Gunnar Nordling In Memoriam

En av Sveriges framgångsrikaste ryttare och tränare har avlidit. Gunnar Nordling blev 73 år gammal.

Han blev jockeychampion åtta gånger under perioden 1978-1993. I Norge var han champion fyra gånger. Sammanlagt segrade han vid 546 tillfällen i Norge och närmare 1000 i Sverige.

I Norge hemförde han Derbyt åtta gånger, på Beldale Rep, Rheinsteel , Winning Flush, Underworld, Lorofino, Duty Time, Inchrory och Parthe. Dessutom vann han det svenska Derbyt vid fyra tlllfällen, på Homosassa, Joy For Jim, Trivial Pursuit och Lorofino. Det danska derbyt såg Gunnar som segrare på Flying Galivant 1988.

Det tog tid innan Gunnars ryttarkarriär tog fart. Han hade ingen bakgrund i galoppsporten men hamnade på hästryggen via ridskola. Sedan blev han amatörryttare, trots att längden och brist på instruktörer talade emot honom. Första ritten gjordes 1967 men det dröjde fem år tills han kunde bokföra sin första seger. Tre år senare blev han professionell ryttare utan att få någon större uppmärksamhet. 

Itsabrahma den bästa hästen

Den förste som på allvar uppmärksammade hans talang var Wido Neuroth, som engagerade honom som lärling. Där inleddes genombrottet som ryttare. Ytterligare förkovran fick han då han under vintrarna var arbetsryttare på Santa Anita i Kalifornien, där han red ut hos tränare Tommy Doyle.

Höftproblem fick honom att avsluta jockeykarriären 2002. Men långt dessförinnan hade han börjat som tränare parallellt med ryttarkarriären. Tillsammans med hustru Ewy byggde han upp ett av Sveriges mest kvalitativa stall, baserat på lyckade importer som American Boy, Gypsy River, Green Turban, Kirowan, Seigneur Du Paus och Waquaas. 

Men den bäste var Itsabrahma, som Gunnar och Ewy omvandlade från en stayer till sannolikt den bästa sprinter vi haft i Sverige. Förutom segrar i alla stora sprinterlopp i Sverige vann han även Grupp II-lopp i Tyskland och var dessutom tvåa i ett franskt Grupp I-lopp,

1991 utsågs sonen till Kind Of Hush till Årets Häst i Sverige. En titel som även tillföll Green Turban 1993 och Waquaas 2001. 1991 erhöll Itsabrahma ett formtal på 100, en sällsynt ära.

Efter karriären ägnade Gunnar sig åt att bedriva hästmassage både i Sverige och England. Han arbetade också som TV-kommentator.

Bosatte sig i Sverige igen  

Hans sista år blev tunga. Han drabbades av en svår stroke under massageverksamheten på Newmarket. Han återhämtade sig sakta och flyttade tillbaka till Sverige där han bosatte sig i Norrtälje, assisterad av sin syster.

Han hörde av sig då och då för att få information om vad som hände inom galoppen. För två år sedan kunde jag skicka honom boken ”Jockeys” som jag skrivit på Jockeyklubbens uppdrag och där han självfallet fanns med. Han hörde av sig och kunde med viss belåtenhet konstatera, att ”man var ju inte så dålig”.

Nej, han var en av de största inom sporten i Skandinavien och gjorde ett oförglömligt intryck. Jag minns honom med stor värme.

Björn F Eklund