dela artikeln
Debatt: “Avveckla hindersporten – men med förnuft”
Debattartikel av Björn Eklund:
Rubriken kommer inte att väcka någon anklang bland alla hindervänner.
Inte heller innehållet i artikeln. Men något måste göras åt den krympande hindersporten.
Ryck upp den – eller lägg ned den
(Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.)
Se på siffrorna för de senaste åren. Går man tio år tillbaka i tiden till 2015 startade 50 hästar i 24 hinderlöpningar i Sverige. De gjorde 144 starter. Det vill säga att i genomsnitt startade 6,0 hästar i varje lopp. Fem år senare var siffrorna ganska oförändrade: 54 hästar gjorde 126 starter. Det ger ett snitt på 5,5.
Men sedan har det gått nedåt.
I år har 20 hästar startat i 12 hinderlopp. De har deltagit 52 gånger, ett snitt på 4,33.
Antalet tränare som ägnar sig åt hindersporten blir också färre. 2015 var de 30, 2019 var siffran 31. Men i år bara 10 (varav flera utlandsstationerade).
Visserligen återstår nästan halva hindersäsongen i år enligt de propositioner som finns utlagda för ytterligare 10 lopp
Men kommer alla att ridas?
Hinderentusiasten Hans Engblom har varnat för få anmälningar till Göteborgs två lopp den 1 september.
En gång i tiden dominerade hindersporten, under större delen av 1800-talet och under 1900-talet till den stora regementsdöden i slutet av 20-talet, som innebar att flertalet kavalleriregementen som försett sporten med både hästar och ryttare lades ned. Därmed minskade också försvarets behov av hästar.
Bro, Göteborg och Strömsholm kvar
Sedan dess har hindersporten lagts ned på Jägersro, på Blommeröd, på Klampenborg och på Övrevoll. Återstår i Skandinavien gör bara Bro Park och Göteborg Galopp samt en dag på Strömsholm.
Själv har jag varit en varm anhängare av hindersporten och tyckt att den gav galoppen något extra. Utövarna har ofta varit publikfavoriter, som hästar som Bataclan, Koh-I-Noor, Mohini och Berthram. Och ryttare som Bimbo Larsson, Ragnar Helmer, Tony Frick, Terje Dahl… fram till våra dagars Niklas Lovén.
Men det känns sorgligt att se hur nästan alla siffror pekar nedåt. Det är bara prispengarna som i stort sett utgör ett undantag. I år har drygt 800 000 kronor delats ut till pristagande hästar. Genomförs det återstående programmet ska nästan 700 000 kronor till delas ut. Det vill säga om det blir fem hästar som går i mål.
Att ATG inte längre erbjuder spel på hinderlöpningar innebär ytterligare en hämsko för sporten. Oavsett om det beror på för små startfält eller för stora olycksrisker, är det definitivt en motgång.
Hindersporten ger också en del andra merkostnader i form av banunderhåll och hindermaterial. Anläggandet av Bro Parks hinderbana var ingen liten investering. Dessutom hindrar den användningen av innerbanan till andra verksamheter.
SG borde ställa krav…
Man ska dock inte göra som Svensk Galopps styrelse gjorde i fjol, då vintergaloppen lades ned utan föregående varning. Jag förordar ett sista år för hindersporten 2025 med villkor, att ökar inte siffrorna under detta år med minst X procent, blir det ingen hindersport 2026.
Det kan ge sporten och dess anhängare motiv att lyfta hindersporten under denna ödessäsong.
Björn F Eklund