Världsmästaren Elliot hoppas på fortsättning…

I början av denna månad så blev Elliot Öhgren världsmästare över hinder, i franska Compiegne.
Han blev Sveriges fjärde Fegentri-världsmästare genom tiderna över hinder.
Nu hoppas han på en bra fortsättning för svenska ryttare på Fegentri-cirkusen, och för svensk hindersport överhuvudtaget.

Tidigare så har Niklas Lovén (1995), Henrik Engblom (2003, 2004 och 2005) och Christopher Roberts (2011) varit svenska Fegentri-champions på hinder.

Nu blev det Elliot Öhgrens tur.

Han red alla fem tävlingarna under säsongen – och två tredjeplatser plus en fjärdeplats räckte för att säkra slutsegern totalt. Trots att han blev oplacerad i franska Compiegne, det sista loppet i serien.

— Jag har hållit på med Fegentri sedan 2017. Då började jag i slätserien. Hinderserien började jag med 2019. Att ha hållit på så här länge och att jag äntligen får bli champion nu, det betyder så oerhört mycket, säger Elliot.

Han fortsätter:

— Jag har haft det här som mål så oerhört länge. Jag tyckte att jag var nära, när jag blev trea till slut 2018. Och jag har har frågat mig själv hur länge jag ska hålla på med Fegentri, men det är kul att resa till nya banor och få nya erfarenheter. Och det läggs alltid till någon ny bana varje år. Jag är väldigt tacksam till Amatörryttarklubben och Jockeyklubben, som sponsrar de här tävlingsresorna, de ger oerhört mycket .

Elin Hedman leder Fegentri Ladies

Elliot har naturligtvis inte missat debatten på hemmaplan, om hindersportens framtid i Sverige. På grund av Svensk Galopps hårt pressade ekonomiska resurser, så har det förts fram önskemål om att hindersporten ska ha ett uppehåll, eller till och med läggas ner helt. Det tycker Elliot är både beklagligt och ledsamt, då det drabbar många personer inom verksamheten, som är inblandade i sporten just nu.

— Visst, jag kan förstå att vissa för fram kritik just nu. Det kostar så klart pengar. Och det är färre hästar som tävlar nu än på “Täby Galopp”-tiden. Men personligen så ligger hindersporten nära mitt hjärta, eftersom det har givit mig så mycket möjligheter. Och även många hästar, får möjligheten att förlänga sina karriärer. Last Reference är ett bra exempel, på en häst som tävlar just nu tack vare att hindersporten finns. Det finns många exempel, jag minns med värme en häst som heter Point Taken, som jag red och vann lopp med för några år sedan.

Förutom förhoppningen att hindergaloppen fortsätter att överleva i Skandinavien, så hoppas Elliot även att få fortsätta rida Fegentri för Sverige även nästa säsong.

Säsongen börjar igen i april nästa år.

Det har varit en bra Fegentri-säsong för Sverige överhuvudtaget, 2024. Elin Hedman leder damserien, efter en seger näst, senast på Christian von der Recke-tränade Power Shot i Köln i början på månaden. Och nu senast en tredjeplats i Madrid i söndags på hästen Perillan.

Jagande Taylor Kingsley från USA lyckades “bara” placera sig som femma senast, ombord på Orbayo. 

Det återstår nu två tävlingar i Fegentri Ladies: Casablanca den 16 november och Pisa den 24 november.

Stenhård konkurrens på Irland

Elliot Öhgrens karriär hos världens största hindertränare Willie Mullins fortsätter, på Irland.

Han är just nu “Barn manager” hos Mullins.

— Vi har 23 stall med upp till tio hästar i vardera. Jag är ansvarig för ett av de stallen.

Vad är målet med din egen karriär, just nu?

— Jag tänker inte så mycket på det, dagligen.  Jag har fått en sådan roll på gården, ett sådant ansvar… jag får ofta  ta hand om dyra hästar som haft lite problem.

Elliot Öhgren har jobbat hos Lennart Junior Reuterskiöld i Sverige tidigare, och bland annat lärt sig att dressyr-träna av Lennarts fru Linda.

Den kunskapen har han nytta av nu.

— Det kan vara riktigt bra och fina hästar, som haft frakturer eller senskador. Jag skolar även de här hästarna. Jag gör annat också, allt från att fodra till att rida en del.

Men: det är svårt att få ritter på Irland, en helt annan konkurrens.

— De enda gångerna jag får chansen, är när Wille har flera hästar i samma lopp. Men även i amatörlöp är jag tredje-eller fjärderyttaren. Hans son Patrick Mullins kommer först, sedan är det vår förstejockey Paul Townends lillasyster, Jody Townend. Jag är kanske tredje, fjärderyttare bland amatörerna på Willies lista.

Konkurrensen är stenhård!?

— Ja. Några veckor efter en andraplats i “Galway Amateur Derby” ringde jag runt till flera stall och erbjöd mina tjänster. Men alla sa i princip att, “Tack så mycket, men vi har vår egen amatörryttare”.

Elliot suckar lite grann:

— Det är stenhård konkurrens här på ön, bland amatörryttare. Alla är dessutom väldigt duktiga…

Robert Okpu
redaktor@jockeyklubben.se