BZ har lämnat jordelivet

Mr Galopp of Sweden – Björn Zachrisson – avled lugnt och stilla i sitt hem i Djursholm den 3 mars, 89 år gammal. Björn var den av våra medlemmar, som varit medlem i Jockeyklubben allra längst. Björn har under årens lopp gjort klubben stora tjänster. 1997 förärades han med Jockeyklubbens Förtjänstmärke, som han med stolthet bar. Björn var även hedersmedlem i styrelsen för FEGENTRI – den internationella amatörryttarorganisationen.

Ingen person har betytt så mycket för galoppsportens utveckling i Sverige som Björn. Som ryttare, skribent, idégivare. Björn hade en uppsjö internationella kontakter, som han vårdade intensivt. Ofta kontakter, som tillförde vår sport en rad pluspunkter, som bland annat införandet av startboxar och etableringen av “Acey Deucey”, den amerikanska ryttarstilen med stigbygeln på tån och korta “läder”. Björn kunde som ryttare krypa ihop och själv demonstrera den nya stilen, som idag är allmänt vedertagen.

Jag minns så väl när Björn just hemkommen från USA på Lilian Beils Gallant spurtade förbi mig på min fars Orange strax före mål – demonstrerande den nya stilen…

Vi har många minnesvärda duster att tänka tillbaka på. På ålderns höst njuter man extra av dessa härliga minnen…

Björn var också mannen bakom Svenskt Grand National på Strömsholm, som i Amatörryttarklubbens regi reds för första gången 1971. Björn skrev också det berömda brevet till Mrs Mirabel Topham, dåtidens ägare av Aintree, Grand National-banan utanför Liverpool.

Brevet resulterade i att vi än idag kan dela ut det unika vandringspriset, en silverpjäs, som är större än FA-Cupen – och som fylld med champagne varje år skickas runt  vid segerfesten.

Ett år var Björn och jag tillsammans på Grand National-dagen på Aintree. Loppet vanns det året av Aldaniti. Ryttare var Bob Champion. Året innan var Bob dödssjuk i cancer och Aldaniti hade en svår senskada.

Båda tillfrisknade och vann. Det var en otroligt fin och känslosam dag, som Björn och jag fick uppleva tillsammans. Bob Champion besökte några år senare Grand National-dagen på Strömsholm. En härlig kille.

Själv var jag under denna period – 1971 – Amatörryttarklubbens kassör och det var med stor tillfredställelse jag kunde räkna entréavgifterna från en publik på närmare 10 000 – som bevistade det första Svenskt Grand National.

Under över 50 år har Björn och jag kunnat njuta av den härliga atmosfären och spänningen som Strömsholm bjuder på.

För min och min hustru Britas del är umgänget med Björn och hans så fina familj det som vi kanske uppskattat allra mest. När de fyra barnen var små, åkte vi med våra tre på gemensam skidsemester tillsammans i både Sverige och till alperna. Så vi har även haft våra duster i skidspåren. Björn var redan under skoltiden en mycket skicklig slalomåkare.

När våra barn var i “ponnyåldern” var vi ofta tillsammans på olika tävlingsplatser och upplevde faktiskt en lika stor spänning som på galoppbanan.

Med början 1967 har vi tillsammans upplevt över 50 gemensamma nyårsaftnar. Det utvecklade sig till en verklig tradition. Även senaste nyårsafton samlades vi – denna gång hos hustru Brita och mig. Och vi hade ännu en fin kväll tillsammans…  

Ovanstående är skrivet med kort varsel. Samtidigt vill jag nämna att Hans Engblom i Amatörryttarklubbens veckobrev skrivit en mycket fin nekrolog, som jag tycker ni alla bör läsa.

Stockholm i mars 2025

Jesko von Koenigsegg

Se Amatörryttarklubbens veckobrev: