Handelsbalansen: springer svenska hästar för långsamt?

Björn F Eklund verkade som generalsekreterare i det Svenska Galoppförbundet i många år. Ett av de ärenden som han hade uppe på bordet vid ett antal tillfällen, var “bytesbalansen” eller “handelsbalansen”, alltså hur mycket svensktränade hästar tjänade i lopp utomlands, kontra hur mycket hästar tränade i utlandet kom och “hämtade” i svenska storlopp.
Inom Skandinavien är detta kanske extra känsligt.

“Mer av galoppens prispengar ska stanna i landet”, konstaterade Svensk Galopps styrelse på hemsidan häromdagen. Lättare sagt än gjort, konstaterar Eklund i en personlig reflektion.

Vad kan göras för att minska tappet i den svenska ”handelsbalansen”, undrar Svensk Galopps styrelse.
Ja, vad gör man för att få svenska hästar att springa snabbare?

För det är vad det handlar om. Vem springer snabbast? Våra skandinaviska grannar liksom mer långväga besökare från England, Frankrike och Tyskland har varit mycket framgångsrika i våra mest penningstinna storlopp under de senaste åren.

I år har våra inhemska starthästar fått bita i gräset – eller dirttracken –  i följande stora uppgörelser:

Jockeyklubbens Auktionslöpning – Red Mantel (DEN)
Voterlöpning – Be Curious (IRE)
Derby Trial – Big Red Bling (USA)
Svensk Derby Consolation – Theonello (SWE, men norsktränad)
Svenskt Oaks – Supernova Bling (IRE)
Altamiralöpning – Capitana Bling (IRE)
Spring Mile – Havandi (FR)
Pramms Memorial – Aphelios (FR)
Luca Brasi Summer Cup – If He Says So (USA)
Peas And Carrotts Mile – Lord Mountbatten (USA)
Margareta Wettermarks Minneslöpning – Easywithme (IRE)
Svenskt St Leger – Zakopane (FR)
Göteborgs Stora Pris – Empress Bling (IRE)
Svenskt Grand National – Her Him (FR)
BT Juvenile (Tommy Gustafssons Minneslopp)  – Bruce Almighty (DEN)
Svealandlöpning – Taifuu (DEN)
Vinterfavoriternas Pris – Taifuu (DEN)
SM 2 år – Strike Ten (SWE, men norsktränad)
1000 Guineas – Zarina (DEN)
2000 Guineas – No Surrender (DEN)
Classic Consolation – Glendevon (DEN)
BT Classic – No Surrender (DEN)
BT Classic Consolation – I Can Do It (SWE, men dansktränad)
Mischa Kahns Minneslöpning – Hawaii Five O (GB)
Stockholms Stora Pris – Admiral De Vega (GB)
Bro Park Vårsprint – Aphelios (FR)
Lelles Open Mile – Admiral De Vega (GB)
BT Trophy Mile – My Fortune (DEN)
Stockholm Cup International – Nastaria (GB)
Lanwades Stud Stakes – Capitana Bling (IRE)

Under året – som inte är riktigt avslutat – har således  30 större  löpningar vunnits av hästar tränade utanför Sverige. 19 av dem representerar Norge, 9 Danmark, 1 Tyskland och 1 Polen. 

Men svensktränade hästar har inte varit lottlösa. 18 gånger har de hyllats i vinnarcirkeln för storloppstriumfer.

Det handlar om dessa: Celtic Lullaby (Svenskt Derby), Kodiaction (Malmö Stads Pris), Abby (Derby Day Sprint och Rosengårdlöpning), Lamborghini BF (Jägersro Sprint och Bro Park Open Sprint), Aurinko (Zawawi Sprint och Challenge Stakes), Espen Hill (SFK Jubileumslöpning,  Kapplöpningssällskapets Stora Pris  och SM Classic), Twirling Ghost (Valley Chapel Memorial och Nickes Minneslöpning), Nova Kalejs (Amacitalöpning), Karla With A K (Jockeyklubbens Grand Prix), Nimitz (SM Sprinters), Una Matina (Bloomers’ Vase) och Ninasimone (Stockholm Fillies and Mares).

Prispengarna har gett våra utländska pristagare ett klart övertag. De svensktränade hästarnas framgångar på icke-svensk mark kan inte mäta sig. Men å andra sidan startar de svensktränade hästarna inte alls i samma utsträckning utomlands som danska och norska hästar på svensk mark. En viktig orsak till detta är de svenska prissummorna, som är mer generösa.

