Aldrig har skandinaviska åringar sålts för så höga bud som vid Scandinavian Open Yearling Sale på York Stutteri. Två åringar såldes för vardera 650 000 danska kronor, vilket motsvarar nästan en miljon svenska kronor.

Båda är fallna efter Appel Au Maitre, undan Viktoria Dream (e Cajun Cadet) respektive I Could (e Johannesburg). Uppfödare Hjortebo Stutteri respektive svenska Löberöds Hästklinik AB.

De köptes av danska Havemanns ApS respektive norska Stall Perlen.
17 åringar såldes för 200 000 kronor eller högre:
• 650 000 nr 40 e Appel Au Maitre-Viktoria Dream
• 650 000 nr 87 e Appel Au Maitre-I Could
• 520 000 nr 60 e Juniper Tree- Edge Of Eternity
• 400 000 nr 101 e Sidestep-Star Of Pompey
• 360 000 nr 91 e Wilshire Boulevard-Quiet Waters
• 300 000 nr 30 e Night Of Thunder-Haalan
• 280 000 nr 23 e Juniper Tree-La Petite Chinoise
• 260 000 nr 16 e Swipe-Day To Shine
• 260 000 nr 38 e Kahyl-Jolie Fleur
• 260 000 nr 61 e Barocci-Catch Me A Dream
• 250 000 nr 70 e Appel Au Maitre-Miss Cooper
• 250 000 nr 98 e Wilshire Boulevard-Mariyca
• 220 000 nr 3 e Alhebayeb-Maya De La Luz
• 220 000 nr 64 e Appel Au Maitre-Nudetnok
• 210 000 nr 88 e Swipe-Solid Snake
• 200 000 nr 18 e Myboycharlie-The Stick
• 200 000 nr 36 e Adaay-Match Point

Dessutom såldes sex åringar för belopp över 100 000 kronor.

Alla fann dock inte nya ägare. 35 åringar återropades eller fick inget bud, och 17 ströks redan före auktionen. Men det hindrar inte slutintrycket. Det var en rekordartad auktion.

Denna åring efter Appel Au Maitre-Viktoria Dream såldes för 650 000 danska kronor av Stutteri Hjortebo till Havemanns ApS. Fotno via Scandinavian Open Yearling Sale

Åringen efter Appel Au Maitre-I Could, en halvbror till I Kirk såldes av Löberöds Hästklinik till Stall Perlen

Rubriken kan låta tillspetsad men den bygger på fakta. År efter år levererar Prix de l’Arc de Triomphe de högsta rankingtalen (som bygger på genomsnittligt formtal för de fyra första hästarna i mål). I fjol var siffran 125,0, vilket var nästan två pund över den näst högst rankade löpningen, Queen Elizabeth II Stakes i England.

Löpningen reds för första gången 1920, den 3 oktober, då som nu på Longchamp i Paris. Där har evenemanget ägt rum nästan varje år. Undantagen har varit 1939 och 1940 då löpningen var inställd till följd av det utbrutna världskriget. 1943 och 144 flyttades löpningen till en annan Paris-bana, Le Tremblay, då Longchamp drabbats av bomber. Och 2016 och 2017 var adressen Chantilly, också i Paris, eftersom Longchamp genomgick en omfattande ombyggnad.

Prix de l’Arc de Triomphe tillkom som ett led i arbetet att öppna allt fler löpningar för utländska hästar i det tidigare slutna Galopp-Frankrike. Den allra första vinnaren hette Comrade (e Bachelor’s Double och var tre år gammal. Han var engelsktränad och hade tidigare vunnit den då mest prestigefyllda löpningen i Frankrike, Grand Prix de Paris.

Åtta hästar har vunnit löpningen två gånger, senast Enable 2017 och 2018. Hon kan alltså bli historisk om hon också segrar i årets upplaga.

