dela artikeln
Kjell Sjöberg tackar för sig!
Nästa år firar Kjell Sjöberg 50 år som uppfödare. Och han firar med… att lägga av!
— Jag är väldigt nöjd med hur det har gått. Jag har ingenting kvar att uppnå, säger Kjell.
Kjell Sjöbergs nästa födelsedag blir hans 90-årsdag.
Han inledde sin gärning – och sin verksamhet Triple Crown Bloomers – 1974 med importen av märren Bloomers (e. Floribunda-Duliket). En import som fortfarande måste anses vara en av de viktigaste i svensk fullblodshistoria.
— Men mitt engagemang började egentligen betydligt tidigare än så. Jag har varit sekreterare i den Svenska Fullblodsavelsföreningen, SFAF. Och redan på 50-talet så arbetade jag med att ta fram auktionskataloger.
Kjell fortsätter:
— Jag träffade då trevliga människor som Allan Wettermark, Dorothea Tham, Carl-Gustaf Klingspor och många fler.
Första hästen Rayborn inskaffades redan 1957.
Men tillbaka till Kjells första avelssto, som alltså inhandlades 1974. Bloomers var tio år vid den här tidpunkten, och lämnade så småningom två toppston i Sverige:
Filibloom (e. Relko) och Bloomigunda (e. My Swanee).
Det var alltså så det hela började ta fart…
Foal sharing med John Magnier
Men det har varit några betydelsefulla “knorrar” på vägen:
— Det mest betydelsefulla, det var när min amerikanska väninna Jackie Ramos ordnade med en “foal sharing” med John Magnier till El Gran Senor (e. Northern Dancer), berättar Kjell.
El Gran Senor (född 1981) var Europas bästa häst i sin generation. Både som två- och treåring. Den enda förlusten kom i Epsom Derby 1984 då han förlorade med kort huvud mot Secreto.
— Filibloom stod i USA hos Ramos. Som hade kontakter hos Coolmore, hennes tidigare man Liam Ward var deras försteryttare på Irland, och vann bland annat Irish Derby på Nijinsky1970. Hon kände alltså Magniers och frågade om det gick att göra en “foal sharing”, med Filibloom och El Gran Senor. Och det gjorde vi.
Filibloom (född 1979) hade varit ett toppsto i sin årgång som tävlingshäst och bland sina åtta segrar noteras segern i Jockeyklubbens Avelslöpning. Hon slutade även tvåa i Svenskt Kriterium och trea i Dansk och Svenskt Oaks.
— Denna “foal sharing” föll ut på ett mycket bra sätt. Hingsten tog Aidan O’Brien och det blev faktiskt Aidan O’Briens lead horse. Därmed fick jag en liten “ingång” till Aidan. Det finns, eller fanns i alla fall, en bild hemma hos Aidan där hans söner Joseph och Donnacha sitter barbacka på Code Of Honours rygg… Code Of Honour var en avkomma till El Gran Senor och Filibloom.
Kjell fortsätter:
— Och den underbara Yankee Bloom som blev min del, kom till Sverige och har gjort ett enormt avtryck här. Den gången blev det verkligen 100 procent rätt!
Det kan tilläggas att även Bloomigunda var en duglig tävlingshäst före avelskarriären, med bland annat tre segrar.
Kjell Sjöberg säljer inte sina åringar på auktion, eftersom han själv vill kunna påverka var hästarna hamnar. För dagen samarbetar han exempelvis med Pia och Joakim Brandt i Frankrike.
Men han tycker ändå att det självklart behövs en åringsauktion för svenskfödda åringar.
— Absolut ja! Många av de svenska uppfödarna har otillräckliga kontakter med de svenska tränarna. Så det behövs verkligen en inhemsk offentlig åringsauktion.
Sålde derbytvåa en timme före loppet
Efter alla dessa år och alla dessa framgångar, så håller Kjell Sjöberg två hästar som sina främsta uppfödningar.
— Bloomerace (e. Diaghlyphard u. Ballet Bloom) som segrade i Svenskt Derby 1995. Och Tertio Bloom (e. Tertullian u. Yankee Bloom), som blev den första svenskfödda hästen att segra i Dubai (2013 med Per-Anders Gråberg i sadeln, en delad seger, “dött lopp” på Meydan).
Tertio Bloom slutade även tvåa i Svenskt Derby 2008 bakom stallkamraten Swing That Cat (båda hästarna tränades av Fredrik Reuterskiöld).
Jockeyklubbens ordförande Jan Kleerup och Bo Ahlquist (också medlem i Jockeyklubben) hade då inhandlat Tertio Bloom på plats på Jägersro en timme före loppet.
