dela artikeln
Jockeyklubbens tre musketörer sedan 60-talet
Jockeyklubben bildades 1890 och har alltså verkat i 132 år, en ansenlig tid. Mycket har förändrats under denna tid, inte minst klubbens övergripande verksamhet.
Vid starten var Jockeyklubbens centralorganisation och förblev det fram till 1959, då Svenska Galoppsportens Centralförbund (numera Svensk Galopp) tog över ansvaret. Men fortfarande står den svenska fullblodshästen i centrum i klubbens stadgar. Oförändrad är också antagningsprocessen. . Man måste vara föreslagen av minst två tidigare medlemmar och medlemsantalet får högst uppgå till 200. Dock är det inte längre ett krav att man varit ‘aktiv’, ‘gjort ekonomiska uppoffringar’ eller ska ha innehaft ‘en i viss mån framskjuten samhällsställning’.
Har man klarat av invalsprocessen, så förblir de flesta under lång tid medlemmar. Den som för närvarande varit medlem under längst tid är den i sporten välkände Björn Zachrisson – som även skulle uppfylla de tidigare medlemskraven med glans. Han blev invald i klubben 1963. Han har alltså varit medlem i 60 år nästa år…
— Dåvarande galoppordföranden Carl-Erik von Platen var en av dem, som föreslog mig, berättar Björn, eller “Bezäta” som han också kallas. Vem den andra var minns jag inte, säger han och de må vara honom förlåtet.
Björns insatser för sporten har varit många, så många att han 1997 tilldelades Jockeyklubbens Förtjänstmärke, för övrigt den nu levande äldste mottagaren. Insatserna har gjorts långt utanför Jockeyklubben.
Bland dessa insatser kan nämnas formrader i programmen, införande av startboxar och distanspålar längs banovalerna. Han har varit tävlingssekreterare på Täby Galopp och marknadschef på ATG. Han har drivit det egna företaget Scandinavian Racing Bureau, som bland ansvarat för förbättringen och utgivningen av galoppsportens årsböcker under många år, en epok som dessvärre numera upphört.
Som aktiv ryttare har han erövrat två amatörryttarchampionat och ridit både slätt och över hinder. Han gav även nytt liv åt hindersporten på Strömsholm genom att införa Svenskt Grand National 1971
Den som vill veta mer kan läsa hans nyligen utkomna bok ”Mitt liv Min galopp”.
— Men det finns mer att berätta, säger Björn. Om jag orkar kan det bli en bok till.
Han sammanfattar sitt galoppliv så här:
”I did my best”.
“Djursholmspojkar”
Den andra veteranen som valdes in under 60-talet var Kjell Sjöberg, uppfödare, hästägare och entusiast. Det var 1965.
— Jag tror att Herbert Sachs och Arne Francke var förslagsställare.
Kjell anar att Bezäta också är en av de medlemmar som haft längst medlemskap:
— Ja, förstås även Jesko von Koenigsegg. Vi var ju alla ”Djursholmspojkar”.
Så var det. De växte upp i staden norr om Stockholm och kom alla att göra sina första tävlingsritter som amatörryttare på Ulriksdal. Dock är Bezäta ensam om att ha varit champion (1959 och 1962), men både Kjell och Jesko har segrat på banan. Kjell vann första segern 1956 på Rayborn och Jesko 1954 på Kastanja.
Kjell kommer för evigt att i den svenska galopphistorien förknippas med stoet Bloomers som han köpte från Kirsten Rausing i England och som i aveln lämnat en lång rad av framgångsrika ättlingar i flera led som Bloomerforce, Filibloom, Yankee Bloom och Tertio Bloom. Än i dag hedrar Master Bloom mödernelinjen bland dagens elitgaloppörer.
Jesko von Koenigseggs pappa Harald blev invald i Jockeyklubben 1956 och hade bland annat ägt Jeskos första segerhäst Kastanja.
— Jag tror pappa var en förslagsställarna om jag minns rätt, säger Jesko. Den andra var nog Carl-Adam Stjernswärd, som bland annat var tävlingschef på Ulriksdal. Men det kan även ha varit ”Calle Plåt”.
Calle Plåt?
— Ja, Carl Erik von Platen , som under många år var Jockeyklubbens ordförande. Tillnamnet var ett tecken på sportens tillgivenhet. Jesko var under många år ledamot i Galoppöverdomstolen och minns med glädje samtalen med juristerna i domstolen. De lyssnade med respekt och intresse på oss icke lagkunniga.
Under senare år har Jesko framför allt engagerat sig i hindersporten, där han var ordförande i Skandinavisk Hindersporten under många år.
— Nyligen köpte jag en en andel i hästen Impact of Bloom som hinderdebuterade med en god andraplats i Göteborg, tränad av Henrik Engblom.
Impact of Bloom … Ja, det är ytterligare en påminnelse om Bloomers.
Per-Erik gick bort i år
Trion är de enda som finns kvar av dem som blev medlemmar under 1960-talet. Tidigare i år fanns det dock en medlem med ännu äldre medlemskap, Per-Erik Persson från Kågeröd i Skåne, vars klubbnål delades ut 1961. Han var son till Olof Persson, som i många år drev Stall OP, både som hästägare och uppfödare. Per-Erik som gick bort den 6 juli presenterades på Jockeyklubbens hemsida 2018.
Björn F Eklund