Skandinavisk Derbyhistoria: 22 segrar hittills för familjen Neuroth

Under drygt 50 år som galopptränare kunde Wido Neuroth leda in 21 vinnare i de skandinaviska derbylöpningarna. Det innebär en segerprocent på 14. 
Att vinna Derbyt, oavsett om det är i Danmark, Norge eller Sverige, är det ultimata målet för de flesta aktiva i sporten.

Derbylöpningarna är därför i allmänhet välfyllda. Konkurrensen knivskarp. Många vill starta i löpningen. Antalet deltagare uppgår i genomsnitt till nära 15, det högsta tillåtna. 

Wido Neuroth, som kom från Tyskland till som 14-åring och blev lärling hos den då kände hindertränaren Arthur Quist, fick snart kämpa med viktproblem, och blev tränare på Övrevoll 1972, 33 år gammal. Då fick han tampas mot etablerade konkurrenter som Terje Dahl, Jacob Fretheim Sr och Arnfinn Lund. 

Den första stjärnan i stallet var stoet Opatia, som i Stall Björgs ägo vann Norsk Kriterium 1978 och Norsk 2000 Guineas 1979. Men första derbysegern dröjde till 1990 då Stall Trick Or Treats Trivial Pursuit vann Svenskt Derby. Sedan dess har Stall Neuroth varit en maktfaktor i så gott som varje derbyupprörelse. Stall EOS norskfödde Lorofino segrade i det ”Blå bandet” tre år senare, 1993, såväl i Sverige som Norge och därefter har derbyframgångarna fortsatt med vinnare som Valley Chapel (Danmark, Norge och Sverige 1999), Appel Au Maitre (Norge och Sverige 2007) och fram till fjolåret då Ami De Vega tog hem det norska derbyt, alla tre ägda av Stall Perlen. 

Den nödvändiga fingertoppskänslan

I Sverige har det blivit ytterligare åtta derbyvinnare: Chirac 1997, Exaltation 1998, Final Care 2001, Val De Mar 2002, Organizer 2003, Handsome Hawk 2009, Bomar 2012 och Bokan 2015. I Norge har vinnarna jämte de nämnda hetat Brown Ale 1998, Kimola 2002 och Touch Of Hawk 2009. I Danmark har förutom Valley Chapel även Brown Ale triumferat i storloppet.

En bättre start än vad Widos son Jan-Erik fått med seger i sin allra första start i ett derby är omöjlig att få. Visserligen var segern för Schamyl knapp men otvetydig. Att Schamyls far heter Appel Au Maitre understryker kontinuiteten i derbyhistorien.

Hur förklarar man dessa framgångar? Fredrik Johansson red för Wido Neuroth i 17 år och har följt honom närmare och längre än de flesta. 

— Framför allt är de duktiga, både Wido och Jan-Erik. Wido har den nödvändiga fingertoppskänslan och Jan-Erik har gått följt honom sedan barnsben och är en snäll och ödmjuk kille. 

— Så har ägarna stor betydelse, allt från Stall EOS till Stall Perlen. De backar upp stallet med ekonomiska investeringar, samtidigt som de inte lägger sig i träningen.

— Men framför allt handlar det om hårt arbete, slår Fredrik fast.

Harald Dörum var administrativ chef på Övrevoll under en stor del av den period då derbysegrarna var som mest frekventa.

— Visserligen ser vi en tendens till större framgångar för skandinaviskuppfödda hästar de senaste åren, men annars är importerade hästar som dominerat storloppen, inte minst i Norge, där de egna uppfödningarna varit få. Så konkurrensfaktorn har varit viktig och lockat investeringsvilliga representanter från näringslivet till sporten. Det handlar inte bara om Erik O Steen i Stall EOS och Magne och Bente Jordanger i Stall Perlen utan också stall som Mr SSS, Stall NOR och Meridian Racing, vars företrädare Einar Nagell-Erichsen lockades till sporten av Erik O Steen. Men vi måste också påminna om Nils Petter Gill som 12 gånger hade en derbyvinnare.

Men som Harald Dörum framhåller konkurrens är viktig. 

Det gäller naturligtvis även bland tränarna. Under senare år har Niels Petersen varit minst lika framgångsrik som Wido Neuroth och noterat tolv derbysegrar från och med 2014, sju i Norge, tre i Sverige och två i Danmark. Bland svenska tränare toppar Lennart Reuterskiöld junior och Fredrik Reuterskiöld med tre svenska derbytriumfer var. Det lär dock dröja tills familjen Neuroths guldplats på derbytronen överträffas – om än någonsin.

Björn F Eklund