dela artikeln
För Per symboliserar den vilda hästen meningen med livet
Jockeyklubben delar ibland ut hederspriser i stora lopp, som JK har en koppling till. Ofta handlar det om tavlor, ibland annan konst. En av konstnärerna som levererar priser till Jockeyklubben är Per Josephson, som specialiserat sig på vildhästar.
För den oinvigde, så kan det tyckas lite udda med en etablerad konstnär, som huvudsakligen har specialiserat sig på temat “Vildhästar”.
Men Per Josephson berättar att denna typ av konst, skulpturer och tavlor med hästar som motiv, faktiskt är ganska mainstream.
— Min ingång i hästvärlden är genom konsten. Hästen är ett av de vanligaste motiven som finns i konstvärlden. Väldigt många konstnärer har en “hästperiod” i sitt liv. Sedan kan den vara kortare eller längre, berättar Per.
Det som har blivit fokus för Pers konst, har varit ”trendigt” i väldigt, väldigt många år.
— Det som jag bottnar i, är att det fanns en konstgruppering i början av 1900-talet som hette “Der Blaue Reiter”. Vasilij Kandinskij tillhörde den gruppen och han och några bundsförvanter målade hästar som hade den blå färgen.
Varför just blå?
— Blå är en färg som har en lugnande inverkan på människan, ansågs det.
Slår man på Wikipedias internet-lexikon, så står det att: ”Den blå ryttaren” är en beteckning på de expressionistiska konstnärerna i kretsen runt den Munchen-baserade utgivnings- och utställningsredaktionen med samma namn, under åren 1911-1914.
Det står vidare att ett par av konstnärerna, Franz Marc och August Macke, stupade i samma krig (det första världskriget) som orsakade gruppens upplösning 1914.
Mer än 100 år senare så inspireras Per Josephson fortfarande av det som skapades då.
— Om man tittar på mina vildhästar, så har jag avlägsnat vissa delar och det uppstår ”hålrum” i vildhästen. Hålrummen framträder extra tydligt i vildhästskulpturerna. Tanken med den abstrakta konsten, är att om du tittar på en abstrakt tavla eller skulptur, så använder du dina egna referenser och lägger tillbaka bitarna där det saknas någonting.
Detta är lite av själva poängen med denna typ av konst.
Ofta en förskjuten försäljning
— Då blir det här verket, tavlan eller skulpturen… eller vad det än är, helt unikt med dig. Tavlan eller skulpturen blir då unik i varje betraktares ögon. Och det är kärnan i den abstrakta konsten.
Kan du nämna ett par favoritmålningar av andra konstnärer med hästmotiv eller innehållande hästar?
— René Magrittes “Den förlorade jockeyn”, som är en helt fantastisk målning. Sedan är det svårt att inte nämna “Guernica” av Picasso, som förvisso är väldigt otäck i sammanhanget.
Kopplingen till hästar är givetvis den främsta anledningen till att Jockeyklubben anlitar Per Josephson för leverans av konst som hederspriser i lite större löpningar.
— Om vi pratar om mitt eget konstnärskap, så ägnar jag en stor del av tiden åt vildhästar. Jag har en tanke om att vildhästen står för en vilja som behövs här i livet. Vi stänger in oss mer och mer i vårt leverne. Vi har ett ramverk som vi låter oss tyglas av. Det är det här som vi måste göra oss fria ifrån. Och det är det som symboliserar vildhästen för mig.
Du besöker galopptävlingar och evenemang som Falsterbo Horse Show. Är det en inspiration för dig?
— Det är en del av hästens miljö på något sätt. Det är platser där hästen hör hemma, även om det inte är vildhästar. För mig så är det en del av exponeringen. Jag fotograferar dessutom hästarna i olika situationer, vilket hjälper mig i mitt arbete.
Går det att sälja konst på plats på evenemangen?
— Den försäljning som blir är ofta förskjuten i de sammanhangen. Det är ofta någon person som ser, och sedan är det någon som hör. Och sedan går den personen och funderar lite… och så stöter man på varandra senare. Och då blir det affär.
Hur kommer det sig, att du blev konstnär?
— Det finns i släkten, så det har alltid funnits där. Tittar man på det historiskt, så är det inte bara konstnären Ernst Josephson som dog 1906, som har figurerat. Betydligt närmare i tiden, så är det Erland Josephson, skådespelaren som var parhäst med Ingmar Bergman. Och sedan så finns det ett pärlband av olika Josephsons, som har figurerat i den svenska kulturhistorien.
Kan du nämna några fler personligheter?
— Ja, det fanns en snubbe vid namn Ludvig Josephson, som var farbror till Ernst Josephson, och som var den stora teatermannen ute i Europa under 1800-talet. Han var den första som satte Strindberg på scenen.
Per fortsätter:
— Det finns en massa ”kulturtokar” i släkten sedan över 100 år tillbaka. Och arkitekten Erik Josephson, som gjorde sig känd som bank- och industriarkitekt, har ritat flest hästanläggningar i Sverige som delvis fortfarande är i bruk. Han ritade bland annat K1 på Lidingövägen samt Kvibergs kasern utanför Göteborg, till exempel. Han var minst sagt hästorienterad.
Ta del av all Pers “Vildhästkonst” på www.vildhästar.se
Per rekommenderar också ett besök till Tjolöholms slott, om du vill träffa “Vildhästflocken” i slottsparken.
Fotnot: Pers konst kommer att delas ut som hederspriser i Jockeyklubbens Grand Prix och i Jockeyklubbens två auktionslöpningar för tvååringar i höst. Tidigare tillfällen i år har varit Jockeyklubbens Jubileumslöpning och Jockeyklubbens Svenskt Derby.
Robert Okpu