Bataclan – den störste hindermatadoren

(Bildtext: Bataclan med Lennart ”Bimbo” Larsson i direktör A M Arnkloos vita och mörkblå färger. Foto Erik Andersson)

Ingen skulle väl i dag fundera på att importera en galopphäst från Belgien. Senast kända siffror talar om att landet har 5 fullblodshingstar, 19 avelsston och 14 föl. Den mest kända löpningen Grand Prix d’Ostende (i vilken svenske derbyvinnaren Homosassa en gång deltog) rids inte längre och Bryssels båda galoppbanor är nerlagda.
Men en gång i tiden var Belgien en lockande marknad, speciellt för dem i Sverige som var intresserade av hindersporten. En av Sveriges absolut bästa hinderhästar under 1930-talet hette Yvan le Barbu och var född i Belgien. För Stall Bassano (Malmödirektören Alfred Österlunds stall) vann valacken bland annat S:t Eriks Pris 1935, Bror Cederströms Memorial (reds på derbydagen) 1934-36 och Kronprinsens Husarregementets Memorial 1932 och 1933.

Stall Bassano vann också St Eriks Pris med en annan belgiskfödd klippare, Diplomate 1933.
Stallpseudonymen togs för övrigt från en häst med namnet Bassano, också denne var belgiskfödd.

Diplomate var efter en hingst som hette Rural och det var ytterligare en annan belgiskfödd representant som hette Badine. Det var ett sto och hon vann S:t Eriks Pris 1937. Det var förmodligen Badine som ledde fram till importen av Bataclan. Ämnet för denna artikel. De var nämligen helsyskon, efter Rural-Bataille, födda 1932 respektive 1933.
Bataclan köptes av Georg Wiedeshem-Paul, tiden ledande hindertränare, för en tämligen ny hästägares räkning, Lundadirektören Manfred (A M i årsböckerna) Arnkloo. Arnkloo var ny inom galoppen, mer känd inom travet.

Bataclan importerades hösten 1938 till Sverige, då han hade flera segrar på släta banan i Belgien bakom sig. När han anlände till Ulriksdal blev Wiedesheim-Paul inte nöjd med hans rörelser och avsände ett ilsket telegram till säljarna: ”Han kan inte trava!”. Svaret anlände prompt: ”Det ska han inte heller, han ska galoppera”. Historien låter som en skröna men har berättats för mig av en så trovärdig person som Björn Zachrisson.

Och galoppera kunde den då femårige fuxvalacken. Han hann bara med två starter första säsongen 1938. Först segrade han i en steeplechase på Ulriksdal den 16 oktober med 12 längder och två veckor senare en annan hinderlöpning, om än bara med en längd.
I sadeln vid debuten satt löjtnant Gunnar Bernström som vid sidan av jockeyn Lennart ”Bimbo” Larsson blev hans meste partner.

Det kan synas lite märkligt att importera en femårig valack men det var det inte vid denna tid. Hindersporten var fortfarande rätt stor och hinderhästarna höll länge. Dock sällan lika länge som Bataclan.
Sammanlagt kom karriären att vara i hela tio säsonger och avslutas först 1947, då Bataclan var 14 år. Då hade han deltagit i 95 löpningar, varav en hel del slätlöpningar. Det hade nog blivit fler om inte flera större hinderlöpningar som Gyllene Hästen och Stockholms Steeplechase var begränsade till ”inhemska och i Skandinavien födda hästar”.

Men i de löpningar som var öppna såg Bataclan till att ta för sig ordentligt. S.t Eriks Pris, den längsta steeplechasen (4500 meter) vann han varje år från 1939 till 1945, sju år i följd. Det var först 1946 som den 6-årige Örnäs II under 60 kilo lyckades betvinga troninnehavaren, som bar 17 kilo mer. Året innan hade Bataclan vunnit på walk over – ingen vågade möta honom.

Så här skrev ”Racing” (Åke Roos) i Dagens Nyheter efter segern i S:t Eriks pris 1944:
”Fältet bestod bara av tre hästar, men blev ändå intressant, därför att man måste ge sig på nåd och onåd för den ’gamle’. Efter det nämnda hoppningstillbudet (ett ”skyskrapshopp” på jordvallen, red:s anm,) sköt Overstolz och Örnäs II fram, men ingenting hjälpte när Bataclan kom in i sin andra andning och de 4500 meterna av förklarliga skäl tog gadden ur 4-åringarna.”

Höga vikter fick Bataclan bära i de handikapper som dominerade hinderlöpningarna. Som mest bar han 82 kilo, inklusive ”Bimbo” när han den 25 juli 1943 vann en steeplechase.
Sista gången han segrade var den 6 juli 1947 på Jägersro, då han vann med många längder i en steeplechase på Jägersro under Gunnar Bernström, som då hunnit bli ryttmästare.
Händelsen beskrevs av ”Jason” (Folke Jacobsson) i Dagens Nyheter, som kommenterade att tränare Wiedesheim-Paul denna dag vann tre löpningar, bland annat Derby Trial med blivande derbyvinnaren Clubman Junior:
”Den andra vinsten tog gamle Bataclan, som inte hade det ringaste besvär att slå benömme Carol, som linkade betänkligt efter loppet. Härmed nådde Bataclan över 100.000 och han är den första häst som passerat et sexsiffrigt belopp i vårt land. Applåderna för den goda hästen var också extra stora när han med Bernström i sadeln gick tillbaka till volten”.
Efter den triumfen blev det bara två starter till, båda i steeplechaser på Ulriksdal, som slutade med en fjärdeplats under Gunnar Bernström respektive en tredjeplats under löjtnant Fabian Wrede.

Gunnar Bernström red Bataclan till seger 13 gånger men den segerraden övertrumfades rejält av ”Bimbo Larsson som sadlade av Bataclan som vinnare hela 33 gånger. Övriga segerritter gjordes av Anton Adamczyk (svensk trots namnet) fyra gånger, R Vincena en, Peder Thuesen en och Kay Jensen en gång.

En veritabel segermaskin som Bataclan blev förstås en stor publikfavorit, vilket hans segerodds underströk. Oftast var det under 2 gånger, men den 13 juni 1942 stannade det vid 1.00 vid en seger på Ulriksdal.

Bataclan startade även i en hel del slätlöpningar, därtill tvingad till följd av de begränsade starttillfällena på hinderbanan eller som preparering för hinderstarter. 29 gånger startade han på släta banan, det vill säga nästan en tredjedel. Oftast skedde det i vad vi i dag skulle beskriva som guldklass. Sålunda vann han 1944 Malmö Hösthandicap, en stor uppgörelse över 2000 meter, med bland andra 1942 års derbyvinnare Gunga Din i det slagna fältet. Trots att Bataclan fick bara ett kilo av denne.

På hinderbanan, mest steeplechaser men även enstaka häcklöpningar, segrade Bataclan 45 gånger på 66 starter, en segerprocent 58 procent, Han fullföljde alla sina löpningar, gick aldrig omkull eller förlorade ryttaren.

Bataclan var ett fenomen. Han begravdes efter sin död 1947 på Ulriksdals innerplan, vilket borde ha uppmärksammats.

Sammanlagt startade Bataclan 95 gånger och tog 52 segrar. Ett av de största namnen i svensk galopphistoria. Han vore värd att åter få ge namn till en minneslöpning.
BFE 2020 04 12