Göteborgsgaloppen i historien

Göteborg har viktig plats i galoppens mer än 200-åriga historia, även om regionen ibland kommit i skymundan för Skåne och Mälardalen.

Det var i Göteborg som de allra första galopptävlingarna i i Sverige genomfördes. De ägde rum på Heden, den 21 september 1814. De var ett led i firandet av kung Karl XIII:s möte med sin adoptivson, den blivande kung Karl IV Johan, vilket skedde i Göteborg. En annan anledning var ett engelskt flottbesök – engelsmän var kända för att vara intresserade av hästkapplöpningar.

(Foto ovan: Vy över Åbyfältet ca 1930)

Tävlingarna på Heden blev ett engångsarrangemang. Det dröjde tills kapplöpningssporten återvände till Göteborg. Det var 1868 och platsen var åter Heden, mitt i Göteborg. Enligt den store galoppentusiasten Carl Gustav Wrangel var återkomsten lyckad. I Tidning för Hästvänner skrev han:

”Ordningen var, tack vare Herr Löjtnant Berg von Linde och de under hans befäl stående husarerna, exemplarisk, anordningarna för övrigt lika enkla som ändamålsenliga, publiken talrik, stämningen på alla platser liflig och ‘last not least’ det finansiella resultatet för Allm. sv Kappl-sällskapet det bästa som registrerats allt sedan sällskapets stiftelse.”

Allmänna Kapplöpningssällskapet var namnet på den organisation som tillkom 1867 som sportens centralorganisation.

Men Heden var en tillfällig arena, där mycket annat pockade på utrymme. I stället letade sig galoppsporten ut till Partilled (reds anm: Partille stavades fram till 1916 med “d” i slutet), där 1875 en ändamålsbyggd kapplöpningsbana invigdes. Banan sades ha ett vackert läge och rymde 500 numrerade platser. Carl Gustaf Wrangel betygsatte den så här efter premiären den 13 september:

”Det nya kapplöpningsfältet är och kommer sannolikt äfven att förbliva den utan all fråga bästa banan i Sverige och Danmark. — Slät och jemn som en tallrik, med fullkomligt parallella långsidor och mjukt afrundade vändningar, kommer den nya banan, när dess yta efter en vinters förlopp blifvit tillräckligt fast, att vara helt enkelt – perfekt.”

Initiativtagarna till den nya banan var konsortiet Herr Jarrow, som dessutom var ledande hästägare.
Bland delägarna märktes James Fredrik Dickson, August Röhss och Robert Hichens. Alla tillhörde göteborgssocieteten.

Banan försämrades så småningom och blev ‘unfit’ för kapplöpningar. I stället tillkom en ny bana i Kviberg 1901, då Jockeyklubben blivit den nya centralorganisationen. Där tävlade man en gång om året varje år till och med 1925 (med ett undantag). Då hade allt färre hästar tävlat där de senaste åren. Vid finaldagen den 21 maj startade bara 19 hästar i fem lopp.

Finalvinnarna var:
I slätlöpning 1600 m: herr O Detthows Sporty, ryttare herr G Detthow
II jaktlopp 3500 m: underlöjtnant D Claessons Nikotin, ägaren
III jaktlöpning 3200 m: friherre O Silfverskiölds Queens Boy, friherre C O Silfverskiöld
!V jaktlopp 3000 m: fänrik O Hellströms Fjalar, ägaren
V jaktlöpning 3500 m: löjtnant R Bäärnhielms Reseda, ägaren

Ny bana i Göteborg

Sedan blev det ett nytt uppehåll för den göteborgska galoppsporten. Men arbetet att hitta en ny bana påbörjades redan i slutet av 1920-talet. Blickarna föll snart på Åbyfältet i Mölndal, söder om Göteborg. Överklaganden, oklarhet om tillstånd och andra hinder fördröjde processen. 1928 sade kommunstyrelsen i Mölndal ja till planerna. Men förhandlingar startade på allvar först 1934.