Hennes ryttare Frankie Dettori har sex segrar i ”Arc’en” och Andre Fabre toppar som tränare med sju segrar.
Enables ägare Prins Khalid Abdullah har tidigare tagit emot sex vinnare liksom den franske textilmagnaten Marcel Boussac.
Prissumman är i år rekordstor, 5 miljoner euro. 1920 var den 150 000 francs.

Ksar (e Bruleur) var den första häst som vann Prix de l’Arc de Triomphe två gånger, 1921 och 1922. Foto Google

Longchamp drabbades av bombangrepp under andra världskriget. Foto Google

Hon har vunnit löpningen två gånger förut. Hon har högsta formtalet. Trycket är hårt på Enable (Nathaniel), det 5-åriga stoet som kan göra årets utgåva av Qatar Prix de l’Arc de Triomphe historisk. Hon kan också göra ägare prins Khalid Abdullah till löpningens mest vinnande ägare.

Men konkurrenterna är många. Coolmore-stallet under Aidan O’Briens ledning möter upp med tuffa konkurrenter. Förstejockeyn Ryan Moore kommer förmodligen sitta upp på Japan, en ättling till Galileo liksom stallkamraten stoet Magical, som tre gånger varit runnerup till Enable.

Efter Galileo är också Waldgeist, som var tvåa i löpningen i fjol, fast tränare Andre Fabre säger att det blir svårt att besegra Enable. Enables tränare John Gosden har också ett annat starkt kort i Stradivarius, en son till Sea The Stars.

Godolphin-stallet väntas sända ut tre starka representanter, alla efter schejk Mohammeds stolthet Dubawi: Ghaiyyath, Old Persian och Benbati. De två första är tränade av Charles Appleby och den senare av Saeed bin Suroor.

Som vanligt kommer det elithästar från Japan, ett galoppland som varit nära att vinna löpningen flera gånger men ännu inte lyckats.

Två högt rankade representanter är Blast Onepiece (e Hardinger) och Fierement (e Deep Impact).

Prissumman i löpningen är 5 miljoner euro, varav 2 857 000 tillfaller vinnaren.

Den slutliga startlistan är ännu inte klar. När dessa rader skrivs återstår 81 hästar, som lär bantas ner till ett 20-tal.

Prix de l’Arc de Triomphe kommer att ridas som dagens tredje löpning, klockan 15.05. Även Programmet i övrigt består av idel Grupp 1-löpningar.

Även lördagens tävlingar är präglade av Black type races.

Enable efter en tidigare seger, i Yorkshire Oaks. Foto Racing Post

Årets Cup-meeting toppades som sig bör av den som triumferade i huvudlöpningen, Stockholm Cup International, nämligen 4-årige Square De Luynes (e Manduro), som följde upp en imponerande seger i Marit Sveaas Minnelöp med en lika imponerande seger i den svenska Grupp 3-löpningen.

Belöningen blev förutom förstapriset på en miljon kronor ett formtal på 98, det högsta för hästar i Skandinavien.
Dessutom innebar segern att Square De Luynes tränare, Niels Petersen blev meetingets framgångsrikaste tränare, viket framgår av denna tabell:

Amatörtränaren Annette Stjernstrand (mor respektive svärmor till Natalie Mortensen och Henrik Engblom) är ett mindre vanligt namn i dessa sammanhang, För placeringen borgade 65-oddsaren For The Roses som besegrade storfavoriten Queen Rouge i Breeders’ Trophy Classic.

Ett nytt namn är också Archie Watson vars adept Corinthia Knight (e Society Rock) segrade I Bro Park Sprint Championship och därmed bärgade den största framgången för de brittiska gästtränarna.

Trots att Square De Luynes knappast behövde helt ridas ut är hans segetid, 2.26,8 en av de bästa under de senaste tio åren:

Fram till och med 2015 reds löpningen på Täby Galopp.

Några publiksiffror (inga siffror registrerade för 2010 och 2011).

