Avsnitt IX

En utrikespolitisk avvikelse

Ulriksdals vårfinal skedde i skuggan av midsommarhelgen, som enligt Dagens Nyheter ”firades i sol och välsignat regn av hela svenska folket”.

Det rådde torka i markerna, så midsommarregnet var välkommet, vilket inte hindrade stort resande över landet. 28 extratåg anlände till Stockholm, samtidigt som SJ satte in 62 extratåg med avgång från Stockholms central.

Krigets utveckling år för år

Midsommarhelgen innebar också att det då gått precis två år sedan Tyskland överföll sin tidigare paktpartner Sovjetunionen. Med anledning av ett ”auktoriserat tal” av Tysklands utrikesminister Joakim von Ribbentrop, i vilket han fortfarande visade stor segervisshet, kommenterade DN:s ledare talet och konstaterar att utrikesministern nu ”angivit temat för den tyska pressens artiklar under midsommarvakan i år. Genomgående präglas dessa betraktelser av en känsla hur förändrat allting  nu har blivit. Tydligast framstår kanske utvecklingen om man lägger ett tvärsnitt genom midsommarhögtiden under de fyra krigsåren.

1940: Kriget är slut, Frankrike krossat, England ur spelet, Sovjetunionen Tysklands bästa vän, Amerika någonstans utom synhåll; om fyra veckor sänder Hitler i formen av en vädjan till det ”allmänna förnuftet” en uppmaning till Churchill att kapitulera. 

Det var en uppmaning i all vänlighet. Redan i den citerade intervjun hade Ribbentrop låtit förstå att Tyskland inte alls var särskilt intresserat av att krossa den engelska demokratin. Och ännu då England hade avvisat Hitlers fredsanbud, ville nazistregeringen helst undvika att spränga det brittiska imperiet i bitar. När Ribbentrop i september 1940 besökte Mussolini i Rom, erfor man på välunderrättat håll i Berlin att syftet med överläggningarna var att åt engelsmännen rädda så mycket som möjligt av deras imperium, då det nu tyvärr hade blivit nödvändigt att slå sönder det.

Midsommar 1941: Mycket festligt. Efter att ha krossat Jugoslavien och Grekland hade de tyska arméerna inlett de stora förintelseslagen på östfronten, som i enlighet med Hitlers löfte vid årets början skulle föra med sig krigets segerrika avslutande innan året gått till ända.

Midsommar 1942: Också mycket festligt, fastän lite mindre. Medan Rommel föll in i Egypten för att fortsätta till Indien, hade de tyska arméerna på östfronten tagit Sevastopol och inledde sommaroffensiven som förde dem till Volga (Stalingrad) och Kaukasus. Under den efterföljande vintern och våren fick den tyska krigsmakten tillfälle att visa en alldeles ny sida. Det blev två väldiga reträtter, den ena i Ryssland, som medförde förlusten av hela sommaroffensivens erövringar, den andra i Nordafrika, som lede till axelmakternas fullständiga utdrivande från den afrikanska kontinenten. 

Så länge dessa tillbakatåg pågick firades de i de tyska kommentarerna som planmässiga, mästerligt genomförda operationer i syfte att skaffa de tyska stridskrafterna ännu bättre positioner än de uppnått genom den tidigare framryckningen. I dessa skickligt utvalda positioner står nu de utvilade, genom den totala mobiliseringen kraftigt förstärkta tyska arméerna och väntar på order att gå till anfall.

De tyska kommentarerna gör ingen hemlighet av att det kan dröja innan denna order ges. Det är ju ingen ko på isen, om det familjära uttrycket tillåts i detta sammanhang. Tiden arbetar för Tyskland, de nazistiska ledarna har i detalj redogjort för hur den tyska militärmakten växer både beträffande numerär och material.”

Paralleller med dagens verklighet?

Denna lätt ironiska och avståndstagande ledare hade knappast varit möjlig i Dagens Nyheter under föregående år. Då skrevs de flesta ledarna av chefredaktören Sten Dehlgren, som ville att medarbetarna skulle kalla honom ”kommendörkapten”, vilket var hans militära titel, eller av den politiske redaktören Leif Kihlberg. 

Dehlgren var även ordförande i det av regeringen tillsatta Pressrådet, som skulle se till att tidningarna skulle undvika ”sarkasmer och och sårande utfall” samt ”alla smädliga omdömen och karikatyrer om ledande personer och de krigförande”

Utdraget ur ledaren ovan har förmodligen skrivits av utrikeschefen Johannes Wickman, som var känd antinazist. Hans son Krister Wickman blev långt senare socialdemokratiskt statsråd.