Åby blev tredje kombinerade hästsportanläggningen i Sverige (efter Jägersro och Lindö I Norrköping), och Åbyfältet invigdes den 28 juni 1936 med enbart travtävlingar, medan galoppens premiär skedde den 2 augusti. Invigningslöpningen vanns av direktör Gösta Wahlstedts treåriga sto Cimbria, som tränades av George Killick och reds av championjockeyn David Connor. I huvudlöpningen, Herr Göteborgs Pris, blev det norsk seger genom herr A F Klaveness irländska import Black Ruby, som reds av amatören Knut Bache och tränades av svenske Axel Thorngren junior.

Herr Göteborg var inte bara namnet på en sponsor utan även namnet på ett stort konsortium, där den drivande kraften var ryttmästare Henning Krafft, som haft stor del i Åbyfältets tillkomst.

Ett annan viktig pionjär var ryttmästare Douglas Claësson, som för övrigt var en av vinnarna vid Kvibergs finaldag, som framgår ovan. På Åby blev han hästägare, amatörtränare, manager för konsortier med mera.

I Åbys jubileumsskrift ”I sadel och sulky” som utkom vid 25-årsjubileet 1961, hette det i ett minnesord över Douglas Claësson, som dog 1952, blott 52 år gammal:

”Man hade ett intryck av att han tidvis bodde där ute på banan, upptagen som han var med morgonträningar, programuppställningar, anmälningar till de olika löpningarna, ordnandet med alla minutiösa och regelstadgade procedurer rörande hästägarskap, stallpseudonymer, stallfärger o.s.v. Han konstruerade ett indexsystem för jockeydräkter, där man på ett enkelt sätt kunde få kontroll över alla existerande ägarfärger samt förslag till nya kombinationer.”

Douglas Claësson var också initiativtagare till importen av
så kallade griffinhästar, med syfte att få större startfält och minska konkurrensen med Jägersros och Ulriksdals hästar.

Uttrycket griffin kommer enligt Åbys nämnda jubileumsskrift från Indien, via England, där ordet i vissa dialekter hade betydelsen av nykomling eller novis. Egentligen är betydelsen ‘grip’, ett bevingat fabeldjur med huvud och framdel som en örn och bakdelen ett lejon.

Men de 23 hästar som våren 1936 registrerades in av ”Föreningen Herr Åby u.p.a”, var inga fabeldjur utan en blandning av importer och inhemska hästar i åldrarna 3-6 år. De flesta med blygsamma meriter.

Inköpen bekostades av de 23 föreningsmedlemmarna, som betalade in ett fast belopp, lika för alla. Sedan lottades hästarna ut till sina nya ägare och löpte i deras färger. Det skrevs ut löpningar enbart för dessa griffinhästar. Vunna prispengar lades i en gemensam kassa, som svarade för fortsatta utgifter. När säsongen var slut såldes hästarna på auktion, då de flesta ropades in av sina ägare. Systemet fortsatte ytterligare några år.

På detta sätt tillkom många nya ägare, som ofta var kända göteborgsföretag. Ett sådan ägare var Konfektionsbolagert A-B Continental som döpte sin häst till Gasell efter företagets varumärke. Stall Eggrapal var bildat av begynnelsebokstäverna för restaurangerna och hotellen Eggers, Grand och Palace. Stall Holmbloms ägdes av ett företag med samma namn. Holmbloms var då Göteborgs mest exklusiva affär för damkläder.

Stall Holmbloms häst Wygmakiity föranledde en del grubblerier om hur hästens namn skulle uttydas. Men det är begynnelsebokstäverna i frågan: ”Will you give me a kiss if I tell you”, som den unge man som ansvarade för hästen som åring svarade, när en ung flicka frågade vad hästen hette.

Några nya ägare och deras stallfärger, från vänster: Stall Konf.ab.Continental, Stall Holmbloms, Stall Lorensberg-Bio (med den ovanliga dressfärgen ‘skär’) och Stall Svalan. Bilder Staffan Ohlsson.
Vid galoppremiären reds två Griffin-löpningar, en för importer och en för inhemska hästar. I den förra segrade advokat H Brodéns 5-åriga Foggy Night, riden av veteranen Gustav Davidsson före direktör Joseph Perssons Templedore med lättviktsjockeyn Eric Unruh vid tyglarna.

Bland de inhemska hästarna triumferade direktör Lars Ekmans Mascot, som hade studeranden Eugen Birch-Jensen i sadeln, före Mogul, som reds av Douglas Claësson.