Square De Luynes vinner lätt Stockholm Cup International 2019.
I sadeln engelske gästjockeyn Robert Havlin

Så här såg det ut i vinnarcirkeln föra året när Jamaica (e Barocci) sprang hem förstapriset i Jockeyklubben Magic Million på Bro Park. Halva prislappen tillföll ägande Sta Klöver Easy som här ses tillsammans med Jockeyklubbens representanter Jan Kleerup och Eva Isacsson Sjunnesson, uppfödare Ivan och Berith Sjöberg samt förstås segerjockeyn Martin Rodriguez.

Om några veckor är det åter dags för Jockeyklubben Magic Million, närmare bestämt söndagen den 20 oktober, som bli en riktigt penningstinn dag, då mer än fyra miljoner kronor delas ut i åtta löpningar. De andra storlöpningarna är Svenskt St Leger, Mischa Kahns Minneslöpning, Mr Ascot Vinterfavoriternas Pris och Stockholm Fillies And Mares. Dessutom rids Autumn Final, Sunday Special och en Maidenlöpning.

Publiken uppskattar sannolikt att tävlingsdagen avgörs i dagsljus till skillnad från fjolåret.

Happiness i vinnarcirkeln på Täby Galopp efter sin första klassiska seger, i Dianalöpning 1973. Till vänster ses ägarna John och Ann Norelid. Till höger tränare Åge Paus och i sadeln ständige partnern John B Terry

Happiness hade en kort karriär på tävlingsbanan; det blev bara tio starter. Men vilken karriär. Det svartbruna stoet vann samtliga starter utom en.

Som tvååring startade stoet fem gånger. Alla resulterade i seger, bland annat i Svealandlöpning. Fem starter blev det även som treåring. Fyra av dem var segerrika, tre av dem var klassiska löpningar: Dianalöpning (nu 1000 Guineas), Jockeyklubbens Jubileumslöpning (nu 2000 Guineas) och Svenskt Oaks.

Enda nederlaget kom i Svenskt Derby, som vanns av den grå dansken Flying Drummer. Här fick hon nöja sig med en sjundeplats trots favoritskapet. Hon var nedspelad till 37 på tian.

Happiness var fallen efter Carnoustie och Lovey Dovey. Uppfödare var Margit Åbjörn utanför Hjo i Västergötland. Lovey Dovey, en dotter till Flyinges hingst Slide On, var framgångsrik på tävlingsbanan med åtta segrar på kontot, däribland Jockeyklubbens Avelslöpning. Ännu mer framgångsrik var hon i aveln, där hon lämnade hela 15 avkommor. De bästa förutom Happiness var:

Cherry Brandy tog nio segrar, inklusive Skandialöpning
Walky Talky vann Vinterfavoriterna Pris
Happy Again segrade i Dianalöpning och var trea i Svenskt Kriterium
Happy Talk var tvåa i Svenskt Oaks och trea i Dianalöpning

Alla dessa var ston och fallna efter championhingsten Carnoustie.

Happiness startade i Ann Norelids svart-vita färger men maken John var lika delaktig i segrarna. Både John och Ann Norelid är medlemmar i Jockeyklubben, sedan 1974 respektive 1988.

Med sina 96 åt torde John Norelid vara en av Jockeyklubbens äldsta medlemmar, om inte den allra äldste, i dag.

Championtränaren Åge Paus är dessvärre avliden, medan John Terry sedan många år tillbaka är bosatt i hemlandet England. Dock behåller han kontakterna med Sverige och brukar besöka Stockholm Cup-meetingen.

Det har i år hittills 19 hinderlöpningar i Sverige, Det har skett på Göteborg Galopp, Blommeröd och Strömsholm. Ytterligare fyra ska ridas i år. Sedan Täby Galopp lades ner 2016 har det inte ridits några hinderlöpningar på huvudstadsbanan.

I dessa 19 löpningar har det startat 118 hästar. Det gör ett snitt på 6,2. Starterna har gjorts av 53 hästar. Av dessa har 35 varit svensktränade, medan övriga har tränats i Norge, Tyskland, Tjeckien och Polen.