Kanske kan någon hitta paralleller mellan ledarens betraktelse och dagens verklighet. Det är inte oavsiktligt.

Legat missade Derby Trial

Hur många svenskar som vid denna tid följde DN:s början till kursändring är obekant. Mer känt är att en stor majoritet följde Gunder Häggs USA-resa. På lördagen sprang han sitt andra lopp, nu över två engelska mil. Det var i Chicago, där främste utmanaren hette Gilbert Gibbs. Men denne var lika chanslös som Gregory Rice i förra starten. Hägg vann ohotad med cirka 30 meter. Den svenska stoltheten växte.

Jägersro dag 7, den 4 juli

På Jägersro var huvudnumret Derby Trial över 2000 meter. Men skrev pressen, loppet ”miste mycket av intresset genom att Legat uteblev. Orsaken var den hårda banan, på vilken tränare Brown ej ville riskera derbyhoppets ben.”

Nu stod striden mellan förhandsfavoriten Heres, riden av Gösta ”Tott” Pålsson och Tetrax, David Connor. Segern gick med en halv längds marginal till den förre, men Tetrax upphämtning efter startförlust imponerade. Tredjeplatsen gick till Koryfé, som bar två kilo mer än konkurrenterna.

Heres tränare George Killick satt senare i sadeln på 3-årige Nertzpäls, som besegrade den gode Tristan efter strid, men så var viktskillnaden också betydande. Nertzpäls bar 51 kilo, inklusive Killick, och Tristan 67 i Juli-handicapen.

Däremot fick Nertzpäls 2-åriga stallkamrat Sobelpäls, båda ägda av konsul Algård i Stall Allpäls, nöja sig med andraplatsen. Efter Henken Widengrens Clubman, i inledande tvåårslöpningen.

I Danger-löpningen gick segern till 3-årige Jerico, ägd av sin uppfödare Carl Otto Silfverskiöld på Gåsevadsholm utanför Kungsbacka. Riden av Stig Friberg tog den svarte hingsten sin andra årsseger efter att ha tagit den första på Åby för 14 dagar sedan. Därefter stack Jerico emellan med en andraplats på Klampenborgs derbydag, där han var den enda svensktränade deltagaren.

I Juli-steeplechasen inträffade dagens största överraskning. Med oddset 18,56 triumferade Miss Diolite före förra årets vinnare av Gyllene hästen Piggvar. Vinnaren tränas av Douglas Claesson, stationerad på Åby liksom Jericos tränare P A Wållgren.

Miss Diolite reds av löjtnant Hans von Blixen-Finecke, som inte nöjt sig med den segern utan red Bedouin till vinst i en tunt besatt häcklöpning. 

Favoritseger blev det i amatörlöpningen genom patron Jönssons Doctor Nobel. I sadeln satt ägarsonen Einar Jönsson. Slutligen gick Jägersro-löpningen till Monamie, som gjorde sin tionde årsstart, som oftast riden av ägaren och tränaren Ingvar Olsson.

Vinnare Jägersro den 4 juli

1000 m: Clubman 2 år h e Magnet-Flandre; Kay Jensen/G Wiedesheim-Paul

1600 m: Jerico 3 år h e Shon Macleran-Sirocco; Stig Friberg/P A Wållgren

Derby-trial 2000 m: Heres 3 år h e Magnetique-Hebe; G Pålsson/G Killick

St-ch 3500 m: Miss Diolite 7 år st e Diolite-Delore; lt H von Blixen-Finecke/D Claesson

hcp 1600 m: Nertzpäls 3 år h e Magnet-Sun Maid; G Killick/G Killick

Häck 3000 m: Bedouin 4 år h e Ausonius el Milou-Bsrbara; lt H von Blixen-Finecke/G W-Paul

am-löp1600 m: Doctor Nobel 4 år h e Doctor Dolittle-Naval Encounter; S Jönsson/stud E Jönsson

1400 m (icke off): Monamie 4 år st e Savonarola-Vallee Heureuse; hr Ingvar Olsson/I Olsson

Samma dag tävlade Strömsholm på Österängen. 20 000 åskådare uppges ha mött upp. Tävlingarna var kombinerade med tre dagars ridtävlingar.  En av löpningarna var offentlig och ingår i den officiella galoppstatistiken. Segern gick till den nu 12-årige Powarden, riden av sin ägare, löjtnant S Lewenhaupt, före 13-årige Raket.

Vinnare Strömsholm 4 juli:
St-ch 4000 m: Powarden 12 år v e Warden of the Marches-Poeme; lt S Lewenhaupt/d:o

Björn F Eklund