Bruno Nilsson in memoriam

En av de stora profilerna i svensk galoppsport, Bruno Nilsson, har avlidit. Han blev 87 år.
Bruno var både framgångsrik ryttare och tränare.

Som ryttare debuterade han 1948 och red för sin far Nils ”Baltic” Nilsson. Och som ryttare noterade han 200 segrar i Sverige och förknippas med klassiska vinnare som Herodes och Norman och storloppsvinnare som Narima, Lillö och Pieter Kees. De flesta tränade av fadern. 

Redan tidigt satte pappa Nils upp sonen i storlöpningar. När jag första gången var på Jägersro den 5 november 1950, tyglade han sålunda in Lyrhanga till en fjärdeplats i Svenskt Kriterium. 

Han var då bara 16 år. Året därpå satt han i sadeln på Herodes vid dennes triumfer i Jockeyklubbens Jubileumslöpning och Svenskt St Leger.

Jägersro lämnade han i början på 60-talet och slog sig ned på den nya banan i Täby. Han var trött på att banta och satsade på att bli tränare. Han var utlovad rejäl uppbackning av en stor hästägare, som återvände från Tyskland. Denne, med ett förflutet som aktiv nazist under kriget, ändrade sig dock i sista stund och lät Bruno få en tuff start med en enda häst i stallet. Så han fick återgå till att även rida för att tjäna sin utkomst…

Dottern Sveriges första kvinnliga proffsjockey

Under tränarkarriären som varade fram till 2007, noterade han 14 storloppssegrar. Den främsta var Double Nets (e. Diaghlyphard u. Just Walk On By /Jareer) derbyseger år 2000. Denne segrade även i Breeders’ Trophy liksom senare stallkamraterna Our Toy (e. Diaghlyphard u. Running Production/Coquelin) och Salad Days (e. Diaghlyphard u. Salarya/Darshaan).

Andra storloppsvinnare var Lagavulin (e. Atlantic Boy u. Gale Bridge/Vaguely Noble), Taaffe (e. Diaghlyphard u. Running Production/Coquelin) och Taiwan (e. Most Welcome u. Kina/Bering).

När jag blev sportchef på Täby Galopp 1986 kom vi att få mycket nära kontakter. Han var uppslagsrik och positiv. Tillsammans med Gunnar Nordling – två rätt olika karaktärer som samarbetade bra – blev han mitt bollplank när det gällde propositionsarbetet. Det samarbetet fungerade under flera år och stämdes av med övriga tränare och även hästägarkollektivet. 

Medverkar i boken “Jockeys”

Den goda kontakten fortsatte även under min tid på Galoppförbundet och även sedan han flyttat från Stockholm, sedan hustru Gull avlidit, och bosatt sig i skånska Sjöbo för att komma närmare dotter Lisbeth. Sveriges första kvinnliga proffsjockey.

Då och då ringde han för att kolla vad som hände på Bro Park och i galoppen i stort. 

Så sent som i fjol hade vi flera samtal i samband med arbetet med boken ”Jockeys”, där han medverkar med en intervju. Hans minne var intakt och det var värdefullt.

Bruno var en god man.

Björn F Eklund

Läs även Christina Odenbergs fina minnesord på Svensk Galopps hemsida. Och Lotta Malmborgs intervjuartikel med honom i samband med hans 80-årsdag.: HÄR