Nya Zeeland – långt bort, men värt resan

Nya Zeeland ligger nästan så långt bort man kan komma från Sverige. Ändå har två kvinnliga jockeys från Sverige sökt sig dit, som framgått av galopp-pressen. Men det är inte bara Ulrika Holmquist och Annie Nilsson Lindahl, som gjort det. Även män. 

I fjol red vår snart comebackande champion P-A Gråberg där, vilket slutade med stor framgång och en andraplats i New Zealand Derby.

Det finns många skäl att söka sig till Nya Zeeland, trots den långa resan. Inte bara för att det är sommar där nu. Och allra minst för den som är galoppintresserad. 

Det långsträckta landet tillhör världens ledande galoppnationer. Sett till antalet föl – ett utmärkt mått – ligger det på nionde plats. En tabell som toppas av USA med drygt 17 000 föl, följt av Australien med drygt 12 000. Säsongen 2021-2022 var siffran cirka 2 600 födda i Nya Zeeland. Det är dock en nedgång från tidigare år, vilket gäller de flesta galoppnationer.

2023 föddes nästan 85 000 fullblodsföl i hela världen, men 2015 hade  antalet uppgått till nästan 95 000. Bara ett land bland de tio största noterar en uppgång. Det är Turkiet, som innehar niondeplatsen, närmast bakom Nya Zeeland.

Men galoppsporten innehar en stark position i Nya Zeeland. Några andra siffror kan visa det, även om de inte är purfärska:

Antalet hingstar cirka 100

Antalet avelsston cirka 5 000

Antalet löpningar 2 400

Antalet starthästar 4 800

Startfält i snitt 10,57

Sporten kom med engelsmännen

Men den siffra som kanske imponerar mest är tillgången till galoppbanor. De är 52 stycken spridda över hela landet (se kartan). Dessa banor utnyttjas av 65 racing- eller jockeyclubs. Det innebar att anläggningar kan användas av mer än en galopporganisation. Högst upp finns New Zealand Thoroughbred Racing.

Huvudbanorna ligger i de tre största städerna: Ellerslie i Auckland, Trentham i Wellington och Riccarton i Christchurch. Derbyt rids på Ellerslie, men det allra första derbyt avgjordes på Riccarton i Sydöns största stad, Det var redan 1860. Löpningen rids i mars.

Sporten kom till landet med de första engelska inbyggarna på 1840-talet och blev snabbt populär. Tävlingarna ägde ofta rum på sandstränder (idag sker nästa alla lopp på gräs). Många galoppklubbar bildades redan före sekelskiftet.

Det insulära landet skapade snabbt kontakter till sin större granne.  Trots att närmaste större städer i Australien ligger cirka tre timmars flygresa bort är galoppkontakterna stora. Nyzeelandsuppfödda hästar har till exempel vunnit Melbourne Cup 43 gånger och den legendariska Phar Lap, 20-och 30-talets stora stjärna i Australien, var född i Nya Zeeland. Nya Zeelands dominerande beskällare under slutet av 1900-talet, irlandsfödde Sir Tristram (efter Sir Ivor) var inte bara mångfaldig champion i Nya Zeeland utan även nio gånger i Australien.

Har en “racing minister”

Sir Tristram stod uppställd på mönsterstuteriet Cambridge Stud som drevs av Sir Patrick Hogan, som jag hade glädje att besöka 1992 under en av två månadslånga sejourer jag gjort i Kiwi-landet (på egen bekostnad är kanske bäst att deklarera i den ibland trånga svenska galoppvärlden).

Så det är bara att gratulera Ulrika Holmquist. Som hittills segrat 59 gånger, varav nio i år, och Annie Nilsson Lindahl, som nyligen tog sin första. Att få uppleva galoppsport i ett av världens vackraste länder – så mycket bättre kan det inte bli.

Man behöver inte vara rädd för ormar eller spindlar, som Annie nyligen konstaterade. Däremot bör man vara medveten om att landet är en ung skapelse ute i oceanen, som ännu inte är färdigformad. Själv var jag tre mil ifrån Christchurch när staden drabbades av en kraftig jordbävning 2012, som drabbade många byggnader, bland annat det hotell jag skulle bo på.

Men å andra sidan, vilket annat land kan berömma sig av att ha en racing minister i regeringen. Själv var jag nöjd med att träffa statssekreteraren vid besöket 1992.

Björn F Eklund