Lättviktsjockeyn som missade championatet i årets sista löpning

De ryttare vi minns är i allmänhet de stora namnen, Albert Klimscha, Stefan Kajari, Leif Rydh, Rolf Wuscha, Sam Friberg Janos Tandari och andra avsuttna stjärnor. Däremot glöms lätt vardagsjockeyerna, de som rider vad de får och sällan ses tävla i de penningstinna insatslöpningarna.

En av dessa som är värd att lyfta fram är Uno Svensson, som avled i fjol 92 år, men då var det länge sedan hade han lämnat den aktiva galoppsporten.

Uno var född 1928 och blev lärling 1946. I den postumt utgivna boken ”Med känsla för gamet” (förtjänstfullt redigerad av Björn Zachrisson) berättar förre tränaren Stig Friberg om hur det gick till:

”Under tiden vi var på Jägersro med hästar kom en ung grabb och sökte lärlingsjobb. Han var liten till växten och jag såg ner på hans skor.

– Du har nog lite för stora fötter, sa jag.
– Nej, sa pågen, det är min brors skor.

Han hette Uno Svensson och kom från en stor familj i Malmö. Han fick följa med till Stockholm och jag skrev kontrakt med honom på 5 år. Uno hade aldrig tidigare suttit på en häst, så jag började med honom till häst i en longeringslina och lärde honom att hålla brett mellan tyglarna som vid en finishridning i en löpning”.

Uno Svensson kunde då rida en bra bit under 50 kilo och förblev lättviktsjockey under hela sin karriär med ridvikten 50.

Första löpningarna red han 1947. Två starter resulterade inte i mycket, men 1948 gick det bättre. På 21 ritter blev det tre förstaplatser. Fast den första segern kom lite tursamt. Den 16 maj red han Danquita (e Desiderio), tränad av Stig Friberg, till seger i en löpning med fyra konkurrenter på Ulriksdal. Det var en löpning där ryttarna skulle vara svenska jockeyer eller lärlingar.

Vad Uno Svensson inte visste var att tre av de andra ryttarna medvetet höll igen sina hästar för att påverka resultat och odds. Detta uppenbarades på hösten 1948, då den så kallade jockeyligan avslöjades. Ett antal unga svenska ryttare hade betalats för att se till att deras hästar förlorade i vissa löpningar. De blev avstängda men lyckades så småningom komma igen. De flesta i sporten visste att de inte var de egentliga bovarna. Många år senare berättade en inblandad tränare att det var en hästägare i hans stall som hette Gahne som låg bakom hela skandalen.

En pålitlig lättviktsjockey som Uno Svensson fick även erbjudanden från andra tränare, även om det oftast inte handlade om storstallen för där hade man egen arbetskraft. Uno Svenson kom att anlitas av sådana som Henning Strandh, Gustav Holst, Axel Thorngren Junior, Nils Hellman och Alfred Bleuler, men det hände också att championtränaren Georg Wideshem-Paul fångade upp Malmöpågens tjänster.

Uno Svensson följde med till Täby Galopp. Han red vanligen en 50 ritter om året, tills 1964, då hans popularitet plötsligt ökade. 1964 tävlade han 145 gånger och 1965 129. Båda åren blev det 19 triumfer. En stor orsak till detta var Reinhold ”Reihe” som börjat anlita Uno. 1964 vann Reihes hästar 44 gånger. Ofta med Uno Svensson i sadeln.

Championstriden

Så hände det 1966. Uno anförtroddes hela 223 ritter. Och det gick bra. Hela säsongen detta år var han ledande jockey. När sista tävlingsdagen skulle avgöras, annandag jul den 26 december, hade han ridit in 32 segrar, en mer än närmaste konkurrenten Jonny Drews men han hade dessutom fler andraplatser.