I den hinderutredning som gjordes inom ramen för ”Galoppens Framtid”2009 sattes några mål upp. Syftet var att utöka deltagandet i hinderlöpningarna:

• Antalet hinderhästar ska överstiga 100 år 2012
• Antalet starthästar ska vara minst 8,5 2012
• Prispengarna ska minst följa ökningstakten bland övriga lopp
• 2012 bör ett handicapsystem vara intrimmat och i fullt bruk.

I dag kan konstateras att målen varken nåtts 2012 eller i dag. Det gäller även prispengarna, fast de generellt sett får anses vara goda.

Svensk Galopps fullmäktige har sedan dess flera gånger slagit fast att hindersporten ska finnas kvar och att en ny hinderbana ska byggas på Bro Park, ett arbete som pågår för närvarande.

-Hur mår hindersporten?

Så här svarar Dennis Persson, hinderentusiast och dessutom anläggningschef på Bro Park.

-Det är svårt sedan nedläggningen av Täby Galopp. I brist på hinderbana på Bro Park har det inte skett någon tillväxt. Man väntar på den ny banan på huvudarenan.

-Men många är nu förväntansfulla. Förhoppningen är att hinderbanan ska kunna öppnas under 2020. Men när det blir under året är svårt att säga nu. Det beror hur vädret blir under hösten, vintern och den kommande våren. Men grässådden har gått jättebra.

-Även om hinderbanan börjar användas nästa år, får det ses som ett provår. Går det bra, kan tillväxten av sporten komma 2021 och 2022.

-För oss som gillar hindersporten känns det som om en dröm kommer att gå i uppfyllelse, säger Dennis.

Tidigare har det kalkylerats med att den nya hinderbanan skulle kosta 15 miljoner. Håller den kalkylen?

-Ja, det ser ut som om att vi ska klara den med god marginal, konstaterar Dennis Persson.

Hinderbanan växer fram på Bro Parks innerfält. Foto Stefan Uppström

Det är sällan någon svårighet att hitta artikelstoff inom galoppsporten. Uppslagen ger ofta sig själv, men ibland är ingångarna lite oväntade.

För en tid sedan fick Jockeyklubben förfrågan om en tidigare tränare och ryttare vid namn Ivan Andersen. Frågeställaren Per Söderhielm som driver företaget Pratboken, ska göra en dokumentär om Andersen.

Namnet Ivan Andersen är säkert okänt för de flesta galoppentusiaster i dag. Men på 1930- och 40-talen var han en känd profil, främst på Jägersro.

Ivan Andersen var dansk till ursprunget men kom som 17-åring till Axel Thorngrens framgångsrika stall på Jägersro, som ryttare och stallman. Nästa anhalt var tränare Torsten Jönsson vars karriär blev kort. Han ung till följd av en lungsjukdom.

1930 fick Andersen en amatörtränarlicens som komplement till ryttarlicensen. Hans stall låg i Hindby, där också Georg Killick höll till.

Ivan Andersen koncentrerade sig på den löpningstyp, som till början kallades för ”löpning för mindre jordbrukare”.

Ryttarutrustningen var enkel, vikterna höga och hästarna mest halvblod. Så småningom blev det mer och fullblod och löpningarna blev ofta en plantskola för professionella jockeys och tränare. Några exempel var Thorvald Nordquist, Einar Jardby, Gustav Holst och Ingvar Åsheim.

Löpningarna var inte längre bara för ”mindre jordbrukare” och kom att heta Jägersrolöpning eller uppkallades efter olika skånska ortnamn. Men i folkmun kallades de oftast ”bonnalöpningar”. De låg vanligen sist i löpningsprogrammet och var populära spelobjekt, eftersom utgången ofta var oviss och gav goda odds. Därmed en chans att vinna tillbaka förlorade pengar.

