När rederier var ett framgångskoncept i skandinavisk galoppsport

Omsättningen är stor inom galoppsporten. Gårdagens hjältar försvinner snabbt. Vem minns till exempel vem som vann Svenskt Derby för tio år sedan? Eller Stockholm Cup International? För att inte tala om ledande hästägare. Svaren finns längst ner för den nyfikne.

Kanske är det så överlag inom sporten? Nog är det lättare att hålla reda på gamla fotbollsstjärnor, tennishjältar eller skidstjärnor.

Men inom galoppsporten glömmer vi snabbt, även de som gjort de största insatserna, oavsett om det skett för egen vinning eller för sportens bästa. Så vad säger namnet Gösta Dalman dagens galoppublik? Inte mycket gissar jag.

Han var verksam inom galoppsporten under drygt tre årtionden. Började som hästägare i slutet av 30-talet. Den första framgångsrika hästen var Le Rire (e Temible), som var uppfödd på Knutstorps stuteri. Han slutade 1938 tvåa i Jockeyklubbens Jubileumslöpning. Le Rire kom att följas av en rad storheter, med Hurricane i spetsen.

Gösta Dalman föddes 1884 i Göteborg och blev tidigt anglofil, det vill säga fascinerad av England. Familjens pengar kom från sjöfarten. Dalman efterträdde sin far som VD i rederiet August Leffler & Son. Hans första intresse utanför yrket blev golfsporten, som han var en av de första att introducera i Sverige. Redan i början av 1900-talet var han med att anlägga Hovås golfbana utanför Göteborg. Han var också fotbollsintresserad och deltog i den uttagningskommitté som tog ut laget i Sveriges första landskamp, som spelades mot Norge 1904. Gösta Dalman var då bara 24 år.

Wonderbird blev ett bra avelssto

Så småningom vändes hågen mot galoppsporten, vilket inte bara innebar att vara ägare utan uppfödare. Basen för den verksamheten blev Vasaholms stuteri, senare hemvist för Allan och Margareta Wettermark. Det blev en mycket framgångsrik verksamhet. 1953 segrade hans uppfödningar i samtliga svenska klassiska löpningar: Husse (e Husson) vann Jockeyklubbens Jubileumslöpning, Tramontana (e Fairey Fulmar) vann Svenskt Derby och Wonderbird (e Wunderhorn)) Dianalöpning, Oaks och St Leger. Det är han hittills ensam om. Tramontana vann även Stockholms Stora Pris som treåring. 

Tramontana och Wonderbird tävlade för skeppsredarkollegan John Larsson och dennes hustru Kaje. Deras tävlingsfärger hade samma längdrandiga mönster som Dalman, förutom att de röda ersattes av blåa.

Wonderbird blev ett prima avelssto också. Så var hon också halvsyster till Hurricane. I aveln lämnade hon Wonderboy (e Hyperbole). Denne segrade som tvååring i Vinterfavoriternas Pris, då ännu i John och Kaje Larssons färger. Men inför treårssäsongen såldes Wonderboy till Danmark, och vad var den nye ägaren om inte skeppsredare… Namnet var Preben Harhoff, som ägde sina hästar tillsammans med hustru Else. I den nya omgivningen dröjde framgångarna till en början men sedan tog de fart, i träning hos Ivan Larsen. Wonderboy vann Stockholms Stora Pris tre gånger, sista gången som nioåring. Dessutom hemförde han Kapplöpningssällskapets Stora Pris och Oslo Cup.

Paret Harhoff vars stallfärger var vit tröja med blå tvärband fick ännu en vinnare av Stockholms Stora Pris i danskfödde Sandringham (e Rising Light) 1958 och en vinnare av Svenskt Derby i likaledes danske Constantinos (e Andros) 1965.

Skänkte Hurricane till svenska staten

Men den störste av alla Dalmans stjärnor var Hurricane (e Husson) som föddes 1948 som en son till Canary, ett sto som också tävlat för Dalman. Hurricane tränades som så många av skeppsredarens hästar av Axel Thorngren på Klampenborg, utom under hösten 1950, då Margareta Cronhielm matchade hingsten för de stora tvåårsuppgörelserna på Ulriksdal. Det året gjorde Hurricane fem starter och vann samtliga. Till dem hörde Svenskt Kriterium, Svealandlöpning och Vinterfavoriternas Pris.

Under treårssäsongen blev det sju starter. Och sju segrar. Dit hörde Dansk Derby och Svenskt Derby liksom Skandinaviskt Grand Pris, där äldre hästar som 1949 års derbyvinnare Amigo besegrades.

Sedan växte aptiten och Hurricane skickades till England. Men där mötte Hurricane omöjliga uppgifter i stora handikapper, där han lastades med höga vikter, som utländsk gäst. Så var bestämmelserna på den tiden.

Hurricane återvände till Skandinavien säsongen 1953. Då blev det två starter. Båda slutade med andraplatser, bland annat i Skånska Fältrittklubbens Jubileumslöpning bakom Eyebright. Som femåring återfick Hurricane segergnistan och var först i mål vid fem tillfällen, bland annat i Eclipse Stakes.

Efter karriären skänkte Gösta Dalman Hurricane  till svenska staten som avelshingst. Som sådan blev han mycket framgångsrik och lämnade flera klassiska vinnare.

Dalmans lopp försvann ur kalendern

Hurricanes far var den franskfödde Husson importerades till Danmark i slutet av 30-talet, där han tävlade med svenskfödde Marsk Stig om segern i många storlopp. Under en tämligen kort avelskarriär lämnade hingsten ytterligare en derbyvinnare i danskfödde Skymaster, som 1948 vann derbylöpningarna på både sidorna av Sundet.