— Jag kommer ihåg det där, avtalet skrevs på en servett, det var det enda som vi hade att tillgå. Jag minns också att Kleerups och Bosses kompisar satt och gapskrattade efter halva derbyt. Då låg Tertio Bloom sist… men han kom “som fasen” på slutet, han hade ju en underbar speed.
Kjell Sjöberg säger att han aldrig ångrar när han säljer bra hästar.
— Det finns ett gammalt talesätt. “Better sell and regret than keep and regret”. Och det bästa är att få sälja en bra häst.
Kjell ha förutom Bloomerace och Tertio Bloom haft tre till startande hästar i Svenskt Derby, och har ett väldigt bra men lite lustigt facit: 1-2-3-4-5.
Den gyllene koden: Miswaki/Allegretta
Den som skulle vara modig nog att fråga Kjell Sjöberg om dennes strategi med blodslinjer, kommer nästan garanterat att få en föreläsning på flera timmar.
Men kortfattat så förklarar han sitt tänkande så här:
— Urban Sea, själv vinnare av Prix de l’Arc de Triomphe, är mor till de ledande avelshingstarna Galileo och Sea The Stars.
Kjell utvecklar vidare:
— Härstamningen är Miswaki/Allegretta. Urban Sea är alltså efter Mr Prospector-hingsten Miswaki och undan Allegretta. Här kommer Bloomersfamiljen in. Vi har fyra avkommor med Miswaki/Allegretta genom hingsten Tertullian. En medveten strategi!
Tertullian är efter Miswaki och undan Allegretta-dottern Turbaine.
— Den medvetna strategin är kombinationen av Miswaki/Allegretta från två olika grenar. Att söner till Galileo och Sea The Stars betäcker Tertullian-ston. Först ut var Tertuliane Bloom och helbrodern Bloomerec, med påtagligt bra resultat.
Kjells avelsston Senorita Bloom och Bloomeretta, båda efter Tertullian, befinner sig just nu i Frankrike. Enligt Kjell för att få tillgång till Urban Sea-blodet via hennes söner Galileo eller Sea The Stars, eller avkommor till dessa.
Treåriga Tertuliane Bloom (e. Recorder), tvåårige hingsten Bloomerec (e. Recorder) och tvååriga stoet Bloomaway (e. Galiway) är samtliga i träning just nu hos Pia och Joakim Brandt i Chantilly.
Vidare finns en åring e. Mektahaal och u. Bloomeretta.
— Mektahaal är efter Sea The Stars, förklarar Kjell.
Kjell säger att han, trots att han har försökt lägga ett konsekvent pussel i alla år, givetvis har haft sin beskärda del av besvikelser och djupa dalar.
— Massor. Det vanligaste är att en tränare ringer och säger, “den här är förbannat bra!”. Och så tränas det kanske lite för optimistiskt. Och så bryter hästen ner, eller något liknande.
Glädjeögonblicken har varit desto fler.
Men trots att höjdpunkterna har varit fler än de tråkiga stunderna, så har allting ett slut.
I år föddes årsfölen Bloom In Order (e. Recorder u. Senorita Bloom) och Bloomeral (e. Mektahaal u. Bloomeretta).
Så man kan faktiskt undra om Kjell verkligen talar sanning, när han säger att han firar 50 år som uppfödare med att ha avvecklat allting nästa år…
— Jo, jag räknar med att kunna sälja allting. Min fru säger att jag ska ha en häst kvar. Men… jag har en åring som just nu är på väg till Kajsa Lindsjö i Skåne, och då har jag ingenting kvar i Sverige.
Så nästa år så har du inte längre kvar några åringar eller andra unghästar?
— Inte om det går som planerat, nej.
Kjell betonar citatet i ingressen:
—Som sagt, jag är väldigt nöjd med hur det har gått med allting. Jag har ingenting kvar att uppnå.
Något som du vill tillägga?
— Ja, att allt som jag har varit med om har jag naturligtvis inte åstadkommit själv. Jag kan inte nämna alla. Men jag måste tacka de som varit med på resan mer eller mindre dagligen. Och det är familjen Reuterskiöld, Eva Isacsson Sjunnesson på Solbacka, Alméns på Toftesta och Bo Helander.
Så…
Till sin hjälp har Kjell också haft en väldigt stark pelare, som stått bakom honom i vått och torrt i alla år:
— Sist, men inte minst, vill jag tacka min fru Ann. Utan henne skulle allt detta inte vara möjligt.
— Tack för mig!
Robert Okpu
redaktor@jockeyklubben.se