Ivan Andersen dominerade ofta bonnalöpningarna, därför att han startade flest hästar i dem. Hans mest kända häst hette Vildfågel, som under åtta säsonger startade 107 gånger – i en tid som bjöd betydligt färre tävlingstillfällen än i dag. Segrarna blev 22, antalet andraplatser 18 och tredjeplatser lika många. Segrarna togs även i andra löptyper än ”bonnalöpningarna”

Vid 16 av segertillfällena red Ivan Andersen själv i sin vit-gröna dress Vildfågel till seger, sista gången den 10 april 1948. Vildfågel bar 79 kilo, inte ovanligt i dessa löpningar. Men den följande starten den 30 april det året blev fatal. Enligt Jockeyklubbens Årsbok förlorade Vildfågel sin ryttare I. Andersen och diskvalificerades. Det blev Ivan Andersens sista start till följd av den skada han drabbades av.

Enligt ett pressklipp Per Söderhielm skickat blev hästen ”hårt trängd, man hörde någon ropa till, och sekunden efteråt störtade ryttaren till marken.”

Det bedömdes som en olyckshändelse, men det var inte allas uppfattning.

Ebbe Cronberg, Jockeyklubbens minnesrika medlem i Skåne, som var en ung pojke då men redan mycket galoppintresserad, minns att många talade om händelsen och sade att det var en hämnd mot Andersens sätt att ”dirigera” utgången och därmed spelet ii bonnalöpningarna. Han tränade ofta majoriteten av de startande hästarna, som förutom av honom själv reds av unga, fattiga lärlingar, som inte hade råd att säga nej till de ridorder de fick. Skötte de sig inte fick de inte betalt eller helt enkelt sparken.

-En av de unga ryttarna, som sedan blev mycket framgångsrik i sporten, var så fattig att han fick nöja sig med att sova i Andersens källare, kommenterar Ebbe Cronberg.

Men i löpningen den 30 april hade man bestämt att ge Andersen en minnesbeta, som fick ett mer dramatiskt förlopp än vad som förmodligen var avsett.

Ebbe understryker att det handlade om rykten. Ingen ställdes till svars.

Ett par av de ryttare som red i bonnalöpningarna var också inblandade i den så kallade ”ryttarskandalen” som avslöjades året innan. Efter en omfattande utredning konstaterades att ett antal, enklare, löpningar på Ulriksdal varit uppgjorda. Flera ryttare och tränare blev avstängda. Det bör påpekas att Ivan Andersen inte hörde till dessa.

Efter olyckan på Jägersro var ryttarkarriären över men han fortsatte några år till som tränare. Bland annat startade han Vildfågel även när hästen var som tio 1950. Då blev det en andraplats som bäst.

Ivan Andersen, tränare och ryttare. Foto: privat

Men bilden av Ivan Andersen bör balanseras. Så här skrev en känd hästsportjournalist vid Andersens 50-årsdag:

”Numera är Andersens stora duglighet som hästkarl, ryttare och tränare av icke minst svårbemästrat material allmänt erkänd av både sakkunskap och publik. De s.k. icke offentliga slätlöpningarna på sin tid dominerade han nära nog ensam.”
Dokumentären om Ivan Andersen beräknas visas den 16 november, bland annat på Pratbokens hemsida.

Pressbilder från olyckan 1949. Foto Skånska Dagbladet

Omar Zawawis Mystic Town (e Medicean) vann senast på Jägersro Rosengårdlöpning (sponsrad av SYSAV). Löpningen är en löpning för 3-åriga hästar över 1200 meter, I själva verket den största öppna sprinterlöpningen för denna årgång. Löpningen är väl inarbetad som sådan.

Men så har det inte alltid varit. Löpningens nuvarande proposition går tillbaka till 1992. Löpningsnamnet har funnits betydligt längre än så.

Redan 1943 reds en löpning med detta namn. Namnet var kopplat liksom flera andra på Jägersro till gårdar och samhällen i närheten.

Några andra vid denna tid var Hindby och Bulltofta.

