammanlagd egenskapsbedömning genetiskt var stuteriets bästa avelshingst.”

Hans far Court Martial vann 2000 Guineas och Champion Stakes i England och ansågs vara en god förvärvare.

I aveln blev Queen’s Proctor far till Triumph, Hägerneholms bästa uppfödning vid sidan av Esquire. Han lämnade även derbyvinnaren Jambler. Tyvärr avled Queen’s Proctor bara 13 år gammal genom en olyckshändelse på veterinärhögskolan.

Triumph var en son till hypersnabba Java, som enligt Eric Fredlund inte stod mycket längre än 1000 meter och därför aldrig kom till start. 1960 blev hon mor till Triumph, som segrade 22 gånger under sju säsonger. Bland segrarna märktes Stockholms Stora Pris, Stockholm-löpning tre gånger och Uppland-löpning två gånger. 

Triumph var egentligen en sprinter men det var ont om korta löpningar för dessa hästar vid denna tid så därför tävlade Triumph framgångsrikt på längre distanser och vann även över 1800 meter som i Uppland-löpning och Stockholms Stora Pris.

När Eric Fredlund drabbades av dålig hälsa – han fick diabetes, blev blind och fick ett ben amputerat – men fortsatte leda stuteriet – tog Åge Paus över träningen av Triumph, som inte gillade att resa utan bara startade på Täby Galopp.

Sammanlagt segrade den mörkbrune hingsten 22 gånger under sju säsonger.

Dessutom blev han en tillgång i aveln, där han lämnade två klassiska vinnare i Key Note (u Beamer)) som vann Jockeyklubbens Jubileumslöpning 1976, och Mih-Tung (u Ortung) som segrade i Dianalöpning 1978. Fast den första klassiska triumfen kom redan 1958, då Nonarca (e Precipitation-Ma Beauté) vann i Hägerneholms färger.

Men ingen Derbyseger, seger i Oaks eller St Leger-seger. Antalet storloppssegrar var begränsat i förhållande till antalet hästar och starter. Men detta är några i elitloppsklassen:

Svenskt Kriterium: Ivanhoe* (e Patton) 1955
Vinterfavoriternas Pris: Wat 62 (e Norse) 1964, Curacao (e Mark-Ye-Well) 1965
Stockholms Stora Pris: Korvett (e Marjolet) 1957, Triumph (e Queen’s Proctor)
Kapplöpningssällskapets Stora Pris: Esquire (e Desiderio) 1951
Grand Prix: Esquire (e Desiderio) 1949 
Skandinaviskt Grand Prix: Norse* (e Pappageno II) 1955
Stockholm Cup: Norse* (e Pappageno II) 1956
Skånska Fältrittklubbens Jubileumslöpning: Norse* (e Pappageno II) 1954, samt 1956 och 1957
Jockeyklubbens Avelslöpning Lorrie (e Casanova) 1956
Polio Cup: Norse* (e Pappageno II) 1954
Oslo Cup: Norse* (e Pappageno II)
Eclipse Stakes: Norse* (e Pappageno II)
Gyllene Hästen: Jack* (e Husson) 1954, Connie (e Clubman Junior) 1957-1958
St Eriks Pris Jack* (e Husson) 1954, Connie (e Clubman Junior) 1957, 1958 och 1962.

* ej egen uppfödningKorvetts ett år äldre helbror

Det dröjde elva år tills den första klassiska vinnaren kunde uppträda i stuteriets ljusblå dress. Det var alltså Nonarca men det kunde ha skett tidigare.

50-talet var Hägerneholms storhetstid

Vid 1950 års åringsauktion köpte Hägerneholm in fuxstoet Amazon för 13 000 kronor, det femte högsta priset vid denna auktion. Hon var en halvsyster, efter Slide On, till derbyvinnaren Amigo och alltså en dotter till Amacita.

Som tvååring gjorde Amazon åtta starter och var aldrig sämre än trea, förutom i debuten. Sitt maidenship avlade hon i andra starten och var sedan andre i Derbydagens tvåårslöpning till auktionsdyringen Fusan (e Husson), som ursprungligen hette Mikael. Denne besegrade därefter Amazon i Svenskt Kriterium med hals.

Därefter följde vinst i Cloudbank-löpning för Amazon två längder före den snabbe skimmeln Bolero och blivande derbyvinnaren Coast Guard.

I Svealandlöpning fick Amazon åter se sig besegrad av Fusan, nu med en halv längd. I Vinterfavoriternas pris slutade hon trea bakom Fusan och Lillö men före blivande triple crown-vinnaren Coast Guard. Så avslutades säsongen i Skåneland-löpning, då hon fick ge sig med två längder mot Bolero. Därmed blev hon tredje vinstrikaste tvååring detta år – efter Fusan och Bolero.

Hon spåddes en lysande framtid. Inget annat sto hade slutat i hennes närhet i de stora tvååringsloppen. Som treåring årsdebuterade hon i Jockeyklubbens Jubileumslöpning, där hon slutade trea bakom Coast Guard och stallkamraten Hägerneholm, men sedan var karriären över. En plötslig sjukdom ryckte bort henne. Annars hade varit svårt att se att någon kunnat besegra henne i Dianalöpning och Oaks. I Dianalöpning såg jag själv hennes betydligt enklare stallkamrat Sweet Dame knappt betvingas efter målfoto.

