Vintergalopp är ett omdiskuterat begrepp inom galoppsporten. Behövs den? Kostar den för mycket? Om detta finns det många synpunkter, ett förhållande som inte är alldeles ovanligt i den svenska kapplöpningssporten.

Denna artikel handlar inte om ja eller nej till detta inslag i sporten. Istället är det vintergaloppens historia som ska synas. För det är inte så enkelt som ibland hävdas, att vintergaloppen är ett resultat av Täby Galopps konkurs 1962.

Visst är det så att den nya förvaltningen då letade efter nya sätt att finansiera verksamheten. Man såg det som ett stort slöseri med kapital, att låta banan ligga helt öde mellan december och april. Därför fortsatte man att tävla hela vintern 1963 på en halmtäckt och frusen bana.

Efter inledande tveksamhet blev Täby Galopps vintergalopp ett bestående begrepp, som efter ett kort uppehåll lever vidare på Bro Park, där det planeras för tävlingar under januari och februari nästa år. Men det sker inte längre på ett halmunderlag. Halmen togs bort vintern 1989, efter stora problem med underlaget. Vilket bland annat berodde på att 60-talets och 70-talets mer stabila vintrar var ett minne blott.

Halmgalopp redan före krigets slut

Det mer varierande vädret ställde till med stora problem. I stället tävlades det på dirttracken, vilket i allmänhet fungerat bra. Att tävla på halm var inget nytt 1963. Det hade förekommit redan på Ulriksdalstiden. Första gången tycks ha varit den 21 november 1943, då banan enligt Jockeyklubbens årsbok var tung – ”östra delen belagd med halm”, vilket inte hindrade att ett häcklopp genomfördes…

Men det årets halmgalopp var bara till för att förlänga säsongen och så var det under många år framåt på Stockholmsbanan – för att kunna tävla så länge som möjligt i december.

Men att tävla i januari-mars var nytt 1963.
Fast det hade funnits andra möjligheter tidigare att tävla vintertid, nämligen på is.

Militärer red på halvlodshästar

Redan 1902 tävlades det i Umeå på ”Ume elf” som det heter i årsboken. Året efter var det isgalopp i Östersund på Frösön. Där återkom istävlingar under åren 1909-1913. Därefter blev det återkomst 1937 och åren 1942-1950.

Vanligen var programmet begränsat till en tävlingsdag, där de flesta uppgörelserna reds som jaktlopp för militärer på halvblodshästar. Men det kunde finnas fullblodsinslag som till exempel den 1 mars 1942 i Östersund, då det bjöds på en hård bana och fyra jaktlopp men även Storsjöns steeplechase och Östersunds steeplechase. Den senare löpningen vanns av fullblodet Farao, som reds av sin ägare Gunnar Bernström, känd för många framgångsritter på tidens största hinderstjärna Bataclan. Farao segrade för övrigt detta år även på Ulriksdal.

Enstaka tävlingsdagar under vintertiden ägde även rum i Uppsala (1904 och 1908) och Sundsvall (1906-08).

Att förlägga vintergalopp till en dirttrack-bana som började göras 1989 på Täby Galopp var heller inget nytt och inte enbart ett svenskt fenomen. Att förlänga säsongen, framför allt slätloppssäsongen – över hinder hade man tävlat på gräs sedan länge – hade diskuterats länge i England.

Samarbete mellan Täby och England

Här talade man om on ‘”all weather racing”. Premären var förlagd till Lingfield Park den 16 november 1989. Underlaget hette equitrack. Det byttes senare till polytrack. Men även fibersand och tapeta förekom på de allt fler engelska banor som började tävla vintertid. All weather racing spreds till banor som Wolverhampton och Sandown, och utgör i dag en stor andel i det brittiska tävlingsprogrammet.

För övrigt diskuterades ett samarbete mellan Täby Galopp och Lingfield Park och Wolverhampton i slutet av 80-talet. Det sprack på grund av förändrade ägarförhållandena för de brittiska banorna.

Men ska man tala om riktig vintergalopp utomlands kan man inte gå förbi Schweiz. Där anordnas varje år, vanligen i februari ett antal tävlingsdagar på St Moritz:s frusna sjö. Det har skett sedan 1907 och arrangeras nu som ett stort turistevenemang under namnet ”White Turf”.

White Turf i februari

Det rids både fullblodslopp, både slätt och hinder, och travlopp. Men även den speciella form som kallas skijöring och innebär som det låter, att en kusk står på skidor bakom hästen och försöker styra ekipaget…

Det är mycket spektakulärt och inte ofarligt. Jag upplevde det själv för några år sedan och kunde konstatera att White Turf fått stort genomslag. Förutom inhemska ekipage kommer det deltagare från Tyskland och andra grannländer men även från England.

Ett år deltog även några svensktränade arabgaloppörer.
Nästa år tävlas det under tre helger i februari: den 4-5, 11-12 och 18-19.

Det finns också uppgifter om att vintergalopp har förekommit i Kanada, men såvitt jag kan finna har det enbart handlat om travlopp på isbanor runt huvudstaden Ottawa.

Björn F Eklund