Denna dag då det var två minusgrader och en halmbelagd bana hade Uno Svensson sex uppsittningar, de flesta för hans huvudsakliga uppdragsgivare Georg Eriksson, medan Jonny Drews hade tre. Alla för sin arbetsgivare Carl Erik Petersson. Medan Uno fick nöja sig med två andraplatser, på Danilo och Content, segrade Jonny Drews på sin första ritt, Jerry, en och en halv längd före Unos partner Danilo.

I årets absolut sista lopp avgjordes championatet. Jonny Drews tog en överlägsen seger på Mikeno (e Hyperbole), medan Uno fick nöja sig med en fjärdeplats. Slutställning: 33 för Drews mot 32 för Uno Svensson.

I en stor artikel i Dagens Nyheter löd rubriken: ”Sista loppet gav Drews championatet”. Ingressen fortsatte:

”Jonny Drews, 26-årig östtysk, blev årets allsvenska ryttarchampion. Allt sedan galoppsäsongen inleddes på Täby har Uno Svensson,nestorn i Täbys aktiva ryttargarde toppat ligan för att så att säga på själva mållinjen få se championatet ryckas ur händerna.”

Var han bitter?

”Nej, svarar Kent Blomnell, ”han tyckte det var försmädligt men inte mer än så. Uno var en ytterst vänlig person, glad och trevlig.”

Kent hade lärt känna honom, när de båda var anställda hos Thure Assarsson när denne tränade för Carl-Bertel Nathhorst i dennes stjärnspäckade Stall Q. Men så tog Leif Rydh över träningen och Unos chanser försvann.

Anna Fischer, som började arbeta i Georg Eriksson stall 1967 instämmer med Kent Blomnell:

”Uno var himla snäll. Han var omtyckt, inte högljudd. Alla höll på honom när det gällde championatet 1966.”

Sten Bugge beskriver Uno som en ”gammaldags, gedigen hästkarl och lätt att jobba med.”

Carl Magnus Ekander följde Uno Svenssons bana redan från Ulriksdalstiden i slutet på 50-talet, när denne arbetade i Stig Fribergs stall i Över Järva och instämmer med de positiva omdömena. Han berättar också att Unos hustru ofta var med när Uno tävlade och även hjälpte till i stallet.

Lite ironiskt är att den tränare som gav Uno Svenson mest segerritter 1966 förutom Georg Eriksson var Jonny Drews arbetsgivare Carl Erik Petersson- Det skedde bland annat med fem segrar i sadeln på Zuma (e Ratification.

Karriären ”peakade” 1966 för att använda ett numera populärt uttryck. De följande sex åren stannade skörden vid 29 segrar.

En manuell beräkning visar att Uno Svensson under 26 säsonger samlade 1 675 ritter, som resulterade i 153 segrar. Det ger en segerprocent på drygt 9, inget dåligt facit för en lättviktsjockey.

Uno Svensson i vinnarcirkeln 1971 på ungerskfödde Szomorkas (e Swashbuckler). Bredvid står ägaren Bela Szanto och tränaren Lajos Vudi. Foto Stefan Uppström.

1972 blev sista säsongen som jockey för Uno. Han lämnade sporten. Stig Friberg antyder i sin bok att han helt tröttnade efter 25 år i tävlingssadeln.

Men han behöll kontakten med gamla vänner från turfen, understryker både Calle Ekander och Kent Blomnell.

”Jag gratulerade honom på 90-årsdagen. Han var helt klar i huvudet men hade förlorat mycket av synen”, berättar Kent.

En genuin och god man för galoppsporten.

Björn F Eklund 2021 01 05

Intervjuade i artikeln:
Kent Blomnell, lärling och jockey, bl a på Hägerneholm och hos ”Reje” Swartling, ledamot i lokala galoppdomstolen. Även den som berättade om Uno Svenssons bortgång.
Anna Fischer, amatörryttare, anställd i många år på Täby Galopp, numera Bro Park
Sten Bugge, lärling, jockey, tränare, sportchef på Täby Galopp
Carl Magnus Ekander, amatörryttarchampion, starter på Täby Galopp , ringmaster på Bro Park