1943 var löpningen för 3-åriga och äldre hästar och reds över 1600 meter. Den förste vinnaren var en ikonartad häst i svensk galopphistoria, Sidenhuset II, som reds av sin tränare George Killick. Löpningen reds i april, liksom de första åren.

1951 spärrades löpningen för hästar som vunnit något pris på 4 000 kr – vilket inte så många hade vid denna tid. Segrade gjorde 3-årige Herodes, som senare skulle bli tvåa i Derbyt efter den store Hurricane. Ryttare var den alltjämt vitale Bruno Nilsson.

1963 gjordes propositionen om och det blev en löpning för enbart treåringar. Distans 1900 meter. Året därpå blev den på allvar etablerad som derbyprov. Löpningen vanns av danske Pan före svenske Manoustie. De skulle några veckor senare vinna Dansk respektive Svenskt Derby.

1966 försvann löpningen ur tävlingsschemat men återkom året efter då den skrevs ut som en löpning för enbart skandinaviskfödda treåringar med olika vikttillägg. Den reds i juni och beskrevs som en klass 1-löpning – en insatslöpning.

Några år senare förlängdes distansen till 2200 meter. Propositionen skiftade lite under åren men oftast var det en öppen löpning, således öppen även för hästar födda utanför Skandinavien.

1990 ändrades förutsättningarna igen. Löpningen ersattes av en kedja av förlopp kallade först Derby Test och året därpå Classic Test.

Fyra sådana lopp reds vardera året. De två första i mål direktkvalificerades till derbyt.

Men denna löptyp försvann snabbt. De blev för mycket taktiklöpningar

1992 var det dags för nästa löptyp, den som alltjämt gäller, det vill säga en öppen sprinterlöpning för treåriga hästar över 1200 meter.

Den ligger numera placerad en bit fram på hösten.

Mystic Town (Oliver Wilson) vinner Jan-Erik Neuroth) på Jägersro före Es Raco

Gale Force Ten heter ett nytillskott till den svenska beskällarstammen. Han är inköpt av Carina Hansson Klingberg, Jan Kleerup, Christer Schildt och Mathias Schildt. Sonen till Oasis Dream-Ronaldsay (e Kirkwall) ställs upp på Ljungstorps Gård.

Gale Force Ten föddes 2010 och tävlade 17 gånger under tre säsonger, huvudsakligen tränad av Aidan O’Brien.
Han segrade tre gånger, bland annat i Grupp 3-löpningen Jersey Stakes över 1400 meter på Royal Ascot. Det var 2013. Han noterade även flera högklassiga placeringar, Som tvååring var han tvåa i Nordfolk Stake (Gr 2) och trea i Middle Park Stakes (Gr 1).

Under treårssäsongen löpte han tvåa Irish 2000 Guineas och fyra i franska 2000 guineas.

Hans bästa distanser var 1200-1600 meter. Han sprang in drygt 180.000 pund.

Han togs till aveln 2015 och ställdes upp på Irish National Stud, där han producerat två startande årgångar.

Fadern Oasis Dream (e Oasis Dream) har varit en ledande avelshingst i England under många säsonger. Han har lämnat 27 Grupp 1-vinnare. Modern Ronaldsay är listed vinnare över 2200 meter.

Betäckningsavgiften blir vid språng 2 000 kronor. Vid levande föl tillkommer 20 000 kronor

Gale Force Ten. Foto Google

Kuriosum Det har funnits en galoppör med ett liknande namn i Sverige. Dock med lite lägre ”stormstyrka” – Gale Force Eight. Denne startade i Lennart Jarvéns träning hela 123 gånger under åren 1990-1999. Sonen till Tumble Wind vann 19 gånger, slutade tvåa 20 och trea 10 gånger.

Gale Force Eight var en riktig familjehäst. I 102 av de 123 starterna reds han av något av Lennart Jarvéns barn, Kalindi, Peter eller Lena.