Täby Galopp för 20 år sedan – en andra nostalgitripp

Vi tittar 20 år tillbaka i backspegeln ännu en gång – innan vi släpper temat med vintergaloppen från den tidsepoken.

Denna gång minns vi en stor dag för Michael Richardsson.

Som inte är verksam som jockey längre, men fortfarande en populär profil på Bro Park.

Sedan tävlingarna den 13 januari 2002 delvis inställts (se nedan), reds både Lördagskomben och ett niolöpningsprogram helgen den 19 och 20 januari. Det rådde enligt Årsboken mulet väder och några plusgrader.

En som har stor anledning att komma ihåg söndagstävlingarna det året  är jockey Michael Richardson, som vann tre av de nio löpningarna. 

– Yes, I remember that day. The winter races were good to me. But to win three races the same day was something special.

20 år är en rätt lång tid. Men när jag med hjälp av Årsboken från 2002 påminner Michael om vinnarna, så har han inte svårt att berätta om dem. Mest minns han Magic Light (e Dilum) som så sent som i november året innan hade köpts av Charlotte Muggeridge (nu med efternamnet Dillner) efter att tidigare har ägts av en ung flicka, Caroline Bolmström. Som även red  hästen flera gånger själv, dock utan att vinna.

Detta var i Söndagskomben där förstapriset var 29 000 kronor, men ännu mer var det i Vinterserien för Milers avdelning 1, där det uppgick till 50 000 kr. Här vann Michael lätt på norsktränade (Rune Haugen) Ki Yase (e Chief’s Crown).

Det kunde ha blivit seger även i Vinterserien Milers avdelning 1, men där fick han nöja sig med en andraplats på The Big Bang efter Hide and Seek (e Island Reef) – Gunnar Nordling – som kom att utvecklas till en toppsprinter i en remarkabel karriär, tränad av Hans Lundell. Debuten gjordes först som fyraåring, men när hingsten gjorde sin sista start som 12-åring 2008 hade han segrat 14 gånger på 79 starter.

Segrarna inkluderade Jägersro Sprint 2003 och 2005, andraplatser i Zawawi Cup 2004 och 2005 och i Täby Vårsprint 2005. Samt tredjeplatser i Jägersro Sprint 2002 och Täby Open Sprint Championship 2006 (som 10-åring).  Det året hade han ett formtal på 94.

Michaels tredje vinnare denna dag var treåriga Golden Bloomer (e derbyvinnaren Bloomerace) som lätt vann en novislöpning.

Den häst som Michael mest minns från vintergalopens tid är Chief’s Pontiac (e Diaghlyphard) men denne hade avslutat sin karriär några år tidigare efter att ha startat 103 gånger och segrat  vid 12 tillfällen. Som treåring segrade han sex gånger. Hälften av dem med Michael i sadeln. En av dem togs i Vinterserien Milers 1. Året var 1993.

Det var året efter att Michael Richardson började rida i Sverige. Han kom hit samtidigt som den engelske tränaren Bill Stubbs slog sig ner på Täby Galopp. En av de hästar Bill Stubbs hade med sig hette Caroline Connors (e Fairy King), som ofta reds av Michael som fick arbeta ordentligt med hennes startboxproblem. Som treåring såldes stoet till Mischa Kahn, som fick ordentlig fart på henne. Hon vann inte mindre än nio gånger på sprinterdistanser Nästan alla med Susanne Berneklint på ryggen.

– 2004 slutade jag rida i Sverige och åkte tillbaka till England, där jag fick ett bra jobb hos en stor hindertränare, vars drygt 40 tvååringar jag fick hand om.

– Men 2011 återvände jag till Sverige och ville känna hur det var att rida lopp igen. Jag fick en amatörryttarlicens och tog två segrar, bland annat i Prix de l’ARK på Stockholm Cup-dagen 2012 på Painters Easel (e Modigliani), som jag tror var Maria Sandhs första tränarseger. Hon hade köpt hästen för 1 krona…

– Nu är jag arbetsryttare hos Caroline Malmborg men har också hjälpt Lilian Vestvall att träna Flying Barrel (e Zaahid) och Malakai (e Famous Name), som båda vunnit en hel del. Flying Barrel noterade i fjol som nioåring ett formtal på 85.

Andra vinnare denna helg för 20 år sedan var:

Lördagskomben: Camlachie e Grant’s – Kim Andersen/Jan-Erik Pettersson

Amatörhandicap: Double Cream e Bal du Seigneur – Madeleine Boström/Pia Brandt

Hägernäshandicp: Champagne Charlie e Brewery Boy – Luis Santos/Katharina Stenefeldt

Silverhandicap: Big Oz (GB) e Kyllan – Louise Auer/Bo Neuman

Treårshandica: Marzoni (DEN) e Mujadil – Kim Andersen/Bo Neuman

Treårsbronslöpning: Power Of Steel (IRE) e Alzao – Jacob Johansen/Mischa Kahn

Michael Richardson har inte bara anledning att komma ihåg trippeln för 20 år sedan. Hela det årets vintersäsong, som bestod av 92 löpningar, var lyckosam för engelsmannen som var den jockey som segrade flest gånger. De fem segerrikaste ryttarna var:

Segerrikaste tränare var:

Delvis inställt söndagen innan

Det svenska väderklimatet är som bekant inte alltför pålitligt. Inte för 20 år sedan heller. Det drabbade vintergaloppen den 13 januari det året. Det var dock enda vinterdagen som fick ställa in löpningar. Dock inte alla. Löpning 1 reds och vanns av Falang (e Caerwent), riden av John McLaughlin och tränad av Peter Lundberg. Även det sjätte loppet genomfördes. Det var Söndagskomben, som hemfördes av Oh Voila (e Funambule. I sadeln satt Jenny Hedlund och det var Bosse Neuman som ledde in sin adept i vinnarcirkeln.

Om övriga löpningar skrev Årsboken: ”Löpningarna 2-5 inställda p g a förhandlingar med jockeys som inte ville rida p g a banförhållandena”. Samma gällde löpningarna 7-8.

Michael Richardson, som red i lopp 1 minns: 

”Det var besvärligt väder. Banan hade börjat släppa på bortre långsidan, där den var utsatt för solen. Upploppet låg i skuggan och det hade inte börjat smälta ännu. Det var mycket ojämnt.

Vi var några ‘senior jockeys’ som meddelade att det för farligt att rida. Förutom mig minns jag Kim Andersen, Nicholas Cordrey och Jacob Johansen. 

Men Söndagskomben ville man genomföra och det gick, dock med fem strykningar på grund av banförhållandena. De som red var huvudsakligen lärlingar, som inte hade råd att avstå.

-Vi som sade nej fick böta 5 000 kronor, vilket var surt och orättvist.

Men resten av vintersäsongen kunde genomföras och som sagt med gott resultat för Michael Richardson.

Björn Eklund