Ett 60-årigt galoppminne ur tiden

Så här gick starterna till förr inom galoppen. Det vill säga före 1962 då startboxarna introducerades, mycket på grund av Björn Zachrissons initiativ. (Foto Erik Andersson.)

Hästarna voltade framför starten som bestod av gummiband som spändes över banan, fästa vid järnfundament. När hästarna var samlade fällde startern ner ett reglage och startbanden flög i vädret. Att vara för tidigt framme kunde innebära en otäck kollision med gummibanden.

På Uriksdal där bilden ovan tagits stod startmaskinfundamenten länge kvar. Liksom mycket annat från kapplöpningstiden som delar av ledvolt, läktare och entréer.

Ulriksdal var huvudstadsbana från 1919 till 1960. Marken arrenderades av tävlingsarrangören Stockholms Kapplöpningssällskap (SKS) från Staten genom Fortifikationsförvaltningen. Det skedde 15 år i taget.

När tiden för ett nytt arrende närmade sig i början av 1960-talet ville SKS ha längre arrendeperioder. Banan och läktare var slitna och betydande investeringar behövde göras. Men att göra dessa för bara en 15-årsperiod kändes vanskligt. Staten sa dock nej till förlängda perioder med hänsyn till att Solna stad, där banan låg, meddelade att man räknade med att inom kort bygga bostäder på marken.

SKS sökte nytt banområde. Det blev Täby Galopp som invigdes den 29 augusti 1960.

Någon byggnation på Ulriksdal blev det inte på länge. När galoppkonsortiet Stall Örtagård, på sin tid Sveriges största, gjorde ett besök på banan 20 år senare med förre tränaren Stig Friberg som guide, kunde man gå runt hela banan. Inte en byggrop fanns, ingen asfalt eller betong, bara gräs. Startmaskinerna stod i stort sett intakta.

I själva verket dröjde till 90-talet innan Solna drog igång bostadsbyggande på delar av marken. Och först in på 2010-talet var banan bebyggd, förutom den del som var golfbana.

I många år stod de gamla startstativen kvar. Bilden nedan tog jag för mindre än tio år sedan.

Under en tid bodde jag i Solna och föreslog kommunledningen att detta stativ skulle sparas som ett minne, försett med en inskription om banans existens. Responsen från de ledande politikerna var positiv.

Lars-Erik Salminen som var kommunstyrelsens moderate ordförande skrev så här:

”Jag lovar återkomma till dig med ett troligt positivt besked. Ursäkta dröjsmålet med mitt svar”.

Något mer svar blev det inte, vilket nog inte bara berodde på att Salminen avled tämligen tidigt.

Anders Ekegren (FP) som var stadsbyggnadsansvarigt kommunalråd svarade:

”Jag tycker att ditt förslag är bra. Om startmaskinen skall vara kvar någonstans på Ulriksdalsfältet eller flyttas till Överjärva kan vi fundera vidare på.”

Detta löfte påminde jag om flera gånger när vi möttes i det bostadsområde vi båda bodde i vid denna tid.

Även byggherren PEAB ställde sig positiv till idén. När första spadtaget till sista byggetappen togs 2013 var jag, vid sidan om Anders Ekegren, inbjuden som talare för att berätta om banans galopphistoria.

För fullständighetens skull kan påpekas att även oppositionsrådet, socialdemokraten Johanna Graf gillade idén.

Men politikernas kraft räcker inte alltid. Senast jag besökte området, var startmaskinsfundamentet borta. En kvinna som har sin arbetsplats i det bevarade Hästskostallet (tack Solna!) som brukade se stativet intill sin arbetsplats konstaterade besviket att en morgon var det borta, bortforslat.

När jag påminner Anders Ekegren som inte verkar som politiker längre, lovar han undersöka om stativet kan finnas undanställt någonstans och kan tas fram. Vad är sannolikheten att det händer – 100-1?

Nog borde en 41-årig verksamhet med stor betydelse för staden vara värd att minnas.

Så här fångade Dagens Nyheter det försvunna startmaskinsfundamentet på bild för några år sedan. Detta stod vid starten för 2400 meter. Bakom det breder det tidigare upploppet ut sig.

BFE