Det var en gång: När galoppen ägde Jägersro…

Det händer att läsare hör av sig till Jockeyklubben för att försöka få klarhet i olika frågor. Handlar det om sportens historia brukar de hamna på undertecknads bord. Härförleden kom en fråga om Jägersros historia och den löd ungefär så här: ”Är det sant att galoppen ägt Jägersro men sålt banan och fått bra betalt? Var finns pengarna i så fall?”

Svaret på frågan är: både ja och nej. 
Så här förhåller det sig, nämligen. Området inköptes 1907 av AB Skånes Galopp- och travbana. Främste galoppföreträdare var överste Bror Cederström och för travet byggmästare C L Müller, ett legendariskt namn inom travsporten.

Den första galoppdagen ägde rum den 14 juli 1907 under stor pompa och ståt och med kunglig närvaro. Första löpningen vanns av greve Clarence von Rosen, ett annat legendariskt namn, på sin egen Tea Cup.

Banan fick kämpa med stora svårigheter under sina första år, inte minst ekonomiskt. Speciellt besvärligt var det för travsporten. Det talades om försäljning. Det fanns bland annat ett amerikanskt intresse att ta över.

Men då engagerade sig Clarence von Rosen i frågan. Han kände att galoppsporten måste utvecklas. Det räckte inte med deltagande av officerare som red sina hästar över hinder. För att få dem som ägnade sig åt inhemsk uppfödning måste det finnas en stimulans att snabbare få hästarna till sport. Därför startade han en insamling för att få medel till två nya storlopp på släta banan. Ett Derby för treåringar och ett Kriterium för tvååringar. Båda skulle vara öppna för svensk- och danskfödda hästar.

Fältrittklubben sålde för 250 00 kronor

Inte bara derbyinsamlingen var lyckosam utan även den ekonomiska rekonstruktionen av Jägersro, som von Rosen också engagerade sig i. Det ledde till att Skånska Fältrittklubben övertog alla aktier från AB Skånes Galopp- och travbana och så blev galoppen ägare av anläggningen.

Clarence von Rosen blev ny ordförande, en post han behöll till 1920, trots att han bodde i Stockholm. Han valdes då till hedersledamot i Fältrittklubben, en ära som dittills endast tilldelats prinsar.

Så småningom blev det också fart i travsporten och man ville ha mer inflytande över verksamheten. 1924 ville Skånska Travsällskapet omförhandla det gällande avtalet och man lade ett förslag att inköpa Jägersro för 250 000 kronor.
Men förslaget förkastades.
Åtminstone för ett tag. 

Men 1933 återkom Travsällskapet med sitt erbjudande. På ett extra klubbsammanträde den 7 september detta år beslöt Skånska Fältrittklubben att sälja Jägersro till Skånska Travsällskapet för 250 000. ”Fältrittklubben tillförsäkrades rätt att för all framtid anordna galopplöpningar på Jägersrobanan, vilken skulle av Travsällskapet kostnadsfritt underhållas, även som till nyttjanderätt av stallar och tränarnas bostadshus m m.” (Citerat från Skånska Fältrittklubbens jubileumsbok 1888-1988.) Tillträdesdag blev den 1 januari 1936.

Bytte rätten till arenan mot fler tävlingsdagar

Att denna rätt inte åberopas i dag är uppenbart. Så när upphörde den?

Den som vet är Claes Lundell, som under 20 år var ordförande i Skånska Travsällskapet (till och med 2009). Jag når honom i trädgården på lantstället. Han beklagar att han inte har alla handlingar till hands där, men återger den version jag tidigare hört. När trav- och galoppsporten gick ihop 1982 i JTG, Jägersro Trav och Galopp, ändrades förhållandena. Galoppsporten släppte den exklusiva rätten mot att man fick öka antalet tävlingsdagar rejält, något som tidigare varit ett problem.

— Så vitt jag minns fick man tävla upp mot 30 gånger, medan det tidigare som mest varit 16-20, säger Claes.

I samma veva hade Jägersros gräsbana rivits upp och ersatts med en flisbana som tålde betydligt mer tävlande. Det fungerade under några år, innan flisen ersattes av sandunderlag.

Nästa milstolpe blir 2027

Så svaret på den inledande frågan är ja, galoppsporten har tidvis ägt Jägersro. Men, nej, köpeskillingen på 250 000 kronor är sedan länge förbrukad, för att driva verksamhet. Några dolda tillgångar finns  tyvärr inte.

2027 är dessutom galoppens tillgänglighet till banan borta – som det ser ut i dag.

Björn F Eklund