Jockeyklubbens sekreterare hoppas på den nya säsongen

Numera är vintern väntans tider för fullblodsägare.
En väntan på att säsongen ska starta igång igen i april…
Nu har jag delar i fem hästar. Så nu vore det väl rackarns om det inte vore så att någon av dem blev bra, berättar Anne-Marie Sörensen som är sekreterare i Jockeyklubben.

Anne-Maries hästägande sträcker sig sisådär ett halvt sekel tillbaka i tiden. Och hon konstaterar att hästägande rent generellt är lite annorlunda idag, än vad det var förr.

— Just nu är jag med på två hästar i träning hos Nina Lensvik och tre i träning hos Caroline Malmborg. Både Nina och Caroline är väldigt informativa till sina hästägare. De skickar små filmsnuttar och annan information regelbundet. Det är en annan stil än det var förr.

Anne-Marie tycker helt enkelt, att hästägarna får mer uppskattning idag än vad som var fallet förr i tiden.

— På den tiden, köpte du en häst, när den steg över tröskeln till stallet så var det “tränarens häst”. Och det kändes jättemärkligt. Och sedan skulle man kämpa som sjutton för att få in nya ägare till det stallet…

Anne-Marie säger att dagens galopptränare agerar mer professionellt.

— Och dom vet vem kunden är! Och det är ett jättesteg framåt. Gentemot vad det har varit. Så på så sätt så har det blivit bättre att vara hästägare.

Hur kom du in i det här överhuvudtaget?

— Jag bodde väldigt nära Täby Galopp. Jag såg ofta hästarna som sprang förbi och var ytterst glada och pigga. Bland alla dagisbarn. Så jag tänkte, det där verkar spännande, det måste jag gå och titta på. Det var väl 1972 eller något sådant…

Och intresset accelererade.

— Efter det så träffade jag lite folk, som jag började prata om hästar med. Och sedan var vi på semester i USA, jag och min man. Vi var på en ranch och red på morgnarna och tyckte att det var jättekul. Och sedan när vi kom hem, så var vi på en auktion, på Täby Park som det hette på den tiden.

Detta var i mitten på 70-talet.

Anne-Marie ropade på en häst, som gick till en tränare istället.

— Men den tränaren kontaktade mig och frågade om jag fortfarande var intresserad av hästen. Sedan var jag inne i det här…

Anne-Marie har varit hästägare hos många olika tränare. Bland annat Ewa Breitholtz (som sedan blev Eva Henriksson), när det begav sig.

— Vi hade många fina hästar hos henne. Bland annat en som vann Amacitalöpning och som hette Secret Companion. Henne ägde jag tillsammans med några andra tjejer, “Tjejmaffian” kallade vi oss för.

Tre tvååringar och två treråringar 

Anne-Maries delägda hästar har funnits i flera olika stall genom åren.

— Ett tag så var det hos Bosse Neuman och Patrick Wahl. Hästinköpen går i vågor, beroende på vilka man träffar och vilka som man är med. Men det är kul att ha en del i en häst. Det är roligt. Och det är det som är meningen med det hela. Inte att vinna några jättesummor, eller att vinna derbyt. Det är roligt när det händer, men det är inte därför som jag är hästägare.

Hur många galopphästar är du delägare i, idag?

— Tre tvååringar. Och två treåringar. Dom tre tvååringarna köptes in på auktionen på Bro Park i oktober förra året. Numera brukar jag gå med på hästar som Jan Kleerup och Leif Wretman har fött upp. Men det kan även bli “Breeze Up”-köp. 

Tre av unghästarna som Anne-Marie är delägare i står hos Caroline Malmborg på Bro Park. Två står hos Nina Lindberg Lensvik på Jägersro.

— Treåringarna räknar jag med ska starta i år. En heter Nash O’Nality och kallas bara för “Nash”. Den andra heter Royalist. Båda är hos Caroline. 

Nash O’Nality är efter Starspangledbanner (morfar Kendargent), Royalist är efter Swipe (morfar High Chaparral).

Anne-Marie är även med på tvååringen Sassari (e. Awtaad, morfar Charm Spirit) hos Caroline Malmborg.

Hos Nina Lindberg Lensvik så är hon med på tvååringarna Imperia (e. Appel Au Maitre, morfar är Reliable Man) och Ravenna (e. Moohaajim, morfar är även här den franske derbyvinnaren Reliable Man).

“Medlemmar från alla läger”

Anne-Marie har varit med i Jockeyklubben i sisådär 20 år. Och hon har varit sekreterare sedan 2020.

— Jag kom med i Jockeyklubben via Staffan Rosén, vi hade en häst tillsammans som hette Black Knight och som vann flera lopp och var väldigt duktig.

Vad är det som tar mest tid med det uppdraget?

— Mötesprotokollen. Alla i styrelsen är väldigt pratsamma. Och det blir elva, tolv mötesprotokoll på ett år. Då sitter man med klubban på bordet och säger, “ordning, ordning”, haha.

Det är även mycket “pyssel” med Jockeyklubben-uppdraget i övrigt, enligt Anne-Marie.

— Årsmötena, vilka kommer, vilka kommer inte, vilka är allergiker? Och så medlemsregister, allting ska gå till tryckaren i tid och så vidare. Allt ska vara klart i tid enligt stadgarna, det är väldigt mycket regler och sådant.

Men Anne-Marie är övertygad om att det verkligen är värt att engagera sig. Och att Jockeyklubben gör stor nytta för galoppsporten.

— Ja, vi gör mycket mycket nytta. Vi är en neutral organisation. Vi har medlemmar från “alla läger”. Vi har gamla medlemmar som har historien med galoppen. Hur det borde vara och hur det ska vara. Och så har vi nya invalda som kanske kommit in i sporten ganska nyligen men som vill engagera sig, och så tränare och gamla jockeys, det är en representation av galoppen i stort.

Jockeyklubbens huvudfokus är enligt Anne-Marie, att framställa galoppen som en trevlig sport och verksamhet att delta i.

— Det gör vi via via möten och event. Och vi försöker genomföra resor minst en gång om året. Och vi har fått ny fart i vårt engagemang i aveln, sedan Petra Arlert kom med i styrelsen. Det var tack vare henne som vi fick ihop ett avelsseminarium tillsammans med Svensk Galopp, i samband med den årliga gåsamiddagen i november.

Anne-Marie tycker att det är bra att galoppens olika aktörer träffas och kommunicerar. Helst så borde det ske oftare

— Det seminariet, var ett sätt att knyta ihop ägare, tränare och uppfödare. Det får inte bli en “vi och dom” situation. Galoppen är en väldigt liten sport i Sverige. Vi måste hålla ihop.

Just nu är Anne-Marie redan igång och jobbar med att förberedda Jockeyklubbens nästa årsmöte, den 9 maj.

Då är även tävlingssäsongen igång.

Och till våren och sommaren kan förhoppningsvis hennes “nya stjärnor” på banan börja starta…

Robert Okpu
redaktor@jockeyklubben.se