Petra tror på synergier med ridsporten

En gång i tiden så var Petra Arlert arbetsryttare hos André Fabre i Frankrike, en av världens bästa tränare. Hon stod i ett vägskäl när hon kom tillbaka till Sverige, bli proffstränare själv eller utbilda sig.  Petra valde att utbilda sig vidare.
Och behöll galoppen som passion och hobby. Nu tar hon plats i Jockeyklubbens styrelse.

Petra, som alltså är ny medlem i JK:s styrelse, var amatörryttare och tränare en gång i tiden. Men på senare år så har Petra Arlert (tidigare Petra Amoudruz) gjort sig känd för att tillsammans med Roger Asp och Leif Wretman, ha arrangerat den svenska åringsauktionen under väldigt många år.

Eldsjälarna släppte det projektet endast för något år sedan. Det arrangerades ingen auktion i Sverige förra året, även om det kommer att arrangeras en svensk åringsauktion igen i år, under lite andra former.

Engagemanget kring åringsauktionen i Sverige inleddes med kompisarna Pia Brandt och “Cicci” Gråberg, faktiskt innan Roger och Leif kom med i bilden.

Petra är själv uppfödare och uppfödningen består inte bara av fullblod utan även dressyr- och hopphästar. Där hon nyligen sålde en 4-åring till veterinären Isabelle Fredricson och hennes man Jens Fredricson, OS-ryttare och en stark ryttarprofil inom hästsporten i Sverige.

— Det var väldigt lärorikt att jobba med åringsauktionen för fullblod i så många år. På många sätt, berättar hon. 

Petra agerade även skandinavisk agent åt det franska auktionsbolaget Arqana under några år. Något som också gav flertal insikter om vad som behövs för att få kunder till auktioner, och hur mycket jobb som ligger bakom en framgångsrik auktion. 

Petra arbetade i yngre dagar på Täby Galopp, mestadels hos Janos Török, men även hos Mischa Kahn och Bruno Nilsson. Idag är aveln den delen av fullblodssporten som Petra brinner mest för. Hon är utbildad på Sveriges lantbruksuniversitet och enda universitetsdjursjukhus – Ultuna – och har hela tiden fortsatt att vara engagerad i sporten.

— Jag hade Jan Philipsson som min professor. Nästan allt som vi pratade om där, var kopplat till hur sporten och aveln hänger ihop. Utan en bra inhemsk avel så får du inte en bra sport. Det är detta som jag har brunnit för i 30 år nu.

Petra Arlert är helt övertygad om att den svenska fullblodsaveln behöver prioriteras ännu mer, än vad som är fallet i dag.

— Aveln ger så mycket ringar på vattnet. Om jag till exempel är verksam i Skövde och vinner Svenskt Derby, så kommer det att finnas andra människor runt omkring, som kommer att bli intresserade, det skapar nya ägare och uppfödare. Det är så det fungerar, hästsporten är en stor del av Sverige, och inom rid- men även travsporten ser man ofta prov på hur spridd aveln är. Och en viktig näring. Det här är inget som jag hittar på, det är vetenskap som Professor Philipsson ofta tog upp. Det kanske inte går jättesnabbt, men det är härifrån som man måste bygga, även inom galoppen.

Positiv stämning ett måste 

Petra tillhör de som tycker att det svenska galoppderbyt, Svenskt Derby, för 10-20 år sen bara borde tillåtit Skandinavien-födda hästar att delta.

— Det skulle triggat aveln i Sverige mycket bättre, det blir en tävling mellan olika landskap och uppfödare och en mycket större grej, även utanför just galoppsporten. Men nu har vi så pass få hästar, så nu blir det inte bra kvalité. 

Och därmed tycker hon dagens upplägg borde ligga kvar, då det också är viktigt med kontinuitet och att bygga upp ett koncept. Och där tycker hon derbyserien nu blivit just det, ett bra koncept, som man ser fram emot

Petra förklarar hur hon resonerar:

— Drömmen är såklart att vi får fram så pass mycket skandinaviska hästar att man kunde göra det skandinaviskt i framtiden, men det kommer ta minst 10 år att komma dit.  Hade det varit stängt sedan tidigare och bara Skandinavien-födda hästar tillåtits starta, så hade det nog sett bättre ut med aveln i Sverige idag, det tror jag. Jag kan inte säga att vi ska stänga derbyt nu, men vi borde ha gjort det för många år sedan. Man måste vara realist och se var man är idag, och snabbt anpassa sig till det.

Svenskt Derby öppnades för importerna 1995 och detta har varit en het potatis sedan dess. Petra tror även på fördelarna med att hitta och skapa mer synergier, mellan galoppen och andra hästsporter.