Danskfödde Ivanhoe (e Patton-Eastern Dawn) är en annan hägerneholmsgaloppör som fick en alltför kort karriär. Han gjorde sin sista start i Svenskt Derby 1955, slagen på tredjeplatsen av Viscount och Sandringham, trots att han var nära att gå omkull efter en trång passage.

Som tvååring vann han Svenskt Kriterium säkert efter att tidigare ha slutat trea i Vinterfavoriternas Prs och tvåa i Tvååringarnas Pris. Båda löpningarna vanns av Chanteclair.

Som treåring gjorde han sin första start i Jockeyklubbens Jubileumslöpning, där han blev tvåa efter Light Star. Sedan blev det en förnämlig tredjeplats i Stockholms Stora bakom de båda sexåringarna Stratos (undan Amacita) och Rock.

Han var mycket betrodd i det danska Derbyt, som han ledde tills 1200 meter återstod men där han råkade han ut för caramboulage och utgick.

Det har handlat mycket om 50-talet för det var Hägerneholms storhetstid. Sedan blev Eric Fredlund alltmer engagerad i det som kan kallas galopp-politik. Han var drivande kraft i arbetet med den nya galoppbanan Täby Galopp, ett arbete som bjöd på många svårigheter och som nog krävde en kraftkarl som Fredlund i ledningen. Han stöddes dock av styrelsen i Stockholms Kapplöpningssällskap, banägaren. Inte minst gällde det ordföranden Ernst Sjögren, Taxinge Näsby stuteri, som också blev ordförande i det nya centralförbundet Svenska Galoppsportens Centralförbund. 

Gentemot Jockeyklubben var hans förhållande mera tveksamt. Han kritiserade flera gånger klubbens brist på demokrati och  modernt ledarskap. Han gick också ur Jockeyklubben.

På 1960-talet var vinnarna många men ingen av samma kaliber som Esquire eller Norse bortsett från Triumph. Vinterfavoriterna Wat 62 och Curacao tog aldrig steget upp i den högsta eliten. Det gjorde dock hägerneholmsupppfödningen Popular (e Casanova-Anglia), men det skedde inte i Hägerneholms färger, eftersom han såldes redan som åring till Lilian Beil. Popular segrade som 6-åring i Stockholms Stora Pris.

Täby kommun köpte egendomen

Triumphs söner Kapten Moss och Key Note var segerrika och framgångsrika men inte riktigt av samma kaliber som fadern. De avslutade båda sina karriärer som tioåringar 1983. Kapten Moss hade då vunnit 19 av de 79 starter han gjorde. Men Key Note var värre och kunde redovisa 27 förstaplatser på 114 starter. Den senare gjorde sin sista säsong i Hägerneholms ljusblå dress. Han stod uppställd som avelshingst på stuteriet en kort tid, innan det innan det formellt avvecklades 1985.

Sedan Eric Fredlund avlidit 1971 sköttes stuteriet av hans maka, Naëmi Fredlund, som varit mycket engagerad allt sedan starten. En del av hästarna startade i hennes namn och färger – Hägerneholms ljusblå tröja försågs med ett vitt axelskärp, vilket syns på bilden ovan av Ivanhoe.

Hägerneholms egendom inköptes 1977 av Täby kommun och Naëmi Fredlund flyttade.

Under åren föddes cirka 400 föl på Hägerneholm. Flest kom till världen 1954. Av dessa var 3 efter Desiderio, 16 efter nye hingsten Casanova – Amigos far – 11 efter Adam – importerad från Italien – 1 efter Marjolet, 1 efter danske Rattenfänger och 2 var moderlivsimporter. 

I denna kull – som alla fick namn som började på ‘M’ – fanns inga stora stjärnor – segerrikast blev Mjann (e Adam-Delightful) med sex förstaplatser. Men N-årgången från 1955 var av högre kvalitet. I första hand gällde det Diana-löpningsvinnaren Nonarca (e Precipitation-Ma Beauté), men insatserna av Narcissus (e Casanova-Edelweiss) och Neptunus (e Neptun- Isidora) visade även på en annan kvalitet, seghet på banan och vinstförmåga. De startade till och med tio- respektive nioårsåldern och vann 16 respektive 14 gånger.

De allra sista fölen föddes 1986 och 1987. Det var Young Moon (e  Key Note-Celtic Sky) och halvbrodern Across The Sky (e Shaftesbury). Young Moon blev den sista vinnaren av familjen Fredlunds uppfödningar och Across The Sky den sista starthästen. Med Across The Sky hann man börja på namngivningen för tredje gången. Jag låter Frank Martin avsluta denna text med några rader ur ”Ryttare och Hästar”, som kom med sin enda utgåva 1951:

”Hägerneholm spelar en stor och betydelsefull roll för hela vår kapplöpningssport genom sina talrika,väl förberedda och med gott sportmanship generöst startade hästar. Hur skulle fälten många gånger sett ut om de ej varit med?”

Björn F Eklund

---