Det svenska underskottet i storloppen kompenseras i viss mån av att det är svensktränade hästar som dominerar startfält i de lägre klasserna, där vi inte så ofta hittar herrar Petersen och Neuroth eller damerna Erichsen, Bye Hansen eller Olsen.

Det var Björn Zachrisson, “BZ”, som införde begreppet handelsbalans i galoppsporten. Han redovisade resultaten i årsböckerna. Dessa har som bekant upphört att utkomma sedan länge. Men han konstaterade att under åren 2006 – 2010 så var handelsbalansen positiv under två av dessa år och negativ under tre av åren. 

Det hade varit en variation mellan minus 143 941 och minus 7 502 181 kr och mellan plus 484 941 och plus 530 693 kr. Om utlandstränade hästar vinner mer i Sverige än svensktränade hästar utomlands uppstår en negativ balans och tvärtom.

Styrelsen har inte visat några siffror som pekar på några signifikativa försämringar, för de svensktränade galoppörerna. Men om så vore fallet, säger det bara en del.  Tränaren erhåller normalt 10 procent av prissummorna  – liksom jockeyn – men 80 procent går till hästägaren som är en minst lika viktig spelare.

Ser vi på de utlandstränade vinnarna i segerförteckningen så är åtminstone fem svenskägda i form av Svenska Väsby Häst AB (Hans Sköld) och två av dem ägs av en av den svenska galoppens största sponsorer, Stall Perlen (Magne och Bente Jordanger). Dessutom är tre av dem uppfödda på svenska stuterier – en annan viktig part i sporten.

Det är svårt att veta hur Svensk Galopps styrelse resonerar, men i den enkät de skickat ut tillsammans med Jockeyklubben antyds en del isolationistiska tankar. Beror avelns nedgång på grund av att storlöp är öppna för utländska gästhästar, är till exempel en enkätfråga. 

Gränsen för svenskbonus: 20 procent

I en annan fråga undras om det behövs mer svenskbonus, något som få uppfödare i Sverige förmodligen skulle säga nej till. Men det bestämmer inte Svensk Galopp ensamt. Hur stor avsättning som får göras för inhemska hästar regleras av EU:s bestämmelser. Högst 20 procent får avsättas av prispengarna. Sannolikt har det taket redan nåtts.

För övrigt är samtliga storloppsvinnande ägare i år baserade i Skandinavien utom Nastarias tyska ägare och Her Hims polska ägare. Så problemet – om det är ett problem – rör egentligen bara Skandinavien. I den krympande skandinaviska galoppsporten ska vi vara glada för dem som tänker skandinaviskt och inte bara svenskt.

Sedan kan vi vara extra glada för en rakt igenom svensk häst som Espen Hill som år efter år gör reklam för svensk uppfödning. Han och Madeleine Smith är värda att lyftas fram extra. Espen Hill behöver inget skydd av inskränkande regler. Han har startat i fem upplagor av Stockholm Cup International och slutat tvåa-fyra-sexa-etta och trea. Förutom tredjeplatsen i årets avgörelse har han denna säsong hemfört tre storlopp: Skånska Fältrittklubbens Jubileumslöpning, Kapplöpningssällskapets Stora Pris och SM Classic. Nu på söndag den 26 oktober är han dessutom startanmäld i Songline Classic.

Tillsammans med derbyvinnande Celtic Lullaby har Espen Hill visat att det knappast är hästarna det är fel på, när man försöker hitta förklaringar till den svenska galoppens minskade status. Det behövs mer samarbete över regiongränserna, mer entusiasm i ledningsleden och mer – inte mindre, skandinaviskt samarbete,

Det skandinaviska samarbetet har varit en kungstanke i cirka 170 år aven om man då talade om den nordiska tanken.

1871 bildades Nordisk Jockeyklubb av den svenske pionjären Carl Gustav Wrangel och 1875 reds det första Skandinaviska Derbyt. Vilket det borde vara dags för igen. I treårsloppen behövs inga utomskandinaviska gäster som har en betydligt tidigare utveckling. 

Men vad sporten behöver mer än ytterligare restriktioner, är fler propagandister. Lite mer öppenhet om utvecklingen i Skåne, där banfrågan gnager, skulle inte heller skada.

Kanske är detta frågor som kommer att lyftas fram av de cirka 30 utvalda vid workshopen den 8 november i Malmö?

Espen Hill och Celtic Lullaby har visat att inget är omöjligt för svenska hästar – ens i kamp mot importerade gästhästar,

Björn F Eklund

Fotnot: Åsikterna i denna artikel är artikelförfattarens egna.