— Jag håller på en del med ridsporten just nu och har många kontakter. Det är många där som är intresserade av galoppen. Jag har exempelvis gjort ett konsortium med en blandad skara människor, där vissa har fött upp hopphästar, vissa har bara ridit, andra har ett förflutet inom galoppen men slutat. Men gemensamt är att alla älskar fullblod, och att ha det trevligt tillsammans. 

Vad är då bättre än ett avelskonsortie, så vi alla kan vara med från start, tänkte Petra.

Sagt och gjort…

— Vi har fått två avkommor hittills, båda efter Appel Au Maitre och ska faktiskt sälja den första på auktion i år. Det är en syster till Celtic Lullaby, som vann ett maidenlöp på Jägersro nyligen och som kommer att vara med i Svenskt Derby Trial på söndag.

Celtic Lullaby är efter Juniper Tree och modern L’Oeil de Moscou är efter den franske topphingsten Siyouni, som i år har en stud fee på 200 000 euro.

Petra fortsätter:

— Att göra konsortier inom aveln tror jag är en väldigt bra väg när det är dyrt att ha häst, jag tycker det är jätteroligt. Jag umgås med ett flertal mycket framgångsrika uppfödare inom ridsporten och eftersom passion brukar smitta av sig ser jag det som en av de viktigaste rollerna för mig i Jockeyklubben, att utnyttja den synergin. Vad vi behöver är att verka för att få till en positiv stämning kring galoppen, då det för mig har varit en av de största orsakerna till senaste årens tapp av intresse för galoppen. Alla vill vara med, där det är roligt och finns passion och framtidstro.

Den svenska galoppen befinner sig i ett läge just nu, där det inte bara gäller att behålla de entusiaster som redan finns. Det gäller att även rekrytera nya människor. Men då gäller det också att folk upplever att känslan är att det är kul och att de har trevligt.

— Får man inte den känslan drar sig folk bort, så är det. Jag tror att den här kopplingen till ridhästsidan kan leda både till inspiration men även till att någon av dessa dessa också börjar med viss fullblodsavel. Jag tror att ridhästfolket kan vara en stor nyckel till mycket, de är en stark kraft i Sverige. Det finns en naturlig “connection” och de älskar att komma med till löpen och ha det trevligt och lära sig om vår sport.

Jobbar på läkemedelsbolag

En annan sådan koppling mellan galoppen och hoppningen är att Petra satt sina hopphästar som skall utbildas, hos Jessica Wadst. Ett känt namn inom den svenska galoppen.

— Jessica får väldigt mycket cred för sin känsla och professionalitet från stora namn inom ridsporten. Jag valde just henne för jag vet hur mycket kunskap och driv man får med sig, när man jobbat inom galoppsporten. 

Och samarbetet mellan Petra och Jessica kunde inte börjat bättre, där den första hästen precis sålts till Fredricssons och där den andra fick hoppdiplom på Flyinge i veckan. 

Jockeyklubben är mycket engagerad i att stötta aveln, sponsra med prispengar i lopp och några andra viktiga saker. Finns det andra sätt för Jockeyklubben att engagera sig i galoppen, än vad man gör i dag?

— Min dotter studerar hästbusiness i Holland, och är även svenskt ansvarig för de internationella studenttävlingarna som sker. I Holland och Belgien och de länderna… där är det sociala en extremt viktig del av sporten. Man umgås, det är party, det här med hästar är väldigt kul. Vi skulle kunna göra lite fler sådana saker för att locka den ”yngre” generationen. Event kring fullblod. Vi borde försöka få in de yngre, ha trevligt, bjuda på lite saker. Så att även Jockeyklubben bidrar till att välkomna in den yngre generationen, men det är bara en första tanke.

Petra, som själv är född 1970 och därmed tillhör det “yngre gardet” i Jockeyklubben (hon är yngst i styrelsen), är övertygad om att hon själv kan bidra med lite input kring dessa punkter.

— Att få lite mer connection med ridhästbranschen och att komma på event-idéer med lite yngre personer, det är något som jag tror att jag själv kan bidra lite med. Men jag är helt ny i Jockeyklubbens styrelse, det finns kanske annat också som jag kommer på senare. 

Du verkar taggad!?

— Ja, men då jag även arbetar mycket civilt, på ett läkemedelsbolag i Danmark, samt föder upp hästar, är tyvärr min tid inte tillräcklig för att göra allt jag hade velat inom galoppen.  

Men förhoppningsvis kan jag bidra med något!

Robert Okpu
redaktor@jockeyklubben.se