Gösta Dalman var inte bara hästägare och uppfödare utan också en pådrivare i galoppsporten. Han blev tidigt medlem i Jockeyklubben och erhöll klubbens förtjänstmärke 1953. Inte minst var han engagerad i göteborgsgaloppen och var pådrivande i etableringen av Svenskt Oaks och Tvååringarnas Stayerprov på Åby 1950 liksom flyttningen av Svenskt St Leger från Ulriksdal till Åby 1953.

Han avled 1963, 79 år gammal. 

Han hedrades med en ny storlöpning på Åby kallad Gösta Dalman Memorial. Tyvärr försvann den snabbt ur tävlingskalendern.

Gösta Dalman var inte den förste skeppsredaren som engagerade sig i galoppsporten i Skandinavien utan det var norrmannen Thomas Fearley som hade engelska rötter. Han blev den första ordföranden i Norsk Jockeyklub och kunde leda in två norska derbyvinnare i Farris 1934 och Cecilie 1951.

I den stora sjöfartsnationen kom det fram flera skeppsredare som engagerade sig i galoppsporten. En av dem var Anders Jahre, vars flotta satsade på valjakt. På Jägersro blev hans tävlade Antarctic King (e Niccolo dell Arca) mycket segerrik i hans vitblåfärger. Hans bas blev Osbyholms stuteri i Skåne och pseudonymen Stall Osbyholm. Men en ännu större satsning gjorde skeppsredare Jörgen J Lorentzen, vars hästar ibland startade i hans eget namn och ibland för Stall Dalen. Dalen var namnet på det rederi han drev. Rederifärgerna, blå med ett vitt band och en röd stjärna, blev också stallfärgerna.

Sin första svenska framgång nådde skeppsredaren 1947 då svenskfödda Sonata (e Feliciter) vann Svenskt Kriterium 1947. 1951 segrade svenskfödde Fusan (e Husson) både i Svenskt Kriterium och Vinterfavoriternas Pris. Året därpå triumferade Fusan i Norsk Derby, tränad av Georg Wiedesheim-Paul. Han segrade även i Stockholms Stora Pris det året och understryker saknaden efter den för tidigt bortgångne Husson.

1951 debuterade den häst som skulle bli Lorentzens främsta företrädare och inte bara hans utan hela Skandinaviens, den Flyingefödde Stratos (e Darbhanga). Denne segrade i Svenskt Kriterium, tränad av Margareta Cronhielm under sin första säsong. Sedan tog Axel Thorngren över träningen och lotsade hingsten till seger i Norsk Derby. Innan karriären avslutades som tioåring hade Stratos vunnit tre gånger i Stockholms Stora Pris, två gånger i Kapplöpningssällskapets Stora Pris och vidare i Stockholm Cup, Oslo Cup och Nordisk Cup, Totalt blev det 17 segrar på 42 starter.

De privata redarna försvann …

I aveln verkade Stratos på skeppsredarens stuteri, Sextorp, i Skåne. Under 60-talet var de flesta av stallets hästar födda på stuteriet och ofta i träning hos Thorwald Nordquist på Jägersro.  En av dessa var Svenör, som vann Svenskt Derby 1966. Svenör var en son till Stratos. Då hade Flyingefödde Aleppo redan vunnit Svenskt liksom Norskt Derby 1960, tränad av Hans Christensen på Övrevoll, för rederistallet. 

En derbyfavorit som misslyckades var Expectation (e Carnoustie), som var stor favorit 1965, men det slutade med en artondeplats bland tjugo deltagare. Kanske var två segrar i Gösta Dalmans Memorial en liten tröst för Jörgen Lorentzen.

Men därmed är inte ämnet uttömt. En annan framgångsrik skeppsredare var norske Ludvig G Braathen, som tävlade under pseudonymen Stall Amaxone i vit- och vinrödrandiog dress. I de färgerna segrade norske Skyrock 1955 i Norsk Derby sedan han några veckor tidigare slutat två i Svensk Derby bakom högoddsaren Clarke. Men tre år senare kunde skeppsredaren glädja sig åt att vinna Svenskt Derby genom Flying Friendship (e Darbhanga) som först kom till världen på Berga säteri i Sörmland.

I Sverige står skeppsredare Gösta Dalmans framgångar i särklass. Men har inga andra i rederibranschen sporrats? Jo, det går att peka på några. På 40-talet drev skeppsredare E Brodin ett litet stall på Ulriksdal. En hygglig häst var Lucky Seven, som hette så för att hennes bläs var utformad som en stjärna. Större ambitioner hade nog skeppsredare Gustaf Thordén, Uddevallavarvets skapare. Men han var också mycket fotbollsintresserad och sponsrade Oddevold, som satsade stort under Thordéns tid. Det bar så småningom frukt men det dröjde till 1996 då Oddevold gick upp i allsvenskan, ett äventyr som bara räckte ett år. Men då var Thordén död sedan länge. Han omkom i en drunkningsolycka 1963. Han hade då hunnit göra ett kort besök i galoppbranschen, då hans hästar startade i Stall Kasens vit-blå färger. Stallnamnet var uppkallat efter Kasens Gård i Uddevalla, som ägdes av Thordén.

Rederibranschen har ändrats dramatiskt. Det finns inga privatägare längre utan fartygen ägs av stater eller av stora konglomerat. Och deras tidigare så framgångsrika verksamhet inom den skandinaviska galoppsporten tycks vara över.

Björn F Eklund

PS. Tre champions för tio år sedan var Duke Derby (Svenskt Derby), Bank Of Burden (Stockholm Cup International) och ledande hästägare Einar Nagell-Erichsen. Mycket norskt – men ingen synbar rederianknytning.