Åtta hästar startade i vardera löpningen, vilket var goda tal vid denna tid.

Sammanlagt reds 41 löpningar denna första galoppsäsong. 22 av dem var griffinlöpningar. I dessa gjordes 175 starter, vilket ger åtta i snitt. Sju starter gjordes i löpningar utanför schemat. 13 olika hästar segrade. Bara tre av de 23 hästarna lyckades inte nå någon plats bland de tre främsta.

Några av hästarna startade i elva av de 12 griffinlöpningarna. För detta fick Carl Otto Silfverskiöld som svarade för träningen av samtliga mycket beröm. Eller som den skämtsamme banveterinären Otto Widtskiöld skrev i en rapport:

”Hästarnas hälsotillstånd har ur krass veterinär synvinkel varit mycket dåligt, endast stänkanfall av smärre lidanden har förekommit.”

Krigseffekter

De första åren flöt utan större problem – tills den tyska ockupationen av Norge och Danmark den 9 april 1940 satte stopp på tävlandet på Åby. Göteborg kom att ligga i riskzonen mer än någon annan svensk stad. Många av ryttarna och stallfolket kom att ligga inkallade.

1941 genomfördes enstaka löpningar i samband med travdagar. Men det dröjde till 1944 tills tävlandet kom i gång på allvar igen. Det skedde dock i skymundan för tävlingarna på Jägersro och Ulriksdal.

En av de många som var stolt över Göteborgs välanlagda galoppbana med dess 600 meter långa upplopp var skeppsredare Gösta Dalman, stor hästägare och uppfödare sedan slutet av 30-talet (ägare till bland andra dubble derbyvinnaren Hurricane). Han var både mecenat och innovatör. Han lyckades ge Åby dess första klassiska löpning 1950, då man första gången red Svenskt Oaks (vanns av Vendula, med R G Weston i sadeln och Nils Hellman som tränare). Fyra år senare hade man lyckats flytta St Leger från Ulriksdal till Åby (vinnare blev Solitaire, som ägdes av Ingeborgs Säteri och tränades av Carl-Erik Petersson), vilket naturligtvis ökade banans betydelse.

Försöken att locka professionella tränare till banan hade varit flera men inte särskilt framgångsrika. I allmänhet blev det bara en eller annan säsong för dem som prövade som Herbert Brown, George Killick och Gösta Wahlberg. Men under 50-talet slog sig George Killicks son Robert, ”Bobbie” ner på banan och kom att stanna där i många år. Han fick senare sällskap av en annan skicklig tränare i Carl-Magnus Isaksson.

Men det var fortfarande svårt att locka publiken till banan. Man var långt ifrån travets popularitet.
De sista säsongerna tävlade man bara vid några få dagar på våren liksom på hösten, vilket inte gav banan någon stabilitet. Travet ville breda ut sig och hade de kommersiella argumenten med sig.

1976 genomfördes bara fem tävlingsdagar på galoppbanan. Finaldagen inföll den 3 oktober, då sju löpningar reds med 49 startande hästar. Vinnarna hette:

I 1400 m Erik Westerlind och Lars Gynnings Esperanza; jockey A C Rawlinson/tränare Margareta Wettermark
II 2100 m Stall Ifs The Sentry; Rae Guest/Carl-Erik Clausen
III 1600 m Stall Fönix First Break; John B Terry/Roger Harris
IV 1800 m Lennart Jarvéns Fredensborg; ägaren/ägaren
V 2400 m Lennart Jarvéns Sir Something; ägaren/ägaren
VI 1600 m Stall Jersös Nicke; John B Terry/John Huber
VII st-ch 3500 m Stall Stora Skuggans Pepe; Johan Persson/Tore Persson.

Att den alltjämt aktive Lennart Jarvén svarade för två vinnare samma dag var ingen ovanlighet. Mera uppseendeväckande var att dagens största löpning, Tvååringarnas Stayerprov, vanns av en 15-oddsare, men denne, Nicke, som skulle bli Sveriges första miljonär var ännu maiden och en okänd storhet fram till Åby Galopps finaldag.

Efter Åby Galopps nedläggning följde ytterligare en tämligen lång period utan tävlingar i Göteborg, fram dess att Göteborg Galopp invigdes den 13 juli 2002. Men det är en annan historia.

BFE